Ethio-jazz i mitt <3

Negarit band med sudanesisk (namn??) trumpetare i fokus

Igår, medan Elias var upptagen med att rätta ett oändligt antal student-uppsatser och alla fyra barnen sov smög jag iväg på jazz-konsert på African Jazz Village. Har varit där några gånger innan och lyssnat på så kallad “Ettio-jazz”, en musikstil skapad av Mulatu Astatke på 60-och 70-talen, och som närmast kan beskrivas som en blandning mellan traditionell jazz och traditionell etiopisk populärmusik. Resultatet blir fantastiskt!

Igår kväll spelade ett gäng unga killar som bildat gruppen “Negarit band”. Bland dessa återfanns bland annat en helt fantastisk sudanesisk trumpetare. Tyvärr vet jag inte hans namn. Men jag misstänker att hans namn snart kommer blir välkänt i hela jazzvärlden. Tiden stannade när han spelade och allt annat försvann. Begåvad är vad han är.

Alla dessa gåvor som Gud skänker oss, alla dessa gåvor, som vissa förädlar till perfektion. Är tacksam att jag fick vara där och lyssna, att jag fick ta del av Guds ögonblick, av Guds verk.

Jesus Syraks (kap 44) lovsång till Fäderna:

“…män som skapat musik och sånger
eller som gjort sina ord kända i skrift,
förmögna och inflytelserika män
som fört ett fredligt liv i sina hem.
Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida
och ärades i sin livstid.
Någras namn har gått till eftervärlden,
så att man talar om dem och prisar dem,
andra har blivit glömda och är borta,
som om de aldrig hade funnits,
de är som om de aldrig varit –
de själva liksom också deras barn.
Men dessa var män som fått del av Guds nåd
och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.
Hos deras ättlingar blir nåden kvar,
deras efterkommande är ett gott arv.
Tack vare förbunden består deras ättlingar,
att barnen får leva är deras förtjänst.
För all framtid skall deras ättlingar fortleva,
och deras ära kommer aldrig att förblekna.
Deras kroppar har begravts i frid,
och deras namn skall leva genom alla släktled.
Alla folk skall tala om deras vishet,
och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.”
Trevlig helg!
Sophia
Advertisements

4 Comments

Filed under Uncategorized

Längtan efter förvandling strömmande från Guds ord

Grupperna visar upp sina husbyggen. “Dubai” var vårt verk

Maryam delar med sig av några favoritcitat

SIL Global Directions

Förberedelser inför Capture the Flag på lördagens utflykt till Sendafa.

Hej alla!

Det har varit möten möten möten här under hela förra veckan. SIL Ethiopia träffades för sin konferens (som hålls vartannat år) och viktigast på agendan detta år var hur våra framtida ledare ska väljas, hur själva processen ska se ut. Vi valde även en ny styrelse och den bestående känslan av veckans möten är positiv och ljus.

I lördags inledde vi retreaten som varar till på onsdag. Årets talare är de brittiska Neil och Lynn Rees som bott och verkat i Spanien under större delen av deras yrkesverksamma liv.

Det är fint att få träffa alla medarbetare – man får en känsla av att man “hör hemma” någonstans. Det blir lätt att man känner sig lite isolerad i det dagliga arbetet. Genom att träffa alla och samtala sätts man i ett större sammanhang och perspektiven vidgas och förnyas.

Som avslutning vill jag gärna lyfta fram SIL:s “why statement” (fritt översatt till svenska):

“Vi längtar efter att minoritetsspråkgrupper
ska få uppleva förvandling
strömmande från Guds Ord
till kyrka och samhälle genom deras språk.”

En formulering som känns både angelägen och inspirerande.

“Och de sjöng en ny sång:

Du är värdig att ta boken

och bryta dess sigill,

ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du friköpt åt Gud
människor av alla stammar och språk och länder och folk.”
          Upp. 5:9
Mina varmaste hälsningar!
Sophia

 

 

 

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

När jag var barn talade jag som ett barn

Kära läsare och vänner!

Idag har varit en sådan där milstolpe-dag som kommer då och då i livet. Jag har nu ”tagit examen” på språkskolan och går alltså vidare mot nästa steg. Mekane Yesus Joint Language School ger verkligen människor verktyg att navigera i den nya kulturen – inte bara språkledes utan också kulturledes. Är tacksam för det jag har fått lära mig och ser med lika delar bävan och förväntan fram emot nästa steg – härnäst SIL:s konferens och retreat och därefter (när ska jag sluta vara student?!?!) studentlivet med distanskursen ”Narrative Discourse Analysis” och en workshop i Nairobi i maj. När dessa saker väl är avklarade är det förhoppningsvis dags att påbörja konsultarbetet så smått så smått.

”När jag var barn talade jag såsom ett barn” säger Paulus i 1 Kor, 13. Jag är inte längre ett barn på amarinja, men inte heller fullvuxen. Mer som en tonåring typ. Kanske jag en dag blir vuxen. Men tänk ändå – det kommer en dag då ALL kunskap ska bli vår, inga mer gåtfulla speglar, inga mer gissningar och ungefärliga uppskattningar, utan ansikte mot ansikte:

”När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”

1 Kor. 13:11-12

Med önskan om en fin helg!

Sophia

Mina lärare Badeg, Belaynesh och Kefiyalew (Är jag såå lång??)

En andakt över Matt. 25:14-30

Kommer sakna detta ställe och dessa människor!

4 Comments

Filed under Uncategorized

Guds nåd glimmar till

Kära vänner!

Vi är tillbaka i Addis efter en mycket fin retreat ihop med andra EFS-missionärer. Den här gången var vi på Zanzibar, bland snäckor, fiskare och ljumma kvällsbad. Många givande samtal har det blivit och bibelstudium ledda av vår missionsföreståndare Stefan Holmström! Det har varit så uppfriskande och vi känner oss stärkta till kropp, själ och ande.

Idag var jag för första gången med på en Mekane Yesus-seminariets morgonandakter. Jag behöver bättra på mitt “andliga ordförråd” på amarinja och då är ju andakter ett perfekt tillfälle. Jag älskar ju också att sjunga men det har varit så svårt att lära sig sångerna här eftersom tonspråket är så annorlunda och (för mig) så svårsjunget. Har många gånger känt mig ledsen och nedslagen över att jag inte kan sjunga med i sångerna trots att vi varit här i nästan två år nu. Egentligen är det bara en sång jag kan riktigt bra på amarinja (och det är den amhariska version av “Jag har beslutat att följa Jesus”). Därför blev jag så väldigt förundrad och glad under morgonens andakt när första sången man valde från sångboken (som har över 500 sånger) var just den sången. Ibland är Guds omsorg så påtaglig. Så vardaglig. Nåden glimmar liksom till och sträcks fram mot en, från ett oväntat håll. Med så mycket humor, ljus och värme. Som ett liten glittrande meddelande från Fadern som skär genom tid och rum och säger: Misströsta inte, jag är med dig. Nu börjar vi med den du kan så kan du lära dig andra undan för undan.

“Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.” 2 Kor. 4:6

Med all kärlek,
Sophia

9 Comments

Filed under Uncategorized

Översättningsverktyg

Hej på er!
Jag har tillsammans med nio andra medmänniskor i översättningsbranschen varit på mjukvareworkshop i tre dagar, allt i SIL:s regi. Vi har fått lära oss om ett verktyg som i översättningssammanhang är mycket användbart: Paratext. I Paratext kan man redigera, kontrollera, jämföra och kommentera bibelöversättningar. Vi har kontrollerat stavning, redigerat bibeltermer och kommenterat verser i en översättning av bibeln på “Pig-Latin” – ett skämtspråk som påminner lite om vårt rövarspråk.
Som vanligt vid sådana här tillställningar är det en del som av säkerhetsskäl inte kan vara med på foto, därav den trista bilden.

Även om mjukvaruprogram till datorer enligt min smak inte är det mest intressanta livet har att bjuda på har det varit givande och bra och dessutom roligt att träffa översättningskonsulter från olika organisationer och kyrkor.

Avslutar med ett bibelcitat från 1 Tim 6:6-7. Det har egentligen inte någonting med ovanstående att göra, men det är sant och bra. Dessutom i 1917-års översättnings vackra språkdräkt:

“Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.”

Tomhänta kom vi, tomhänta ska vi gå. Det ligger något trösterikt i det, tycker ni inte?

Varma hälsningar,
Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Bland Rått Kött, Kardinaler och Presidenter

wp-1486128312304.jpg

Gored-gored

wp-1486128499115.jpg

Presidentvalsomröstning pågår

wp-1486128733526.jpg

Kes Yonas Yiezu svär sin presidented

Nu har Mekane Yesus- Kyrkan (EECMY) en ny president: som väntat blev Yonas Yigizu vald av synodernas ombud att leda kyrkans arbete för de nästkommande fyra åren och han svor på stående fot sin presidented framför en rätt utmattad skara General Assembly- deltagare som i en hel veckas tid tröskat sig igenom dokument, rapporter, målbeskriv

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

ningar och långa diskussioner om kyrkans uppdrag, kallelse och strategier innan de också som sista punkt gick till val om ny ledare. Den avgående presidenten Kes Wakseyum Idosa tackade för sig och gav sin välsignelse till den nya ledaren och en uppmaning till hela kyrkan att följa honom, be för honom och enas under honom: det är inte en lätt uppgift han har framför sig med en kyrka som är större än man knappt har administrativ och karitativ kapacitet för och som spänner över så många och olika folkgrupper. Var gärna med och be för honom och för kyrkan!

Varje år samlas också EECMY’s olika partners till ett stormöte för att dela gemenskap och visioner och få en redovisning av hur det gångna året sett ut ur ett partnerperspektiv. Mötet kallas CMCR (Committee for Mutual Christian Responsibility) och består av representanter för EECMY, dess utvecklings och biståndsorgan DASSC (Developement and Social Services Commission) och för de olika partnermissionerna i landet varav EFS (eller SEM – Swedish Evangelical Mission som vi heter utomlands) är en. Detta gör att vår käre missionssekreterare Erik Johansson är här tillsammans med vår projekthandläggare Anna Claesson. De har nu i en veckas tid (och Erik i 2 veckor) haft möten och samtal med en lång rad olika strategiska människor på en mängd olika platser för att följa upp och granska våra projekt och åtaganden, knyta närmare kontakter och representera vår lilla men effektiva rörelse i denna stora kyrka.

CMCR

CMCR. Fantastisk kvalité på bilden BTW!

Värt och intressant att nämna från CMCR (där även jag var med på ett hörn) tycker jag inledningsgudstjänsten var. Då besöktes vi nämligen av den katolske kardinalen här i landet: Hans Helighet Mulugeta Berhanu som var särskilt inbjuden av EECMY’s president med anledning av de femhundra år som gått sedan Martin Luther fick den eldfängda idén att spika upp sina berömda (men ärligt talat rätt sällan citerade) teser på Wittenbergs kyrkport.

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinalen höll ett långt och varmt tal om reformationens förtjänster och nämnde vid flera tillfällen Martin Luther och hans (jag citerar ordagrant) ”great process of the Reformation”. Intressant. Han nämnde med lika varma ordalag påvens besök till Lund och det var tydligt att han (precis som rätt många nuförtiden) tyckte att tiden var kommen att lägga det reformatoriska kriget åt sidan till förmån för samarbete för Guds rike.

Feststämning: injera, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo... you name it.

Feststämning: injera, miser, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo… you name it.

Den avgående presidenten för EECMY (kes Wakseyum) uttryckte i sitt tal ungefär samma sak och pekade på vilka goda relationer EECMY har till både katoliker och ortodoxer (i alla fall på nationell nivå skall väl tilläggas, ursäkta anm.) och tillsammans skar de sedan upp den jättelika tårta som avslutade kvällens middag (där det bland mycket annat serverades både gored-gored och kitfo: rått kött i olika fason) och som var prydd med påskriften ”REFORMATION COMMEMORATION 1517-2017”.

Tårtklyveri...

Tårtklyveri…

Intressant och rätt historiskt tror jag: EECMY är ju faktiskt världens största lutherska kyrka nu!

Jag hör ju dessutom till dem som rätt ofta undrar över om det kommer att finnas någon kyrka som kallar sig ”luthersk” om ytterligare 500 år (utifall vår Herre dröjer så länge med sin ankomst): de växande afrikanska lutherska kyrkorna är om man får tro CMCR-mötets andra inbjudna talare – dr Fidon Mvombeki från Lutherska Världsförbundet – inte överdrivet intresserade av just epitetet ”luthersk”. Hans analys var att då det inte direkt fanns någon kyrka att reformera i Afrika när de protestantiska missionärerna kom, är den protestantiska rörelsen ärvd och inte framtvingad som i Europa. Därmed sitter inte just den ”lutherska” eller ”protestantiska” identiteten särskilt djupt hos Afrikanska kyrkor. Allt enligt dr. Fidon.

Att det kommer att finnas en ”katolsk” dito hyser jag betydligt mindre tvivel om då det ju är den enda kyrka vi bekänner i vår trosbekännelse (grek. catholicos = allmännelig) och därmed den kyrka vi tror att Jesus avser inte skall se förgängelse (Matt 16:18).

Om den kyrkan i sin fullhet utgörs av Romerska katoliker och Vatikanens kyrkoorganisation är sedan en (nästan) helt annan fråga; det går ju idag att se sig som katolik (del av den allmänneliga kyrkan) utan att för den skull vara medlem i den romersk-katolska kyrkogemenskapen. Ibland funderar jag dock på om inte den hållningen egentligen bara är ett väldigt postmodernt synsätt i den lutherska kyrkans utbrytarkölvatten a lá ”jag är den jag definierar mig som”.

Frågan hur Herren definierar mig blir helt underställd, liksom den totalt irrelevanta frågan hur en eventuell ”kyrka” definierar mig: Den kyrka som inte håller med om min definition av mitt eget jag går helt enkelt fetbort i det närmast ändlösa utbudet av medlemstörstande kyrkor.

Eftersom jag inte är helt övertygad på mina egna eventuella svar på denna fråga låter jag det vara okommenterat huruvida detta är bra eller dåligt, bibliskt eller obibliskt, önskvärt eller icke och noterar bara att det är så det förhåller sig men också att det då rakt inte såg ut så på Luthers tid. Det fick han också sannerligen känna av, så bannlyst och utdefinierad han blev.

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521. Anton von Werner hade kanske inte exakt koll på alla ansiktsuttryck däremot på könsfördelningen :)

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521 när Luther lystes i bann. Och inget gored-gored heller. En sorglig dag.

 

 

Ytterligare en fråga borde väl ställas här: nu när verkligheten ser så radikalt annorlunda ut på den allmänneliga fronten; vari ligger egentligen den verkliga vinsten eller vitsen med att kalla oss ”lutherska” och ”protestanter” (något vi kallar oss så gott som varje dag här skall ni veta :) ) och hur långt kommer vi med den definitionen inför allas vår domare och kung? Står vi inte alla där som rätt “allmänneliga” när allt kommer omkring: och då inte enligt vår egen definition utan enligt Hans?

Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

Jes 64:9

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Vi vann!!!

stafett

Stafettlag!

Under två dagar, idag och igår, har Binghams årliga ”field days” gått av stapeln. Under dessa dagar samlas alla Binghams elever för att tävla i olika friidrottsgrenar. Bland dessa återfinns klassiska grenar såsom längdhopp, höjdhopp, spjutkastning, stafett, diskus och olika sprintlopp men även lite mer annorlunda tilltag, såsom säckhoppning, hinderbana och trebens-race. Eftersom elevernas familjer är där blir det verkligen riktigt festliga dagar. Skolan är indelad i tre elevhem som fått sina namn efter tre framstående missionärer: Carey, Scott och Taylor. Gabriel och Josef tillhör Taylor, som det tyvärr inte gått så bra för den senaste tiden. Faktum är att de innan årets tävlingar inte vunnit elevhemspokalen på femton långa år! Men! I år, sanna mina ord, fick ett mycket glatt Taylor-gäng springa ärovarvet med pokalen! Yes! Gabriel och Josef är MYCKET glada som ni förstår och de har verkligen bidragit till att Taylor kammade hem priset i år med mycket fina placeringar i grenar som 400 m, 3-legged race, stafett, kast med liten boll och 100 m. Vissa dagar är det extra roligt att vara missionärsbarn.

Efter två hela dagar i solen är vi mer än trötta och ser fram emot vilodagen mer än någonsin tror jag. Fast ändå inte helt och hållet eftersom min mamma, som varit här i två månader, åker hem imorgon kväll. Det har varit mycket fint att ha henne här. På dagarna har hon hängt med i vår vardag och på kvällarna har vi tittat på DVD:er helt i min smak: I Claudius, Helgonet och Murder she wrote (inte de allra nyaste serierna som ni märker…). Ja, nu åker hon i alla fall, och blir djupt saknad av både stora som små. Hejdå lilla mamma!

mamma

Mamma och jag

“Att ära sina mor är som att samla skatter.”  Syr. 3:4

1 Comment

Filed under Uncategorized

General Assembly

Högtidlig inledning med både gudstjänst, körsång, dans och väldigt många tal…

Nu har General Assembly (GA) öppnat för 20e gången i Mekane Yesus- kyrkans (EECMY) historia och skall hålla på hela veckan. GA är EECMY’s högsta beslutande församling och dessa möten hålls vart 4e år. De föregående 4 åren utvärderas och redogörs för och nya ledare på många poster väljs av syndernas delegater, bland annat kyrkans president. Drygt 600 personer från hela landet och inbjudbudna gäster från många olika länder har anlänt hit till MYS som har städats och rustats för att vara presentabelt nog för alla besökare.

Temat är satt med Pauls ord “jag skäms inte för evangeliet” (Rom 1:16) och sammanfattar om inte annat medlemsutvecklingen i EECMY som i år  överskred 8 miljoner att jämföra med medlemstalet vid förra GA som var drygt 6 miljoner.

Inte för att EECMY skulle vara en perfekt eller problemfri kyrka men det skall tydligt sägas: man skäms då rakt inte för att proklamera det oerhört radikala i att Gud har blivit människa i Kristus som dött, uppstått och regerar på Faderns högra sida från evighet till evighet och därmed angår alla människor i alla tider: jude som grek, etiopier som svensk.

Det skall bli väldigt spännande att få följa programmet denna vecka –  var gärna med och be för goda beslut och rätt ledare!

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Kursändringar

wp-1484672297554.jpg

Här blir det betongparkering!

Även i Sverige råkar vi ju då och då ut för oväntade händelser som ställer vår dag på ända. Men jag har en känsla av att det händer oftare här. Kanske för att de oväntade sakerna är just så oväntade.

I Sverige har vi ju koll på att SJ inte fungerar på vintern och att det kommer bli avstängningar på E18 när blixthalkan slår till. Det oväntade är ändå inte så oväntat i den egna kulturen: vi är ju vana. Riktigt så bra koll har vi inte fått på tillvaron här än utan känner nog ganska ofta att det enda man vet är att man inte kan veta…

Särskilt när det gäller lagar och regler har det därför utvecklats ett slags djungeltrumma oss västerlänningar emellan: allt för att hjälpa varandra att få vardagen att fungera lite smidigare och en aning mer förutsägbart.

Jag visste därför mycket väl att jag skulle bli ombedd att gå till en läkare och få ett friskhets- och syn-intyg från honom för att få mitt körkort förnyat. Denna nya – och i grunden av mig väldigt uppskattade procedur; blinda och sjuka bör få slippa köra i den här trafiken – hade jag nämligen fått redogjort för mig av en norsk kollega (som tyvärr inte hade hunnit få samma information av någon annan innan.)

Glad i hågen åkte jag över precis hela Addis till det kontor (Gulele för er som vet) där mitt körkort skall förnyas, fick instruktionen att bege mig till läkaren och försökte på första bästa klinik.

wp-1484672457387.jpg

Ostatlig klinik

Vad jag tyvärr inte hade hört över djungeltrumman var att det bara är statliga kliniker som får utfärda dessa intyg. Så det bar iväg till ytterligare en klinik där de hävdade att de bara gjorde fullständiga hälsokontroller vilket bla innebar urin- och stol- prov och röntgen av bröstkorg.

Det fick helt enkelt bli ytterligare en klinik (kände inte riktigt för röntgen) som vänligen upplyste om att det bara var måndag till fredag som dessa intyg utfärdas och att det gällde samtliga statliga kliniker (om man inte ville ha fullständig hälsokontroll): ytterligare en sak jag inte visste.

Men nu vet jag och därmed djungeltrumman också. En oförutsedd kursändring som gav intressant och lärorik inblick i hur tre olika kliniker ser ut och var de ligger.

I morse tänkte jag därför åka och få det där intyget fixat, tisdag som det är. Även nu blev det oväntade det som gav dagen ny form och innehåll i mitt medvetande: framför den enda gaten till seminariet stod en jättelik betongbil ihopkopplad med en ännu mer jättelik pumpbil.

Seminariet snyggar nämligen upp inför årets General Assembly som kommer gå av stapeln nästa vecka och då skall det gjutas betongplatta över hela parkeringsplanen innanför gaten. Så nu kan man inte ta sig ut annat än till fots förrän torsdag eller fredag; Kursändring igen och återigen till förnöjelse för en sådan som jag som tycker det är väldigt underhållande att få en nära inblick i hur man lägger betong här: en blandning av gammal och ny teknik kan man säga. Nu får det med andra ord bli taxi ett par dagar om vi skall någonstans. Sophia till jobbet tex… Våra amerikanska grannar hade turen (?) att ha bilen på utsidan när betongbilarna rullade in … så de kan nu inte komma in. Varje överraskning kan ha två sidor.

Det är dock inte alltid som oväntade kursändringar äger rum, utan ibland ligger planen också kvar: jag blev till exempel ombedd att byta ut min kurs i NT’s epistlar mot en kurs i Hebreiska istället eftersom enda hebreiskaläraren här med en veckas varsel åker till Israel en termin på ett (för oss andra) oväntat stipendium. Men det kände jag var lite väl mycket kursändring och bad att få hålla mig till den ursprungliga kursen, så att säga. Visst känner jag mig ofta som en tämligen flexibel människa men att på två veckor läsa in hebreiska nog att kunna undervisa i detta (visserligen alldeles ljuvliga) språk kändes lite väl flexibelt. Men känner ni någon hebreiskalärare (Sophia har inte tid) som kan hoppa in en termin med oväntat varsel så skicka gärna hit honom eller henne så finns det en mycket varm seminariefamn och finfina kollegor att komma till!

Tänkte nu avsluta dessa två erfarenheter med ett Jesusord som jag tycker på något sätt innesluter dem båda (eskatologin beskriver ingen kursändring utan själva kursmålet. Men det målet kommer dyka upp mycket oväntat):

Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen. (Luk 12:40)

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Pedagogiska verktyg

20161011_113701verktyg3

Nu går det äntligen att blogga igen har vi märkt – så förhoppningsvis blir det väl åter lite fart på den här sidan :).

Jul och nyår har vi hunnit fira och besök från Sverige njuter vi fortfarande av i form av mormor Eva som varit här sedan början av december. Även om det inte har varit så mycket till jul- och nyårs- väder ute på dagarna så är kvällarna lika mörka som den mörkaste decembernatt så julstjärnor och adventsstakar får till något av julkänslan ändå. Den försvinner dock rätt snabbt med den uppgående solen och fågelkvittret som ingen julgran i världen lyckas övertala att ”det är en ros utsprungen”. (Utom i våra rabatter förstås, för där blomstrar det naturligtvis trots att vi varit väldigt dåliga på att ens försöka få trädgården fin. Vi har sagt att det är detta års uteprojekt. Få se om det blir verklighet eller om det också dränks av jobb och tvillingbusiness…)

Höstterminen är över för studenterna. För oss lärare är det rättning och betygsättning som gäller samt att lägga upp nästa års kurser och kurslitteratur. Kommande år skall jag ha tre kurser om planen håller: två som jag haft förut och så en ny: Old Testament Prophets. Mycket spännande!

Spännande är det också att kliva in i klassrummet på morgonen och se till att man klarar dagen: kritor till tavlan brukar vara det minsta problemet, tavelsudd ett lite större. Värst är elektriciteten som man aldrig vet om den finns eller inte. Det kan därför vara väldigt lurigt att planera in att använda projektor eftersom det ofta strandar i att man står med datorn vänd mot klassen och försöker få dem att se vad som var tänkt att visas på väggen.

Om man ändå har sådan tur att elen funkar bör man ändå vara utrustad med lite verktyg utöver Bibel, dator, kursbok och projektor: oväntade situationer där eluttag plötsligt är väldigt trasiga är inte alls så oväntade här och därför ser jag oftast till att ha med mig både skruvmejsel, tång och tejp i ryggan för att få lektionerna att flyta lite bättre och slippa djupurladda min trogna laptop.

Om elen är på vill jag ju gärna kunna utnyttja den även om det bara sticker ut två nakna sladdar ur väggen.

20161011_111603verktyg2

Ont om kvalitet är det nämligen gott om och att en otrolig mängd saker går sönder och måste lagas (eller vanligare: inte går att laga utan måste bytas ut) är en VÄLDIGT påtaglig del av vardagen som också tar en hel del tid i anspråk.

Då jag ju på många sätt tycker det är väldigt roligt att laga eller fixa saker så pendlar det hela tiden mellan frustration över grejer som går sönder och en tillfredställelse att kunna fixa dem igen. Men visst är det djupt irriterande när man lyfter en hink med vatten och den bara följer med halvvägs: sen går kanten sönder och man står med bara handtaget i handen. Och väldigt våta fötter…

 

Vi försöker se dessa upplevelser som en fördjupad lektion i den här världens bristfälligheter och ett sätt att odla vår längtan efter det fullkomliga. Det grekiska ordet (teleios) som oftast översätts med ”fullkomlig” är ett teologiskt mycket viktigt ord och används i olika former ett otal gånger av NT-författarna och allra mest i epistlarna: är inte det talande?

Hur brottades inte de tidiga kyrkoledarna med all den ofullkomlighet som fanns i deras församlingar och hur vill de inte uppmuntra sina älskade församlingsmedlemmar att söka det fullkomliga! Teleios är ett ord med progression – det ligger liksom inbakat i ordet att den gudomliga tanken för det som är bristfälligt är att det skall fullkomnas. Potentialen finns där men inte processen. Inte förrän Fullkomnaren (Heb 12:2) sätter igång den. För att citera Malaki: ”…han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver.” (Mal 3:3)

Hebreerbrevets författare är den av bibelförfattarna som allra, allra oftast återvänder till det fullkomliga. Bland annat i detta fantastiska stycke:

Men nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare (teleios) tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. (Heb 9:11-12)

Stycket är ett exegetiskt mästerverk – snudd på fullkomnat kanske – och rymmer hela den kristna frälsningsläran: Jesus Kristus som fullkomnaren i det att han själv är fullkomlig. Jesus Kristus som inkarnerad och inte av denna världen men i den. Jesus Kristus som genom sitt offer en gång för alla vinner försoning åt oss i evighet.

Det är kanske något att tänka på nästa gång jag står med en trasig grej i handen som gått sönder bara för att den användes till det den såg ut att vara gjord för.

Även detta skeva fenomen (att saker tillverkas bara för att kunna säljas och inte för att kunna användas) som ständigt ansätter oss i den här bristfälliga världen kommer välan förhoppningsvis en dag att få sin dom och förvandling i Honom som vill luttra oss alla för evigheten.

Jag är dock mycket glad åt att min jordiske far lärt mig att använda inte bara det oförstörbara och pedagogiska verktyget Bibeln utan även avbitare och skruvmejsel och att man skall ha som utgångstänk att trasiga saker om de inte kan lagas säkerligen kan användas till något annat. För i väntan på det fullkomliga får vi ju ändå dras med det trasiga och då gäller det att inte tappa modet. För att citera Hebreerbrevet igen:

”…låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.” (Heb 12:1)

1 Comment

Filed under Uncategorized