Fönster mot mysteriet

Hösten har kommit och gått. Inte vet jag hur det gick till men borta är den. Nu är det midvinter men kölden är långt ifrån hård. Ute är det grönt och milt.

TACK för alla böner och all omsorg ni visade oss vid Emanuels och Johns födelse. De mår båda bra och växer. Era böner har burit oss genom hösten.

Passar på att skicka en julhälsning här på bloggen.

Jag sitter och lyssnar på julmusik och så kommer “O magnum mysterium” (“O, stora hemlighet”) som sjungs och läses på juldagsmorgonen i kyrkor i hela världen. Den fångar verkligen in det stora mysterium som julen är: Gud blir människa.

Det finns de som vill hävda att tillvaron, och vår kunskap om den, aldrig kan vara mer än det som kan bevisas och testas. Men för den som är öppen och för den som tar sig tiden (denna gudagåva), har Gud lämnat ett antal fönster öppna mot evigheten, mot mysteriet. Dessa fönster får oss att förundras över tillvaron. Just förundran, denna känsla eller erfarenhet eller förnimmelse, har nog som syfte att peka mot Gud: Skaparen, Frälsaren, Livgivaren.

Några av dessa fönster är:

Stjärnhimlen (så magnifik, så mäktig och outgrundlig)

Naturens skönhet

Spädbarn i vår famn

Konst (musik, poesi, målningar, dans)

Döden

När vi i livets villervalla ställs inför någon av dessa företeelser är det som om tiden stannar upp och det ständiga surret runt omkring tystnar. Årtusendena går, men vi kan aldrig riktigt greppa dessa saker. Orden tar slut, det är alltför mäktigt och märkligt. De är liksom naturliga “bevis” för att det finns en Skapare och ett Guds rike som “inte är av denna världen”. Vi förs mot Gud, liksom leds mot Honom.

Det slår mig plötsligt att flera, om inte alla, av dessa fönster är öppna just vid Kristi födelse:

Stjärnan (den stora som lyser över födelseplatsen)

Närvaro av naturen (i form av djur, Jesus läggs ju i en krubba)

Musik eller poesi (änglarna som sjunger eller läser)

Döden (som lurar runt hörnet vid varje förlossning vid den tiden. Dessutom åtföljs händelsen av Herodes otäcka mördarkampanj)

och naturligtvis, huvudpersonen

Spädbarnet, Jesusbarnet. Världens hopp. Gud med oss.

När det största mysteriet av dem alla äger rum är alla fönster mot evigheten, mot mysteriet, öppna. Och Maria hon tar emot allt detta i förundran och begrundar det i sitt hjärta.

Min bön denna jul är att jag, att vi alla, ska göra oss tid att ta emot Guds gåva. Att vi ska vara öppna för de fönster som pekar mot Honom. Att vi på så sätt får möta Honom så att Han kan fylla oss med glädje, forma oss, göra oss barmhärtiga och milda, mer lika Honom.

En riktigt god, fridfull och välsignad jul önskar vi er!

“När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.  De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom.”

Matt 2:10-11

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s