Kejsare, ambassadör och missionärer…

I år är det lätt att hitta julklappar! I alla fall om man gillar Etiopien, historia och personer som sticker ut.

Två nyutkomna böcker med etiopienkoppling har nämligen lämnat tryckeriet och finns att köpa här.

Den ena skildrar Gemachu Danus egna minnen av den tidiga (efs-) missionen här i landet – synnerligen målande och lättläst – och den andra är en sammanställning av korrespondensen mellan kejsar Haile Selassie och hans personlige vän efs-missionären Pär Stjärne!

En väldigt unik bok med andra ord. Vem vill inte veta vad en gudaförklarad despot, vördad som arvinge till kung Salomo, med sverigekärlek, krona och ridpiska tänker på sin kammare medan världen står i krigsbrand?

Haile Selassie finns det många åsikter om i detta land men här får vi höra lite av hans egna. Och detta speglat i EFS-utsände Pär Stjärne som råkade få en mycket speciell relation till denne monark. Ypperligt läsvärt!

Jag och Karl-Erik Lundgren hade dessutom glädjen att få överräcka dessa två titlar (och Paul Perssons “I back(o)spegeln” – se f.ö http://www.70arsedan.wordpress.com) till Sveriges nya ambassadör i Addis, Torbjörn Pettersson (bilden).

Torbjörn Pettersson kom hit till Addis tidigare i höstas men det känns ärligt talat som om han har varit här mycket, mycket längre än så: insatt, välformulerad och analytisk på ett sätt som måste göra många andra statsmän avundsjuka.

Roligt också att få vara där med Karl-Erik som faktiskt är med på bild i boken ifråga bredvid kejsaren själv, förevisandes ett byggprojekt för monarken som ju var djupt insatt i hur missionerna arbetade i hans feodalrike.

Karl-Erik har en trettioårig historia i detta land och kom hit redan som treåring – talar perfekt både amarinja och oromiffa och är en enastående källa till kunskap om…. typ allt.

Det är rätt ödmjukande med alla dessa tidigare missionärer som verkat här på olika sätt: tillsynes outtröttliga och i stundtals svåra umbäranden har de satsat på kvalitet för framtiden som onekligen satt spår inte bara här på vår förgängliga jord (skolor, kyrkor, sjukhus, bostadshus, infrastruktur och institutioner i otroligt tåliga material och med genialiska planlösningar) men också spår i evigheten i form av en gudsdoft bland människor (2 Kor 2:14).

Faktum är att såfort jag hamnar i samspråk med någon om Etiopiens historia väller det alltid fram en enorm tacksamhet till missionen och vad den fått betyda.

En ganska vanlig kommentar i dessa sammanhang när det gäller äldre är av typen: “de riktiga missionärerna kom hit, lärde sig språket och hjälpte oss. Nuförtiden kommer de med en kampanj i en vecka och åker vidare till något annat land.”

Även om detta inte är hela sanningen (det finns fortfarande en hel del missionärer som verkligen arbetar långsiktigt och lokalt) så är Etiopien precis som så många andra länder i Afrika ett rätt tacksamt mål för så många av dessa självutnämnda profeter och evangelister – ofta från USA och Europa – som åker runt och “frälser” och “helar” folk inför kameror på stora kampanjer.

Jag kan verkligen inte säga att alla de där är lurendrejare men skulle man räkna ihop alla de människor som dessa evangelister tillsammas påstår sig ha frälst så skulle vi komma en bra bit över antalet nu levande på denna jord, gissar jag.

Sanningen är också att någon verklig och bestående frukt mycket sällan blir resultatet: hemligheten dessa förkunnare inte gärna berättar för kamerorna är att det är samma människor vid deras festival eller kampanj eller konferens som festivalen innan, och festivalen före det, o före det…

Och det är därför Afrika är så tacksamt i tv-kamerorna: Det i princip enda som händer på landsbygden av spektakulär art här är ju dessa konferenser som därför drar hela bygden. Och ingen kan dubbelkolla påståenden som görs.

Att alla räcker upp handen när evangelisten ber en göra det (som bevis på att man vill bli frälst) är ju inte så konstigt alls oavsett om man gjort det på alla konferenser innan: vem är det som säger att man inte får vara med två gånger? Inte evangelisten i alla fall som ju vill ha så många händer i luften som möjligt att visa upp för tv-publiken i en del av världen som aldrig kan kolla vad som egentligen hände.

Dessutom blåser man gärna upp antalet människor och tar bilder där “folkhavet” är som tätast. Vi har ett färskt exempel här i Addis där det hem till Sverige rapporterades 17000 deltagare. På mina bilder kan jag svårligen räkna till så många fler än 3000. Men, men, man får väl säga som Paulus säger angående detta: Jesus blir (i bästa fall) förkunnad och någon vits är det väl kanske ändå med det (Fil 1:18).

Det riktigt fina arbetet görs dock som alltid av de lokala trotjänarna som verkar i det lilla och i det tysta men som vinner människor på djupet och i det dagliga livet. Det är som sagt var både inspirerande och ödmjukande (nästan knäckande) att höra folk här berätta om dem och deras insatser oavsett om de varit utsända av efs eller varit lokala förmågor.

Undertonen är nämligen rätt ofta påtaglig och ibland även uttalad: kan du inte bli som en av dem? (Eller till och med: Du måste bli som kes Staffan! (Grenstedt dvs).)

Jag har ibland tänkt att man borde skriva en liten bok om den förändrade missionärsrollen och vad det innebär att axla hjältarnas mantel och inte alls fylla ut den.

Men fram till dess så får jag sjunka ner i vår bekväma soffa (hur omissionärigt är inte det – presidenten på seminariet hade en lång utläggning för ett tag sedan om de missionärer han träffade när han var ung som sov på jordgolv i gräshyddor precis som vanliga etiopier) och läsa om dem som varit här innan, i de böcker jag nämnt ovan.

Ambassadörens exemplar hade jag nämligen bara tillräckligt många minuter för att hinna förstå att jag själv ville ha dem så nu har jag beställt dem som julklapp till mig själv och hoppas få hit dem med våra fina vänner från Karlstad som kommer och firar jul med oss om våra planer inte korsas av Herrens.

Med hopp om fin adventstid!/Elias

Advertisements

4 Comments

Filed under Uncategorized

4 responses to “Kejsare, ambassadör och missionärer…

  1. Kersti Karlsson

    Tack Elias! Roligt att läsa dina tankar om missionärsrollen m.m! Jättespännande om Stjärne och Haile Sellassie! Jag intervjuade Valborg Stjärne innan jag åkte ut 1987. Vilket gjorde att hon skrev ganska många brev till mig i Nakamte. Eftersom jag precis har flyttat har jag gått igenom gammal korrespondens. Otroligt vad man skrev brev ”förr i tiden” – och det är ändå bara 30 år sedan!
    Önskar er hela familjen en riktigt fin adventstid med Immanuel – Gud med oss!
    Kersti

  2. stasch

    Tack för ett bra och viktigt inlägg!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s