Abaynesh, John och Emanuel leker med tåg i väntan på att lunchen ska bli klar.
Hej alla!
Här hemma är allt som vanligt; tack och lov för det. Hemmagänget består av Emanuel och John, och deras nannys Abaynesh (på bilden) och Aseda. Vi andra är ju borta delar av dagen.
Så ser det ut. I takt med att livets säsonger skiftar och avlöser varandra är vi olika mycket hemma. Livet pågår och drar oss hit och dit. Men fint är det när allas våra vägar strålar samman och vi möts hemma. Så att man kan jämka ihop sig igen, efter en dag av olika erfarenheter. Det repetitiva blir allt viktigare för mig, tror jag (Till skillnad från Emanuel och John, hos vilka det repetitiva alltid varit en höjdare. Det finns inga gränser för hur många gånger de kan läsa “Historien om Någon” eller sjunga “Björnen sover”).
Vare sig den är materiell eller andlig – hemlösheten är en tragedi för människan. Men oavsett om vi har ett jordiskt hem eller inte, ska en dag vår längtan efter det beständiga stillas helt och fullständigt. För Han ska vara vårt hem för evigt:
“Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – vi lever i tro, utan att se. Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma.” 2 Kor 5:6-9
