Bland Rått Kött, Kardinaler och Presidenter

wp-1486128312304.jpg

Gored-gored

wp-1486128499115.jpg

Presidentvalsomröstning pågår

wp-1486128733526.jpg

Kes Yonas Yiezu svär sin presidented

Nu har Mekane Yesus- Kyrkan (EECMY) en ny president: som väntat blev Yonas Yigizu vald av synodernas ombud att leda kyrkans arbete för de nästkommande fyra åren och han svor på stående fot sin presidented framför en rätt utmattad skara General Assembly- deltagare som i en hel veckas tid tröskat sig igenom dokument, rapporter, målbeskriv

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

ningar och långa diskussioner om kyrkans uppdrag, kallelse och strategier innan de också som sista punkt gick till val om ny ledare. Den avgående presidenten Kes Wakseyum Idosa tackade för sig och gav sin välsignelse till den nya ledaren och en uppmaning till hela kyrkan att följa honom, be för honom och enas under honom: det är inte en lätt uppgift han har framför sig med en kyrka som är större än man knappt har administrativ och karitativ kapacitet för och som spänner över så många och olika folkgrupper. Var gärna med och be för honom och för kyrkan!

Varje år samlas också EECMY’s olika partners till ett stormöte för att dela gemenskap och visioner och få en redovisning av hur det gångna året sett ut ur ett partnerperspektiv. Mötet kallas CMCR (Committee for Mutual Christian Responsibility) och består av representanter för EECMY, dess utvecklings och biståndsorgan DASSC (Developement and Social Services Commission) och för de olika partnermissionerna i landet varav EFS (eller SEM – Swedish Evangelical Mission som vi heter utomlands) är en. Detta gör att vår käre missionssekreterare Erik Johansson är här tillsammans med vår projekthandläggare Anna Claesson. De har nu i en veckas tid (och Erik i 2 veckor) haft möten och samtal med en lång rad olika strategiska människor på en mängd olika platser för att följa upp och granska våra projekt och åtaganden, knyta närmare kontakter och representera vår lilla men effektiva rörelse i denna stora kyrka.

CMCR

CMCR. Fantastisk kvalité på bilden BTW!

Värt och intressant att nämna från CMCR (där även jag var med på ett hörn) tycker jag inledningsgudstjänsten var. Då besöktes vi nämligen av den katolske kardinalen här i landet: Hans Helighet Mulugeta Berhanu som var särskilt inbjuden av EECMY’s president med anledning av de femhundra år som gått sedan Martin Luther fick den eldfängda idén att spika upp sina berömda (men ärligt talat rätt sällan citerade) teser på Wittenbergs kyrkport.

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinalen höll ett långt och varmt tal om reformationens förtjänster och nämnde vid flera tillfällen Martin Luther och hans (jag citerar ordagrant) ”great process of the Reformation”. Intressant. Han nämnde med lika varma ordalag påvens besök till Lund och det var tydligt att han (precis som rätt många nuförtiden) tyckte att tiden var kommen att lägga det reformatoriska kriget åt sidan till förmån för samarbete för Guds rike.

Feststämning: injera, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo... you name it.

Feststämning: injera, miser, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo… you name it.

Den avgående presidenten för EECMY (kes Wakseyum) uttryckte i sitt tal ungefär samma sak och pekade på vilka goda relationer EECMY har till både katoliker och ortodoxer (i alla fall på nationell nivå skall väl tilläggas, ursäkta anm.) och tillsammans skar de sedan upp den jättelika tårta som avslutade kvällens middag (där det bland mycket annat serverades både gored-gored och kitfo: rått kött i olika fason) och som var prydd med påskriften ”REFORMATION COMMEMORATION 1517-2017”.

Tårtklyveri...

Tårtklyveri…

Intressant och rätt historiskt tror jag: EECMY är ju faktiskt världens största lutherska kyrka nu!

Jag hör ju dessutom till dem som rätt ofta undrar över om det kommer att finnas någon kyrka som kallar sig ”luthersk” om ytterligare 500 år (utifall vår Herre dröjer så länge med sin ankomst): de växande afrikanska lutherska kyrkorna är om man får tro CMCR-mötets andra inbjudna talare – dr Fidon Mvombeki från Lutherska Världsförbundet – inte överdrivet intresserade av just epitetet ”luthersk”. Hans analys var att då det inte direkt fanns någon kyrka att reformera i Afrika när de protestantiska missionärerna kom, är den protestantiska rörelsen ärvd och inte framtvingad som i Europa. Därmed sitter inte just den ”lutherska” eller ”protestantiska” identiteten särskilt djupt hos Afrikanska kyrkor. Allt enligt dr. Fidon.

Att det kommer att finnas en ”katolsk” dito hyser jag betydligt mindre tvivel om då det ju är den enda kyrka vi bekänner i vår trosbekännelse (grek. catholicos = allmännelig) och därmed den kyrka vi tror att Jesus avser inte skall se förgängelse (Matt 16:18).

Om den kyrkan i sin fullhet utgörs av Romerska katoliker och Vatikanens kyrkoorganisation är sedan en (nästan) helt annan fråga; det går ju idag att se sig som katolik (del av den allmänneliga kyrkan) utan att för den skull vara medlem i den romersk-katolska kyrkogemenskapen. Ibland funderar jag dock på om inte den hållningen egentligen bara är ett väldigt postmodernt synsätt i den lutherska kyrkans utbrytarkölvatten a lá ”jag är den jag definierar mig som”.

Frågan hur Herren definierar mig blir helt underställd, liksom den totalt irrelevanta frågan hur en eventuell ”kyrka” definierar mig: Den kyrka som inte håller med om min definition av mitt eget jag går helt enkelt fetbort i det närmast ändlösa utbudet av medlemstörstande kyrkor.

Eftersom jag inte är helt övertygad på mina egna eventuella svar på denna fråga låter jag det vara okommenterat huruvida detta är bra eller dåligt, bibliskt eller obibliskt, önskvärt eller icke och noterar bara att det är så det förhåller sig men också att det då rakt inte såg ut så på Luthers tid. Det fick han också sannerligen känna av, så bannlyst och utdefinierad han blev.

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521. Anton von Werner hade kanske inte exakt koll på alla ansiktsuttryck däremot på könsfördelningen :)

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521 när Luther lystes i bann. Och inget gored-gored heller. En sorglig dag.

 

 

Ytterligare en fråga borde väl ställas här: nu när verkligheten ser så radikalt annorlunda ut på den allmänneliga fronten; vari ligger egentligen den verkliga vinsten eller vitsen med att kalla oss ”lutherska” och ”protestanter” (något vi kallar oss så gott som varje dag här skall ni veta :) ) och hur långt kommer vi med den definitionen inför allas vår domare och kung? Står vi inte alla där som rätt “allmänneliga” när allt kommer omkring: och då inte enligt vår egen definition utan enligt Hans?

Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

Jes 64:9

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s