Inbjudna att vara vackra

IMG_0120

Morgonsolen lyser på några skolbarn på väg till skolan utanför SIL-kontoret i Ayer Tena

Kära läsare,

får man komma med ett litet musiktips såhär på måndagsmorgonen?

Det är morgon i mångmiljonstaden Addis Ababa och det är folk och rörelse på gatorna. Och inte minst bilar. Bilar, bilar, bilar, bilar, bilar, bilar av alla de slag. Längs med trottoarerna står människor i långa köer för att få tag i en av de åtråvärda lediga platserna i någon av stadens många minibussar som fungerar som allmänna transportmedel. Förhoppningen är att de ska hinna i tid till arbetet men innan dess måste de sitta både en, ja kanske t o m två timmar, i trafiken. Här lever människor varje dag i urbaniseringens skugga.

Jag har tur. Jag har både nära till arbetet och en egen bil. Jag behöver inte sätta mitt hopp till de nyckfulla minibuss-systemet utan kan ge mig av när jag själv vill i en välservad bil som troligen inte kommer att få motorstopp mitt på gatan innan den nått sitt mål. För mig tar resan från vårt hem i Mekanissa till kontoret i Ayer Tena bara ungefär 20 minuter. För till råga på allt åker jag MOT trafikströmmen och slipper sitta i kö vid Mikael-kyrkan i uppemot 30 minuter (som de som åker i motsatt riktning måste). För de flesta Addis Ababa-bor tillhör trafiken, och trafikköerna, en av de många dagliga prövningar som man måste igenom.

Jag sätter mig i bilen och påbörjar resan. Kryssar mellan bilar, getter, livsfarliga motorcyklister, åsnor och folk, folk, folk som hukande och småspringande korsar gatorna med livet som insats mitt bland alla avgaser. Så händer det som så ofta händer: en av de stressade minibusschaufförerna pressar sig in mellan trottoaren och min bils högersida och kör om i raketfart. Helt livsfarligt! Jag motstår (denna gång….) impulsen att lägga mig på tutan. (Tänker på min milde makes förmaningar om att släppa ut frustrationer genom aggressiv användning av tutan. I synnerhet som vår fina Toyota pryds med den vackra dekalen “Swedish Evangelical mission”.). Men det är ack så lätt att bli arg och frustrerad (och tuuuuutaaa lite för  läääääänggeeeeeee!!!!) i Addis Ababas trafik. Jag begrundar ett tag det faktum att jag har så lätt till vrede och frustration medan vår Fader är mild, sen till vrede och rik på barmhärtighet. Herren får förbarma sig över mig!

I det ögonblicket kommer låten. Min telefon, som spelar musik, byter i det ögonblicket sång och den kristna låtskrivaren Sarah Groves stämma ljuder fram i den pressade situationen. Det finns få sångare som når så in i mitt centrum som just hon. Hennes texter är så andefyllda och rika; hon lyckas sätta ord på det som egentligen är oförklarligt:

“This is grace, an invitation to be beautiful.
This is grace, an invitation”

“Detta är nåd, en inbjudan att vara vacker.”

Så sant och så vackert. All frustration rinner av mig; det är ju detta som det viktigaste, som jag innerst inne är övertygad om. Jag, vi, är inbjudna att vara en del av den vackra berättelse om Honom som lagt ner sitt liv för oss. Han bröt sig ner, bröt sig fram, bröt sig igenom tid och rum så att vi kunde få vara en del av Hans bygge, Hans verk.

“And I want to add to the beauty
To tell a better story
I want to shine with the light
That’s burning up inside”

“Jag vill bidra till skönheten

berätta en bättre historia

Jag vill lysa med det ljus

som brinner inuti mig”

Viss musik, vissa låtar, kan få oss att hitta tillbaka till ursprungskallelsen som vi alla människor har: Att vara vackra, att få vara ett bidrag i att föra fram Hans frälsarberättelse, att få vara en del i skapelsen som ärar Honom. Och Han är alltid nära, även i vardagens små och stora svårigheter och prövningar. Hela vägen går Jesus med oss.

Så tack till Sarah Groves, för att hon påminner oss om uppdraget. För att hennes musik talar till vår ande, som hjälper oss att se på världen och andra människor med Hans ögon, med mildhet och barmhärtighet.

“Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

Romarbrevet 12:2

Guds frid!

Sophia

 

 

 

Advertisements

8 Comments

Filed under Uncategorized

8 responses to “Inbjudna att vara vackra

  1. Åke & Rose (Telia)

    Tack Sofia (och Elias) för era jordnära iakttagelser. Ni får oss att känna större närhet till er och ert arbete. Eftersom jag nyttjat motsvarande minibussar i Kenya var det extra lätt att identifiera mig med er!

    Rose hälsar!

    Åke

    Skickat från min iPhone

    > 30 okt. 2017 kl. 08:27 skrev Bibelbruk : > > >

    • Tack för hälsning Åke! Roligt att höra att det vi skriver får er att känna er mer delaktiga i arbetet. Ja, dessa hissnande bussfärder……
      Hoppas allt är bra med er, vi tänker så ofta på er! Hälsa tillbaka till Rose!
      Sophia

  2. mannemanu

    ❤️

    /Emanuel Gillberg
    0762-397139

    30 okt. 2017 kl. 08:27 skrev Bibelbruk <comment-reply@wordpress.com>:

    bibelbruk posted: ” Kära läsare, får man komma med ett litet musiktips såhär på måndagsmorgonen? Det är morgon i mångmiljonstaden Addis Ababa och det är folk och rörelse på gatorna. Och inte minst bilar. Bilar, bilar, bilar, bilar, bilar, bilar av alla de slag. Längs med”

  3. James Starr

    Tack för introduktion till Sarah Groves som jag lyssnar på nu på Spotify. Härlig musik och bra texter!

    Angående biltutande upplevde jag att det var ett vänligt tutande i Addis: ”Här är jag! Jag ser dig! Låt oss vara försiktiga med varandra!” Till skillnad från Sverige där det bara signalera irritation över grova fel. Som i filmen ”Swedish Theory of Love” skall man i Sverige inte skapa onödig kontakt med andra människor, medan en ”Ethiopian Theory of Love” utgår från allas ömsesidig interconnectedness.

    Det var dagens free association, en osvensk sådan i o m att den är en onödig kommunikation, från

    James i Uppsala

    • Hej James! Roligt att du uppskattar musiktipset! :)
      Ja, alltså, jag håller med, tutan används rätt mycket här i Addis (dock inte så mycket som i Italien??) . Korta tutanden som signalerar “Här är jag”. Men långa aggressiva tutningar är mer ovanliga tycker jag. Och det är de jag (tyvärr) använder mig av rätt ofta…
      I trafiken tycker jag att det annars så vänliga etiopiska samhället (med mycket leenden och trevliga hälsningsfraser) sätts ur spel lite. Det är rätt vanligt med aggressivitet i trafiken: gester och skrik osv. Och minibusschaufförerna är ofta väldigt farliga. Tror deras kortisol-halter ligger rätt högt. Det är ofta jag ser dem inblandande i någon av de många och hemska trafikolyckorna här i Addis. De är konstant stressade tror jag och deras körstil är ofta oerhört aggressiv.
      Men långa tutanden från mig lär inte få dem att köra mindre aggressivt. Däremot är korta små “här är jag” tutningar bra och funktionella – precis som du skrev!
      Ha det fint!

  4. Lovisa F

    Den låten är så bra! Liksom många av hennes sånger träffar den verkligen rätt. Rätt och befriande!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s