Trettonde söndagen efter trefaldighet

_DSC3729Gammaltestamentlig läsning: Jer 38:7-13

Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: ”Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: ”Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.” Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: ”Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!” Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården. Jer 38:

Jeremia är på det stora hela en ganska dyster läsning kan tyckas: både som mänskligt livsöde och som profetia betraktad. Landsförvisning, ockupation och förödelse är ett stadigt och orubbligt tema boken igenom: Herren kommer inte att ändra på beslutet att låta folket gå i exil hur mycket falska profeter än predikar något annat. Och Jeremia har inget annat val än att predika sanningen.

Rättskaffens, bildad och högt uppsatt som han är känner han ansvar för att måla upp den nära framtiden som den verkligen kommer att se ut och inte som folk hoppas att den skall se ut. Det gör att de andra stormännen som vill få tyst på Jeremias modlösa profetior placerar honom i en av Jerusalems många (tomma) vattencisterner för att få tyst på honom.

På det sättet får vi en av Bibelns finaste och tydligaste ögonblicksutsnitt av en sedan länge svunnen tid: leran i botten på cisternen, den smarta lösningen att vaddera repen i Jeremias armhålor med gamla kläder, sparsamheten i dåtidens samhälle vad gällde textilier och hur kungen hade ett särskilt förråd för dem dit man som anställd vid hovet kunde få tillträde.

Men vi får också en ordentlig tankeställare. Det är inte så att man i Jerusalem är oeniga om vem som är fienden: Babylon. De är däremot djupt oeniga om vitsen av att kämpa emot denne fiende eller inte och vad roten till problemen i staden är.

De flesta av de styrande i Jerusalem tycker att man skall anropa Gud och strida och hoppas på att han som så många gånger förut i Israels historia skall strida för sitt folk. För resten av stormännen blir Jeremia därför ett tydligt problem för staden: med sina tydliga profetior om Babylonisk seger gröper han ur folkets stridsvilja. För Jeremia däremot är det stormännen som är stadens problem.

De har inte lett folket så som de borde: i sann efterföljelse av Herrens bud i lovsång och tillbedjan och barmhärtighet. I stället har de satt avgudar, sig själva och pengar före Gud och sin nästa. Och då hjälper inte någon stridsvilja i världen.

Räddning kommer istället alltid ur omvändelse och pånyttfödd kärlek för Herren, Hans ord och därmed nästan. Den som söker försvara något i grunden korrupt kommer inte ha Gud på sin sida, utan tvärtom röra sig allt längre mot hans dom: hur mycket stridsvilja som än frammanas.

Därför är Jeremia kanske inte så deprimerande läsning som man först kanske känner: tvärtom befäster den återigen den bibliska principen av en rättvis Gud som inte kan tåla ondska. Därför är han en Gud som går att hålla sig till och lita på för den som längtar efter rättfärdighet och helighet.

Han är också den som gång på gång lovar att genom sin Messias öppna vägen för människan så att hon inte behöver strida den meningslösa kampen för sig själv utan istället får omvända sig och överlämna sig i Herrens nåd. Ävenså i Jeremia:

När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall Israels folk komma vandrande, och Judas folk tillsammans med dem. Gråtande skall de söka sig till Herren, sin Gud. De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas. Jer 50:4-5

Advertisements

Leave a comment

Filed under Inför helgen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s