Bland urskogens hemligheter

Idag gjorde vi en välbehövlig utflykt bort från Addis, tog med oss några vänner och åkte till urskogen i Menagesha, ca två timmars bilresa västerut. Där var luften ren, träden gamla och bekymmerna få. Dessutom gömde skogen järnvägsspår som italienarna byggt för många år sedan. Det var en surrealistisk känsla att vandra längs den glömda järnvägen. Som att, i riktig Indiana Jones-stil, plötsligt springa på spår (i både bokstavlig och metaforisk bemärkelse) av en svunnen civilisation. Det var också så väldigt tyst i skogen. TYST verkligen. Sånär som på ett vårtsvin och några colubus apor såg vi inga levande varelser.

Ja, vi har nu hittat en oas som vi hoppas få återkomma till många gånger.

Nästa vecka blir nog vår sista i språkskolan för den här terminen. Pojkarna får sommarlov på fredag och vi gör ett prov och blir förhoppningsvis klara med vad som kallas fas 2C. Denna fas fokuserar på livshistorier: att kunna berätta om sitt eget liv från födsel fram till idag. Det har varit fint att få ta del av klasskamraternas livsberättelser. Också spännande att tänka igenom sina egna: vilka händelser har varit avgörande i ens eget liv och varför? Nästa steg är 3A – då utlovas mycket grammatik och läsning.  Ser vi också fram emot!

Det är märkligt detta att det för oss människor finns en “baktid” och en “framtid”. För oss västerlänningar är baktiden det som ligger bakom oss och som vi redan upplevt medan det som ligger framför oss är det okända, det vi ännu inte vet. Judar tänker tvärtom: Den del av livet vi redan levt ligger framför oss, vi kan se det, känner till det. Den del av livet som ännu är okänd ligger däremot bakom oss. Vi backar liksom in i framtiden, enligt det judiska synsättet, med ögonen på det som redan skett. Det är ett synsätt som understryker vikten av historiekunskaper! Kunskaper om såväl ens egen som mänsklighetens historia.

Vi vet inte mycket av vad som ska hända längs med spåren där framme, längre fram i livet. Vi kan inte se hur spåren svänger eller vad vi får möta längs med vägen. Men det är viktigt att minnas var man har varit, för sådan kunskap, sådana minnen, kan guida oss längs vägen. Gud uppmanar oss i Jeremia 31 att minnas vägen vi gått, att resa vägmärken, så att vi hittar tillbaka om det visar sig att vi slagit in på fel väg:

“Res vägmärken,

rösa leden!

Minns var du gick,
vilken väg du följde.
Vänd åter, jungfru Israel,
vänd åter till dina städer!
Hur länge skall du vända dig än hit, än dit,
du trolösa dotter?”
Önskar er alla en fin vecka!

urskogen

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s