Guds nåd glimmar till

Kära vänner!

Vi är tillbaka i Addis efter en mycket fin retreat ihop med andra EFS-missionärer. Den här gången var vi på Zanzibar, bland snäckor, fiskare och ljumma kvällsbad. Många givande samtal har det blivit och bibelstudium ledda av vår missionsföreståndare Stefan Holmström! Det har varit så uppfriskande och vi känner oss stärkta till kropp, själ och ande.

Idag var jag för första gången med på en Mekane Yesus-seminariets morgonandakter. Jag behöver bättra på mitt “andliga ordförråd” på amarinja och då är ju andakter ett perfekt tillfälle. Jag älskar ju också att sjunga men det har varit så svårt att lära sig sångerna här eftersom tonspråket är så annorlunda och (för mig) så svårsjunget. Har många gånger känt mig ledsen och nedslagen över att jag inte kan sjunga med i sångerna trots att vi varit här i nästan två år nu. Egentligen är det bara en sång jag kan riktigt bra på amarinja (och det är den amhariska version av “Jag har beslutat att följa Jesus”). Därför blev jag så väldigt förundrad och glad under morgonens andakt när första sången man valde från sångboken (som har över 500 sånger) var just den sången. Ibland är Guds omsorg så påtaglig. Så vardaglig. Nåden glimmar liksom till och sträcks fram mot en, från ett oväntat håll. Med så mycket humor, ljus och värme. Som ett liten glittrande meddelande från Fadern som skär genom tid och rum och säger: Misströsta inte, jag är med dig. Nu börjar vi med den du kan så kan du lära dig andra undan för undan.

“Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.” 2 Kor. 4:6

Med all kärlek,
Sophia

Advertisements

9 Comments

Filed under Uncategorized

Översättningsverktyg

Hej på er!
Jag har tillsammans med nio andra medmänniskor i översättningsbranschen varit på mjukvareworkshop i tre dagar, allt i SIL:s regi. Vi har fått lära oss om ett verktyg som i översättningssammanhang är mycket användbart: Paratext. I Paratext kan man redigera, kontrollera, jämföra och kommentera bibelöversättningar. Vi har kontrollerat stavning, redigerat bibeltermer och kommenterat verser i en översättning av bibeln på “Pig-Latin” – ett skämtspråk som påminner lite om vårt rövarspråk.
Som vanligt vid sådana här tillställningar är det en del som av säkerhetsskäl inte kan vara med på foto, därav den trista bilden.

Även om mjukvaruprogram till datorer enligt min smak inte är det mest intressanta livet har att bjuda på har det varit givande och bra och dessutom roligt att träffa översättningskonsulter från olika organisationer och kyrkor.

Avslutar med ett bibelcitat från 1 Tim 6:6-7. Det har egentligen inte någonting med ovanstående att göra, men det är sant och bra. Dessutom i 1917-års översättnings vackra språkdräkt:

“Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.”

Tomhänta kom vi, tomhänta ska vi gå. Det ligger något trösterikt i det, tycker ni inte?

Varma hälsningar,
Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Bland Rått Kött, Kardinaler och Presidenter

wp-1486128312304.jpg

Gored-gored

wp-1486128499115.jpg

Presidentvalsomröstning pågår

wp-1486128733526.jpg

Kes Yonas Yiezu svär sin presidented

Nu har Mekane Yesus- Kyrkan (EECMY) en ny president: som väntat blev Yonas Yigizu vald av synodernas ombud att leda kyrkans arbete för de nästkommande fyra åren och han svor på stående fot sin presidented framför en rätt utmattad skara General Assembly- deltagare som i en hel veckas tid tröskat sig igenom dokument, rapporter, målbeskriv

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

ningar och långa diskussioner om kyrkans uppdrag, kallelse och strategier innan de också som sista punkt gick till val om ny ledare. Den avgående presidenten Kes Wakseyum Idosa tackade för sig och gav sin välsignelse till den nya ledaren och en uppmaning till hela kyrkan att följa honom, be för honom och enas under honom: det är inte en lätt uppgift han har framför sig med en kyrka som är större än man knappt har administrativ och karitativ kapacitet för och som spänner över så många och olika folkgrupper. Var gärna med och be för honom och för kyrkan!

Varje år samlas också EECMY’s olika partners till ett stormöte för att dela gemenskap och visioner och få en redovisning av hur det gångna året sett ut ur ett partnerperspektiv. Mötet kallas CMCR (Committee for Mutual Christian Responsibility) och består av representanter för EECMY, dess utvecklings och biståndsorgan DASSC (Developement and Social Services Commission) och för de olika partnermissionerna i landet varav EFS (eller SEM – Swedish Evangelical Mission som vi heter utomlands) är en. Detta gör att vår käre missionssekreterare Erik Johansson är här tillsammans med vår projekthandläggare Anna Claesson. De har nu i en veckas tid (och Erik i 2 veckor) haft möten och samtal med en lång rad olika strategiska människor på en mängd olika platser för att följa upp och granska våra projekt och åtaganden, knyta närmare kontakter och representera vår lilla men effektiva rörelse i denna stora kyrka.

CMCR

CMCR. Fantastisk kvalité på bilden BTW!

Värt och intressant att nämna från CMCR (där även jag var med på ett hörn) tycker jag inledningsgudstjänsten var. Då besöktes vi nämligen av den katolske kardinalen här i landet: Hans Helighet Mulugeta Berhanu som var särskilt inbjuden av EECMY’s president med anledning av de femhundra år som gått sedan Martin Luther fick den eldfängda idén att spika upp sina berömda (men ärligt talat rätt sällan citerade) teser på Wittenbergs kyrkport.

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinalen höll ett långt och varmt tal om reformationens förtjänster och nämnde vid flera tillfällen Martin Luther och hans (jag citerar ordagrant) ”great process of the Reformation”. Intressant. Han nämnde med lika varma ordalag påvens besök till Lund och det var tydligt att han (precis som rätt många nuförtiden) tyckte att tiden var kommen att lägga det reformatoriska kriget åt sidan till förmån för samarbete för Guds rike.

Feststämning: injera, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo... you name it.

Feststämning: injera, miser, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo… you name it.

Den avgående presidenten för EECMY (kes Wakseyum) uttryckte i sitt tal ungefär samma sak och pekade på vilka goda relationer EECMY har till både katoliker och ortodoxer (i alla fall på nationell nivå skall väl tilläggas, ursäkta anm.) och tillsammans skar de sedan upp den jättelika tårta som avslutade kvällens middag (där det bland mycket annat serverades både gored-gored och kitfo: rått kött i olika fason) och som var prydd med påskriften ”REFORMATION COMMEMORATION 1517-2017”.

Tårtklyveri...

Tårtklyveri…

Intressant och rätt historiskt tror jag: EECMY är ju faktiskt världens största lutherska kyrka nu!

Jag hör ju dessutom till dem som rätt ofta undrar över om det kommer att finnas någon kyrka som kallar sig ”luthersk” om ytterligare 500 år (utifall vår Herre dröjer så länge med sin ankomst): de växande afrikanska lutherska kyrkorna är om man får tro CMCR-mötets andra inbjudna talare – dr Fidon Mvombeki från Lutherska Världsförbundet – inte överdrivet intresserade av just epitetet ”luthersk”. Hans analys var att då det inte direkt fanns någon kyrka att reformera i Afrika när de protestantiska missionärerna kom, är den protestantiska rörelsen ärvd och inte framtvingad som i Europa. Därmed sitter inte just den ”lutherska” eller ”protestantiska” identiteten särskilt djupt hos Afrikanska kyrkor. Allt enligt dr. Fidon.

Att det kommer att finnas en ”katolsk” dito hyser jag betydligt mindre tvivel om då det ju är den enda kyrka vi bekänner i vår trosbekännelse (grek. catholicos = allmännelig) och därmed den kyrka vi tror att Jesus avser inte skall se förgängelse (Matt 16:18).

Om den kyrkan i sin fullhet utgörs av Romerska katoliker och Vatikanens kyrkoorganisation är sedan en (nästan) helt annan fråga; det går ju idag att se sig som katolik (del av den allmänneliga kyrkan) utan att för den skull vara medlem i den romersk-katolska kyrkogemenskapen. Ibland funderar jag dock på om inte den hållningen egentligen bara är ett väldigt postmodernt synsätt i den lutherska kyrkans utbrytarkölvatten a lá ”jag är den jag definierar mig som”.

Frågan hur Herren definierar mig blir helt underställd, liksom den totalt irrelevanta frågan hur en eventuell ”kyrka” definierar mig: Den kyrka som inte håller med om min definition av mitt eget jag går helt enkelt fetbort i det närmast ändlösa utbudet av medlemstörstande kyrkor.

Eftersom jag inte är helt övertygad på mina egna eventuella svar på denna fråga låter jag det vara okommenterat huruvida detta är bra eller dåligt, bibliskt eller obibliskt, önskvärt eller icke och noterar bara att det är så det förhåller sig men också att det då rakt inte såg ut så på Luthers tid. Det fick han också sannerligen känna av, så bannlyst och utdefinierad han blev.

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521. Anton von Werner hade kanske inte exakt koll på alla ansiktsuttryck däremot på könsfördelningen :)

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521 när Luther lystes i bann. Och inget gored-gored heller. En sorglig dag.

 

 

Ytterligare en fråga borde väl ställas här: nu när verkligheten ser så radikalt annorlunda ut på den allmänneliga fronten; vari ligger egentligen den verkliga vinsten eller vitsen med att kalla oss ”lutherska” och ”protestanter” (något vi kallar oss så gott som varje dag här skall ni veta :) ) och hur långt kommer vi med den definitionen inför allas vår domare och kung? Står vi inte alla där som rätt “allmänneliga” när allt kommer omkring: och då inte enligt vår egen definition utan enligt Hans?

Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

Jes 64:9

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Vi vann!!!

stafett

Stafettlag!

Under två dagar, idag och igår, har Binghams årliga ”field days” gått av stapeln. Under dessa dagar samlas alla Binghams elever för att tävla i olika friidrottsgrenar. Bland dessa återfinns klassiska grenar såsom längdhopp, höjdhopp, spjutkastning, stafett, diskus och olika sprintlopp men även lite mer annorlunda tilltag, såsom säckhoppning, hinderbana och trebens-race. Eftersom elevernas familjer är där blir det verkligen riktigt festliga dagar. Skolan är indelad i tre elevhem som fått sina namn efter tre framstående missionärer: Carey, Scott och Taylor. Gabriel och Josef tillhör Taylor, som det tyvärr inte gått så bra för den senaste tiden. Faktum är att de innan årets tävlingar inte vunnit elevhemspokalen på femton långa år! Men! I år, sanna mina ord, fick ett mycket glatt Taylor-gäng springa ärovarvet med pokalen! Yes! Gabriel och Josef är MYCKET glada som ni förstår och de har verkligen bidragit till att Taylor kammade hem priset i år med mycket fina placeringar i grenar som 400 m, 3-legged race, stafett, kast med liten boll och 100 m. Vissa dagar är det extra roligt att vara missionärsbarn.

Efter två hela dagar i solen är vi mer än trötta och ser fram emot vilodagen mer än någonsin tror jag. Fast ändå inte helt och hållet eftersom min mamma, som varit här i två månader, åker hem imorgon kväll. Det har varit mycket fint att ha henne här. På dagarna har hon hängt med i vår vardag och på kvällarna har vi tittat på DVD:er helt i min smak: I Claudius, Helgonet och Murder she wrote (inte de allra nyaste serierna som ni märker…). Ja, nu åker hon i alla fall, och blir djupt saknad av både stora som små. Hejdå lilla mamma!

mamma

Mamma och jag

“Att ära sina mor är som att samla skatter.”  Syr. 3:4

1 Comment

Filed under Uncategorized

General Assembly

Högtidlig inledning med både gudstjänst, körsång, dans och väldigt många tal…

Nu har General Assembly (GA) öppnat för 20e gången i Mekane Yesus- kyrkans (EECMY) historia och skall hålla på hela veckan. GA är EECMY’s högsta beslutande församling och dessa möten hålls vart 4e år. De föregående 4 åren utvärderas och redogörs för och nya ledare på många poster väljs av syndernas delegater, bland annat kyrkans president. Drygt 600 personer från hela landet och inbjudbudna gäster från många olika länder har anlänt hit till MYS som har städats och rustats för att vara presentabelt nog för alla besökare.

Temat är satt med Pauls ord “jag skäms inte för evangeliet” (Rom 1:16) och sammanfattar om inte annat medlemsutvecklingen i EECMY som i år  överskred 8 miljoner att jämföra med medlemstalet vid förra GA som var drygt 6 miljoner.

Inte för att EECMY skulle vara en perfekt eller problemfri kyrka men det skall tydligt sägas: man skäms då rakt inte för att proklamera det oerhört radikala i att Gud har blivit människa i Kristus som dött, uppstått och regerar på Faderns högra sida från evighet till evighet och därmed angår alla människor i alla tider: jude som grek, etiopier som svensk.

Det skall bli väldigt spännande att få följa programmet denna vecka –  var gärna med och be för goda beslut och rätt ledare!

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Kursändringar

wp-1484672297554.jpg

Här blir det betongparkering!

Även i Sverige råkar vi ju då och då ut för oväntade händelser som ställer vår dag på ända. Men jag har en känsla av att det händer oftare här. Kanske för att de oväntade sakerna är just så oväntade.

I Sverige har vi ju koll på att SJ inte fungerar på vintern och att det kommer bli avstängningar på E18 när blixthalkan slår till. Det oväntade är ändå inte så oväntat i den egna kulturen: vi är ju vana. Riktigt så bra koll har vi inte fått på tillvaron här än utan känner nog ganska ofta att det enda man vet är att man inte kan veta…

Särskilt när det gäller lagar och regler har det därför utvecklats ett slags djungeltrumma oss västerlänningar emellan: allt för att hjälpa varandra att få vardagen att fungera lite smidigare och en aning mer förutsägbart.

Jag visste därför mycket väl att jag skulle bli ombedd att gå till en läkare och få ett friskhets- och syn-intyg från honom för att få mitt körkort förnyat. Denna nya – och i grunden av mig väldigt uppskattade procedur; blinda och sjuka bör få slippa köra i den här trafiken – hade jag nämligen fått redogjort för mig av en norsk kollega (som tyvärr inte hade hunnit få samma information av någon annan innan.)

Glad i hågen åkte jag över precis hela Addis till det kontor (Gulele för er som vet) där mitt körkort skall förnyas, fick instruktionen att bege mig till läkaren och försökte på första bästa klinik.

wp-1484672457387.jpg

Ostatlig klinik

Vad jag tyvärr inte hade hört över djungeltrumman var att det bara är statliga kliniker som får utfärda dessa intyg. Så det bar iväg till ytterligare en klinik där de hävdade att de bara gjorde fullständiga hälsokontroller vilket bla innebar urin- och stol- prov och röntgen av bröstkorg.

Det fick helt enkelt bli ytterligare en klinik (kände inte riktigt för röntgen) som vänligen upplyste om att det bara var måndag till fredag som dessa intyg utfärdas och att det gällde samtliga statliga kliniker (om man inte ville ha fullständig hälsokontroll): ytterligare en sak jag inte visste.

Men nu vet jag och därmed djungeltrumman också. En oförutsedd kursändring som gav intressant och lärorik inblick i hur tre olika kliniker ser ut och var de ligger.

I morse tänkte jag därför åka och få det där intyget fixat, tisdag som det är. Även nu blev det oväntade det som gav dagen ny form och innehåll i mitt medvetande: framför den enda gaten till seminariet stod en jättelik betongbil ihopkopplad med en ännu mer jättelik pumpbil.

Seminariet snyggar nämligen upp inför årets General Assembly som kommer gå av stapeln nästa vecka och då skall det gjutas betongplatta över hela parkeringsplanen innanför gaten. Så nu kan man inte ta sig ut annat än till fots förrän torsdag eller fredag; Kursändring igen och återigen till förnöjelse för en sådan som jag som tycker det är väldigt underhållande att få en nära inblick i hur man lägger betong här: en blandning av gammal och ny teknik kan man säga. Nu får det med andra ord bli taxi ett par dagar om vi skall någonstans. Sophia till jobbet tex… Våra amerikanska grannar hade turen (?) att ha bilen på utsidan när betongbilarna rullade in … så de kan nu inte komma in. Varje överraskning kan ha två sidor.

Det är dock inte alltid som oväntade kursändringar äger rum, utan ibland ligger planen också kvar: jag blev till exempel ombedd att byta ut min kurs i NT’s epistlar mot en kurs i Hebreiska istället eftersom enda hebreiskaläraren här med en veckas varsel åker till Israel en termin på ett (för oss andra) oväntat stipendium. Men det kände jag var lite väl mycket kursändring och bad att få hålla mig till den ursprungliga kursen, så att säga. Visst känner jag mig ofta som en tämligen flexibel människa men att på två veckor läsa in hebreiska nog att kunna undervisa i detta (visserligen alldeles ljuvliga) språk kändes lite väl flexibelt. Men känner ni någon hebreiskalärare (Sophia har inte tid) som kan hoppa in en termin med oväntat varsel så skicka gärna hit honom eller henne så finns det en mycket varm seminariefamn och finfina kollegor att komma till!

Tänkte nu avsluta dessa två erfarenheter med ett Jesusord som jag tycker på något sätt innesluter dem båda (eskatologin beskriver ingen kursändring utan själva kursmålet. Men det målet kommer dyka upp mycket oväntat):

Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen. (Luk 12:40)

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Pedagogiska verktyg

20161011_113701verktyg3

Nu går det äntligen att blogga igen har vi märkt – så förhoppningsvis blir det väl åter lite fart på den här sidan :).

Jul och nyår har vi hunnit fira och besök från Sverige njuter vi fortfarande av i form av mormor Eva som varit här sedan början av december. Även om det inte har varit så mycket till jul- och nyårs- väder ute på dagarna så är kvällarna lika mörka som den mörkaste decembernatt så julstjärnor och adventsstakar får till något av julkänslan ändå. Den försvinner dock rätt snabbt med den uppgående solen och fågelkvittret som ingen julgran i världen lyckas övertala att ”det är en ros utsprungen”. (Utom i våra rabatter förstås, för där blomstrar det naturligtvis trots att vi varit väldigt dåliga på att ens försöka få trädgården fin. Vi har sagt att det är detta års uteprojekt. Få se om det blir verklighet eller om det också dränks av jobb och tvillingbusiness…)

Höstterminen är över för studenterna. För oss lärare är det rättning och betygsättning som gäller samt att lägga upp nästa års kurser och kurslitteratur. Kommande år skall jag ha tre kurser om planen håller: två som jag haft förut och så en ny: Old Testament Prophets. Mycket spännande!

Spännande är det också att kliva in i klassrummet på morgonen och se till att man klarar dagen: kritor till tavlan brukar vara det minsta problemet, tavelsudd ett lite större. Värst är elektriciteten som man aldrig vet om den finns eller inte. Det kan därför vara väldigt lurigt att planera in att använda projektor eftersom det ofta strandar i att man står med datorn vänd mot klassen och försöker få dem att se vad som var tänkt att visas på väggen.

Om man ändå har sådan tur att elen funkar bör man ändå vara utrustad med lite verktyg utöver Bibel, dator, kursbok och projektor: oväntade situationer där eluttag plötsligt är väldigt trasiga är inte alls så oväntade här och därför ser jag oftast till att ha med mig både skruvmejsel, tång och tejp i ryggan för att få lektionerna att flyta lite bättre och slippa djupurladda min trogna laptop.

Om elen är på vill jag ju gärna kunna utnyttja den även om det bara sticker ut två nakna sladdar ur väggen.

20161011_111603verktyg2

Ont om kvalitet är det nämligen gott om och att en otrolig mängd saker går sönder och måste lagas (eller vanligare: inte går att laga utan måste bytas ut) är en VÄLDIGT påtaglig del av vardagen som också tar en hel del tid i anspråk.

Då jag ju på många sätt tycker det är väldigt roligt att laga eller fixa saker så pendlar det hela tiden mellan frustration över grejer som går sönder och en tillfredställelse att kunna fixa dem igen. Men visst är det djupt irriterande när man lyfter en hink med vatten och den bara följer med halvvägs: sen går kanten sönder och man står med bara handtaget i handen. Och väldigt våta fötter…

 

Vi försöker se dessa upplevelser som en fördjupad lektion i den här världens bristfälligheter och ett sätt att odla vår längtan efter det fullkomliga. Det grekiska ordet (teleios) som oftast översätts med ”fullkomlig” är ett teologiskt mycket viktigt ord och används i olika former ett otal gånger av NT-författarna och allra mest i epistlarna: är inte det talande?

Hur brottades inte de tidiga kyrkoledarna med all den ofullkomlighet som fanns i deras församlingar och hur vill de inte uppmuntra sina älskade församlingsmedlemmar att söka det fullkomliga! Teleios är ett ord med progression – det ligger liksom inbakat i ordet att den gudomliga tanken för det som är bristfälligt är att det skall fullkomnas. Potentialen finns där men inte processen. Inte förrän Fullkomnaren (Heb 12:2) sätter igång den. För att citera Malaki: ”…han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver.” (Mal 3:3)

Hebreerbrevets författare är den av bibelförfattarna som allra, allra oftast återvänder till det fullkomliga. Bland annat i detta fantastiska stycke:

Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare (teleios) tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. (Heb 9:11-12)

Stycket är ett exegetiskt mästerverk – snudd på fullkomnat kanske – och rymmer hela den kristna frälsningsläran: Jesus Kristus som fullkomnaren i det att han själv är fullkomlig. Jesus Kristus som inkarnerad och inte av denna världen men i den. Jesus Kristus som genom sitt offer en gång för alla vinner försoning åt oss i evighet.

Det är kanske något att tänka på nästa gång jag står med en trasig grej i handen som gått sönder bara för att den användes till det den såg ut att vara gjord för.

Även detta skeva fenomen (att saker tillverkas bara för att kunna säljas och inte för att kunna användas) som ständigt ansätter oss i den här bristfälliga världen kommer välan förhoppningsvis en dag att få sin dom och förvandling i Honom som vill luttra oss alla för evigheten.

Jag är dock mycket glad åt att min jordiske far lärt mig att använda inte bara det oförstörbara och pedagogiska verktyget Bibeln utan även avbitare och skruvmejsel och att man skall ha som utgångstänk att trasiga saker om de inte kan lagas säkerligen kan användas till något annat. För i väntan på det fullkomliga får vi ju ändå dras med det trasiga och då gäller det att inte tappa modet. För att citera Hebreerbrevet igen:

”…låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.” (Heb 12:1)

1 Comment

Filed under Uncategorized

På frukten känner man trädet

20160613_190732.pngDet här var egentligen en bloggpost som skulle blivit upplagd i juni när det begav sig. Nu finns det ingen avocado än på ett tag – men varför inte drömma sig tillbaka till solmogen avocado såhär i blöta regnperioden?

För ett tag sedan kom vår kära granne med en mycket fin avocado och upplyste oss om att den var vår. På vilket sätt då? undrade vi. Jo, den hade ramlat ner från vårt avocadoträd och låg på vår gräsmatta. Ser man på!

Att våra kära grannar har ett stort och ståtligt avocadoträd med massor av frukt, det var något vi uppmärksammade redan när vi flyttade hit, avundsjukt lagda som vi människor är. Men att vi själva alltså hade ett dito var nästan en lite för bra överraskning för att vara sann. Avocado är nämligen en klar favorit här i familjen och av någon anledning känns det oerhört exotiskt att skörda sin egen. Eller rättare sagt: det har känts oerhört exotiskt att grannarna kunnat skörda sin egen avocado.

Men nu hade alltså samma granne upptäckt att även vi skulle kunna uppleva denna exotik på egen tomt så att säga.

Nu undrar säkert många hur i all världen man inte vet att man har ett avocadoträd i trädgården fast man till och med önskar att man hade ett. Svaret ligger i avocadoträdets natur kopplat till vår trädgårds natur: avocadoträd kan nämligen bli väldigt höga och eftersom frukten är alldeles grön och hänger så hiskeligt högt upp är den inte så lätt att se. Just vårt avocadoträd råkar dessutom växa i en sorts ”trädhäck” eller vad man kan kalla det som växer mellan vår och grannens trädgård. Denna trädhäck består av mycket höga och smala träd som växer rätt nära inpå vårt hus vilket gör att man väldigt sällan tittar upp i dem. Undantaget är förstås när det gäller att kika på det ibisbo som finns i ett av dessa träd. Ibisboet (tillhörande en Watted Ibis – en mycket egenartad och endemisk fågel här i Etiopien btw) är dock beläget i en sorts ”gran” och inte i avocadoträdet. Och eftersom man glömmer allt annat runtomkring när man tittar på fåglar så är det ju inte så lätt att få för sig att också spana in om de där tjocka löven i trädkronan några träd bort månne kan vara avocado.

Alltså har vi levt helt ovetandes om avocadon högt, högt ovanför våra huvuden tills en av dem helt sonika trillade ner framför vår grannes fötter och på så sätt gav sig tillkänna. På frukten känner man ju som bekant trädet (Matt 12:33).

Att klättra upp i detta mycket smala, höga, och i ris, taggbuskar och snår väldigt insnärjda träd för att få plocka frukt är dock inte någon jättetrevlig idé. Men att sätta tänderna i en riktigt solmogen avocado är desto trevligare. Så vi är väldigt glada att det även växer bambu i vår trädgård. Nu har vi nämligen sett till att göra oss en låååång bambustång med en liten ståltrådsögla i änden och på så vis kan vi snara och dra ner de begärliga frukterna.

God frukt är inte alltid lättåtkomlig, men smakar desto bättre när man väl fått tag i den!

1 Comment

Filed under Uncategorized

Finns ingen lag är synden… knappast att kopiera

Jag har just nu två kurser: Introduction to Biblical Interpretation och Introduction to the Old Testament för ettor respektive tvåor här på Mekane Yesuskyrkans Seminarium (MYS).

Gordon Fees klassiker i MYS alldeles egen upplaga

Gordon Fees klassiker i MYS alldeles egen upplaga

Det är en skara oerhört tacksamma studenter som ersätter sina bristande engelskakunskaper med stor och uttalad entusiasm över det fantastiska att få studera Bibeln exegetiskt. Det intressanta är att det är så många som läser en Bachelor (4 års studier, ungefär motsvarande en högskoleexamen) i teologi utan något annat syfte än att lära sig mer teologi.

Visst är det många som skall bli präster, pastorer eller lärare, men det är också väldigt många som tänker sig en helt annan bana än den kyrkliga senare i livet men som vill tjäna sin församling som volontär vid sidan av sitt kommande arbete och därför känner att de behöver ordentligt med teologi i botten.

Tänk att lägga fyra års studier och därmed lika många års studiepengar (utbildning är ju på intet sätt gratis här) för att bli en bättre volontär i församlingen när det gäller att leda bibelstudie- och bönegruppen, söndagsskolan eller lovsången! Det är väl ändå rätt föredömligt? Inte minst då pengar för de allra flesta här är att betrakta som en rejäl bristvara.

En annan sak som måste räknas som bristvara är böcker. För att inte tala om teologiska böcker. Att få tag på en hygglig studiebibel till en någotsånär rimlig kostnad (runt 800 ETB = ca 300 kr, eller en månadslön för väldigt många människor) är relativt enkelt men att få tag på god exegetisk litteratur eller bibelkommentarer är i princip omöjligt. Seminariet har därför löst detta på två sätt: dels säljer man vissa donerade eller egenimporterade böcker till extremt låga priser och bara till studenter som har dessa böcker som kurslitteratur och dels har man ett eget tryckeri.

Tryckeriet på MYS

Tryckeriet på MYS

Detta tryckeri förestås av en mycket spännande autodidakt vid namn Theofilos som ser till att kopiera valfri bok i klassuppsättningar och sälja till tryckpris. Detta är möjligt då copyright inte existerar här, så det finns absolut ingen som klagar. Tvärtom är kopiering ofta enda sättet för en student att bygga upp ett eget litet teologiskt bibliotek. Som lärare väljer man alltså ut en bra kursbok som man antingen har köpt själv eller lånat i biblioteket och lämnar till Theofilos som ser till att den blir kopierad. Och vi pratar inga sladdriga A4-häften inte: nej riktigt bundna böcker är det, tillskurna i alldeles äkta papperskärarmaskin med limmad rygg och hårda(re) pärmar. Bokbindaryrket har han lärt sig av vår minst lika fantastiska bibliotekarie, Mehret-Ab, som gör sitt yttersta för att förmå studenterna att förstå vikten av att läsa böcker.

Själv har jag försökt introducera den digitala boken här och det ser ut att så smått slå rot: i princip alla studenter har nämligen en smartphone. Jag råder dem frimodigt att skapa sig ett konto på logos.com eller åtminstone utnyttja de bibelappar med tillhörande bibellitteratur som finns. Rätt nöjd blev jag häromdagen då Salifo – en student jag hade i våras – kom och ville tipsa mig om ett gäng bra appar och hemsidor med gratis teologisk litteratur i syfte att uppdatera min (i hans tycke alldeles för korta) lista på internettips som jag brukar ge till studenterna.

För mig som ändå älskar böcker allra mest och i botten är mycket kluven till idén att sitta och läsa digitalt har Theofilos varit en mycket fin bekantskap: hos honom har jag på lediga stunder fått gå i bokbindarskola och limma, slipa, såga och skära så det står härliga till. Det är nämligen även så att han lagar och restaurerar böcker från andra bibliotek i staden (och då passar han på att läsa böckerna han får in – ett av skälen till hans enorma bildning).Ato Theofilos lär mig hur man limmar bokrygg...

Ato Theofilos lär mig hur man limmar bokrygg…

Detta arbete har jag fått hjälpa till med och jag har då fått titta in i hemligheterna med MYS bokbindning. Om jag trott att bokbindare såg på sitt arbete som ett slags konsthantverk har jag fått ändra uppfattning. I alla fall vad gäller bokbindningen på här på MYS. Här handlar det om att snabbast möjligt och till minsta möjliga pris förverkliga lärarnas tryckönskningar. Då håller man inte på med dyrbarheter som bokbindarknivar, bokryggsväv eller läder. Nej kökssax, gasbinda från apoteket och pappkartong är det som gäller. Och trälim i mängd. Limmet appliceras hastigt och flödigt med en stenhård pensel, ryggarna sågas med ett avbrutet bågfilsblad och till ryggförstärkning användes spillbitar av papp som hittas lite här och lite var och runtikring.

...och jag härmar efter bästa förmåga.

…och jag härmar efter bästa förmåga.

Till limpressar används stora högar spillpapper och slutligen torkas ryggar och limningar framför en värmelampa. Till limskydd blir det uppklippta plastpåsar eller OH-blad och allt detta i en salig men underbar oreda som Ato Theofilos och hans många hjälpredor (läs extraknäckande studenter) bemästrar ofattbart skickligt. Kort sagt en ljuvlig miljö för en seminarielärare som vill arbeta lite med händerna ibland och samtidigt slippa städansvar :).

När böckerna sedan är tillskurna och klara bärs de till seminariets minimala men otroligt välutrustade bokhandel och säljs till så fantastiska priser att till och med studenterna har råd med dem. I alla fall de flesta. De som inte har råd läser istället i biblioteket eller följer mitt råd och fotar litteraturen digitalt med sin mobilkamera. ”Finns ingen lag är synden död ” resonerar ju Paulus (Rom 7:8) som levde i en tid – som i likhet med Etiopien – saknade copyrightlagstiftning för teologisk litteratur.

Jag har därför inte särskilt mycket samvetsnöd för MYS myckna boktryckande utan tänker frimodigt att det flitiga åberopandet av copyrightlagar i vår del av världen välan minst lika mycket kan gå in under Paulus kategori ”begär” (samma vers) som viljan att bryta mot dem (när de väl har stiftats). Kärleken till pengar är ju som bekant roten till allt ont (1 Tim 6:10), men sannerligen inte kärleken till att genom god litteratur få lära sig mer om Bibelordet.

3 Comments

Filed under Uncategorized

Gott nytt 2009!

gottnytt

En livs levande EFS-missionär anno 2009

Vi vill önska våra läsare ett gott nytt etiopiskt nyår! Nu har vi trätt in i år 2009 och vi får med tillförsikt se fram emot vad detta år kommer föra med sig. Må Herren bevara Etiopien, dess folk och dess kyrka.

På bilden ser ni en livs levande EFS-missionär. Det är dock inte honom det ångar om utan taket. Detta beror på att ett regnoväder utan dess like just dragit förbi för att sedan ersättas av en varm afrikansk sol.

“Låt oss lära känna honom,
låt oss sträva efter kunskap om Herren.
Så visst som gryningen skall han träda fram,
han skall komma till oss som ett regn,
ett vårregn som vattnar jorden.”   Hos. 6:3

 

 

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized