Åskguden

blixtMYS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit ganska rejäla oväder i detta land några dagar i följd – mäktigt och storartat. Blixtar med bara några sekunders mellanrum i uppåt en timmes tid och regn som vräker ner med sådan kraft att jorden på marken skvätter högt upp på väggar och trädstammar. Bilden ovan (som är taget vid ingången till vårt compound) kanske återspeglar något av väderkraften.

Det är inte svårt att förstå att Bibeln ofta tar till åskan och blixtarna som tecken på Herrens makt. Jeremia citerar till och med samma väderrelaterade psaltarpsalm (Ps 135) på två olika ställen, för att understryka att det inte finns någon som Herren:

När hans stämma ljuder brusar himlens vatten, han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd” (Ps 135:7 i Jer 10:13 och 51:16)

Risken på Jeremias tid var annars att folk tänkte sig just detta: att det fanns andra gudar som var ungefär som JHVH. Allra svårast hade profeterna att få folk att förstå att det var skillnad på JHVH och Baal – filisteernas höggud. På många sätt är de förvirrande lika: ”Baal” översätts för det första enklast med ”herre”: det i särklass vanligaste tillnamnet på JHVH. Baal kan också översättas ”äkta make” eller ”ägare” – även det vanliga epitet på Bibelns Gud. Faktum är att JHVH ibland till och med kallas just ”baal” (då inte som ett egennamn utan i betydelsen make till Israel).

Baal troddes vidare kontrollera såväl stormen, åskan och kriget som naturens fruktbarhet, precis som JHVH sägs göra. Som religionshistoriker är det lätt att se likheterna och betrakta Baal och JHVH som två grannfolks varianter på samma gudom.

Detta var något som även Israel gjorde: de såg ofta ingen vidare skillnad på Baal och JHVH och dyrkade dem på ungefär samma sätt – med offer och tillbedjan – och prästerna kunde få för sig att tjäna både den ena och den andra guden vid samma altare. Och det är här profeterna kallas in för att lägga gudsbilden tillrätta:

Hör de ord som Herren talar till er, Israels folk. Så säger Herren: ta inte efter andra folk. Bli inte skrämda av tecknen på himlen, som skrämmer de andra folken. De gudar folken skräms av är tomhet.” (Jer 10:1-3)

För det finns inte bara likheter utan också skillnader gudarna emellan. Baal ansågs vara också en sexgud som skulle dyrkas med sakral prostitution för att avspegla naturens fruktbarhetscykel, han var gift med en gudinna och ville gärna bli avbildad och låta sig tillbes vid dessa bildstoder och han var begränsad till det filisteiska folkets område och det gick att behaga honom genom att skära sig blodig. Han var kort sagt en typisk avgud, just en sådan som Herren avskyr att vi tillber eftersom att avguden för det första inte existerar och för det andra gör anspråk på att vara ungefär som Herren.

Herren, den verkliga Herren, är nämligen Herre över hela jorden med alla dess domäner. Inga gudar som sköter floder eller åska eller fruktbarhet behövs eller är skapade och folkens alla gudar är alltså avgudar: Herren har genom sin skapargärning sett till att allt detta upprätthålls och fungerar genom naturlagar som kommer ur hans allsmäktiga ord.

Inte heller är han en Gud som fortplantar sig eller går att tillbe genom sex utan en Gud som i sin helighet är evig och inte i behov av reproduktion.

Bibeln ser istället sex och reproduktion som något helt igenom jordiskt och varken sakralt eller gudomligt. I Guds rike behövs det inte något könsumgänge eftersom vi där är ”som änglarna i himlen” (Matt 22:30).

Israel Gud – till skillnad från Baal – förbjuder någon att avbilda Honom eftersom detta vore en hädelse i sig: att avbilda det oavbildbara och sedan falla ner i tillbedjan till detta tillverkade är att krympa den Allsmäktige till något så litet att det inte längre kan sägas avbilda den Allsmäktige och därmed absolut inte tillbes.

Bibeln förkunnar ständigt att Herren inte är gud bara över israeliter eller endast ett litet stycke land som han försvarar mot andra gudar: han är den som spänt ut himlavalvet och skapat allt vad synlig och osynligt är.

Således finns det så stora skillnader i gudsbild mellan Baal och JHVH att det blir omöjligt för profeterna att håll ihop dem. De måste ropa ut sanningen: du kan inte dyrka både Baal och JHVH. De två går inte att förena. Och då JHVH är den ende sanne guden är det Honom och ingen annan som skall dyrkas.

Jag tycker det är lätt att förstå hur israeliterna så gärna blandade ihop Baal och JHVH: inte minst för att livet blev mycket smidigare så. Om filistéernas gud i grunden var samma gud som JHVH – eller åtminstone ungefär likadan – då var väl mycket av problemen mellan dem lösta?

Visst finns samma frestelse fortfarande? Om vi jämför Bibelns Herre med alla andra gudar som tillbes på denna jord så ser vi visserligen en massa likheter. Men vi ser också skillnader. Skillnader så skarpa att det inte räcker med att tyst konstatera att de existerar: vi måste med hjälp av sanningens ande våga berätta om dem så att vi och andra inte viljelöst förs bort till de stumma avgudarna utan istället kommer till honom, den levande och ende Guden som både kan och vill förvandla våra liv. Han som får regnmoln att stiga vid världens ände, han som låter blixtar ljunga och regnet falla och som sänder ut vindar från sina förråd.

wpid-screenshot_2015-05-10-19-31-17.png wpid-screenshot_2015-05-10-19-35-41.png

 

Advertisements

3 Comments

Filed under Uncategorized

3 responses to “Åskguden

  1. Bra grejer det här :)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s