Myror av olika de slag

Vi dras med pyttepyttesmå svartmyror i vårt kök lite av och till. Inte särskilt störande alls och väldigt lätta att styra om så de håller sig på utsidan av huset: man dödar helt enkelt manuellt alla myrorna som kommer in under köksfönstren med en silvertejpremsa i en kvart så fattar de smarta varelserna att det luktar död och pina åt det hållet och så håller de sig undan ett par tre månader. De bor egentligen på utsidan vårt hus så att säga och för en mycket försynt tillvaro mellan tegelstenarna och i sprickorna i husgrunden och även om de är väldigt många till antalet – väldigt många – så är de på det stora hela rätt harmlösa hyresgäster. När jag kom ut på verandan igår kände jag dock att det luktade svagt av myrsyra i hela luften och såg hur miljontals vandringsmyror kom vällande fram över gräsmattan.

Vandringsmyror är raka myrmotsatsen till de idde-bidde-små svartmyrorna. Vandringsmyror har inga permanenta bon: de kryper in i någon hålighet eller spricka och biter tag i varandras kroppar och bildar på så sätt ett levande bo av tusentals individer med både gångar och kammare i. De tågar i enormt antal och sprider ut sig över en stor yta där de sätter sina kraftiga käkar i allt ätbart som rör sig (eller inte rör sig) och klipper upp det i lagom stora bitar som sedan forslas till de myllrande arbetarna som väller fram på särskilda och temporära myrmotorvägar som göder den ständigt flyttande kolonin med proteiner och kolhydrater nog att låta kolonin fortsätta att ständigt flytta på sig.

Vandringsmyror är rätt stora myror med enorma käkar som kniper stenhårt efter den utväxlade grensaxens princip: lite i taget tills det som skulle klippas av är avklippt. (Jag minns mycket väl hur jag när jag var liten fascinerades av en dokumentär från något naturfolk som använde dessa små bestar till sutur: de klämde ihop såret, tog en myra i taget och lät den begrava käkarna i varsin sårkant och när den väl bitit igenom knipsade de av huvudet på myran vars käkar då fortsatte vara låsta och därmed fungerade utmärkt som ett stygn som sedan bröts ner av kroppen i takt med att såret läkte. Genialiskt. (Jag kan entusiastiskt bekräfta att det är precis så dessa myror fungerar och även om jag inte har sytt ihop något sår med dem så har jag testat själva principen mycket framgångsrikt.)

Dessa vandringsmyror är kända mördare och har många mindre smickrande namn och när jag nu såg hur de plötsligt började välla uppför vår verandatrappa så var det inte utan att jag blev lite förskräckt. Vi har fått för oss att de kanske inte så gärna går in i den typ av hus vi bor i (med hög stengrund etc.) så även om vi hört en del skräckhistorier från missionärer som fått allt uppätet inomhus av dessa brutala små (stora) insekter så har vi inte varit så oroliga att det skall hända oss – de är strängt taget på marsch stora delar av regnperioden och har åtskilliga gånger invaderat vår gräsmatta men alltid hållit sig utanför huset. Uppenbart var dock att så inte skulle bli denna gång:

Med någon meter i minuten kom de stadigt närmare verandadörren efter att först ha tömt vår källare på allt ätbart (gråsuggor, kackerlackor, maskar, larver etc.). Jag insåg att det nu var dags att ta fram de goda råden från missionärsutbildningen och mindes väldigt tydligt att vår käre Klas Lundström försäkrat att aska hjälper: ”Strör man aska runt huset så slipper man vandringsmyrorna – de tycker liksom inte om den.” Så jag sprang iväg i full fart för att tömma vår lilla medidja (etiopisk spis) som jag använder som ässja på innehåll, beväpnade mig med en kvast och var tillbaka på ett par minuter.

Då ser jag till min stora förvåning hur vandringsmyrorna liksom gjort halt högst upp på trappan stoppad av de minimala pyttesmå svartmyrorna och det var från svartmyrorna lukten av myrsyra kom: i breda och mycket distinkta försvarslinjer hade de formerat sig till motstånd och skydd av sina bon och ägg längs hela väggen och trappan och släppte inte förbi så mycket som en enda rovmyra. När jag tittade närmare såg jag hur vandringsmyrorna inte bara undvek svartmyrorna utan var direkt livrädda för dem och hela den näringssökande delen av vandringsmyrorna (de som inte går i led utan sprider ut sig som ett dödande och ätande täcke och som nu kom uppför trappan) fick vika av och söka sig undan leden av svartmyror på såväl vägg som trappa.

Om någon vandringsmyra kom för nära rusade genast ett par tre stycken svartmyror emot den och applicerade en mikroskopiskt liten droppe myrsyra på den genom att fälla upp bakkroppen med droppen utklämd och gnida av den mot vandringsmyran. En droppe fick vandringsmyran att fly hals över huvud, två droppar och den började få konstiga domningar i benen som plötsligt började släpa efter och inte lyda. Tre-fyra droppar och vandringsmyran krummade ihop och ramlade på sidan: uppenbarligen helt utslagen och till och med ofta dödad av den lilla coctailen från svartmyran.

Undra på att de alla vek av åt annat håll! Mycket fascinerad av detta skådespel såg jag hur svartmyrorna effektivt skyddade sin del av vårt hus och därmed oss. Resten av verandan (myror tar ju inte bara trappan) såg jag till att skydda med Klas goda råd som visade sig vara precis lika effektivt som han lovat (tack Klas!) och så slapp vi myrintrång och bärsärkargång.

Så nu har våra svartmyror gått från att vara harmlösa hyresgäster till nyttiga husbeskyddare i våra ögon och det kommer smärta mig lite extra när jag blir tvungen att ta fram silvertejpen nästa gång…

Fyra är det som är små på jorden

och ändå visast bland de visa:

myran är utan styrka

men samlar sin föda om sommaren,

klippgrävlingen är utan kraft

men bygger sitt bo i klyftorna,

gräshoppan har ingen kung

men rycker fram i slutna led,

ödlan kan fångas med händerna,

ändå finns den i kungens palats.

Ord 30:24-28

Advertisements

2 Comments

Filed under Uncategorized

2 responses to “Myror av olika de slag

  1. Gunilla Lubndquist

    Vilken fantastisk berättelse! Får jag sprida den till nv-lärarna på min skola? Mycket välskriven också!
    Kul att höra och se lite hur du har det nuförtiden. Jag hittade bloggen när jag försökte utreda varifrån och från när EFS fina logotyp kommer. Det hittade jag däremot inget svar på.
    Hälsningar Gunilla Lundquist f d La Cappella

    • Hej Gunilla! Vad roligt att höra från dig – det var verkligen länge sen! Texten som Elias skrivit får du naturligtvis dela :)
      Hoppas allt är bra med dig och familjen. Sjunger du i någon kör nuförtiden? Själv har jag äntligen precis hittat en häri Addis. Ha det riktigt bra.
      Ps! När det gäller EFS logga så har Elias hört den historien men kan inte riktigt komma ihåg av vem… Men den lever i färskt minne bland en hel del efsare i alla fall så helt omöjligt bör det inte vara att få fram lite fakta här. Kanske vi kan efterlysa lite bra besked här från någon annan läsare? Vi kan göra lite privata efterforskningar också o se hur det går.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s