Rått och gott

image

Så har vi firat etiopisk påsk också: klockan 05.30 – en timme före soluppgången – gav vi oss iväg till närmaste Mekane Yesus kyrka och tillsammans med hundratals andra som valt samma kyrka inväntade vi soluppgången med ljus i händerna.

Väldigt många hade då varit i kyrkan hela natten och vakat in gryningen. Det ortodoxa firandet (som för övrigt är totalt dominerande) innehåller dessutom en rejäl fest med början klockan 3 på natten då fastan bryts och man börjar äta kött igen.

Protestanter här bryr sig (precis som överallt annars i världen tyvärr) generellt sett inte om fastan men påskvakan har i alla fall inte försvunnit utan genomförs även i protestantiska kyrkor.

Med bön och lovsång såg vi så gryningen och påskdagen bryta in och fick proklamera att Herren lever.
image

Senare på dagen var vi bjudna till en ortodox familj och fick då smaka många av de traditionella kötträtterna som man äter till injeran (surdegspannkakan gjort på den etiopiska mjölsorten teff och som är basen i det etiopiska köket) som en del av firandet.

Vanligtvis äter man mycket vegetariska rätter men denna dag var det kött och endast kött som gällde: en märklig kontrast. Kyckling, lamm och nöt bör finnas att välja på om familjen är rik nog, vilket den var i vårt fall.

Vi fick dessutom tillfälle att smaka på delikatessernas delikatess: gored gored: rått, nyslaktat kött skuret till rejäla tärningar som man äter som de är eller doppar i peppar eller i en särskild smör- och pepparsås. Oerhört gott om än lite märkligt till en början för en västerlänning. Det finns ytterligare varianter på rått kött här (kitfo och tere siga) och som vi förstår på andra missionärer så är det vanligt att man som hedersgäst blir bjuden på någon av dessa tre specialiteter, särskilt ute på landet.

I Bibeln finns inga särskilda bestämmelser kring rått kött förutom kring påskalammet som inte får ätas rått eller kokt utan skall vara stekt över eld (Ex 12:9).

Däremot har lagen om förbud att äta blod (Lev 17:12 bla) gjort att rått kött betraktas med skepsis av rabbinerna som dessutom ser förtärandet av rått kött som indikation på att något inte står rätt till med personens relation till köttet: är det månne stulet? (Talmud, traktat Sanhedrin 70a).

Kanske hämtar de också sin skepsis från de varnartiga prästsönerna Hofni och Pinechas som var så giriga på kött att de åt det rått (1 Sam 2:15). Rått kött är heller inte alldeles säkert utan blod i en judes ögon (om det inte avblodats med hjälp av tex salt) och faktum är att det som här översätts ”rått” rent bokstavligt skulle kunna översättas ”med liv” (hebr. im-chai) dvs blodigt, (eftersom livet anses vara i just blodet Lev 17:12). Inte undra på att Hofni och Pinechas var förbrytare av grövsta sort: förutom att regelmässigt begå äktenskapsbrott och sexuella övergrepp åt de också möjligen blod och allt detta på själva tabernakelområdet.

Det är därför mycket intressant att notera hur den – nu försvinnande lilla – minoriteten etiopiska judar (ofta kallade vid öknamnet falashas) absolut inte kan tänka sig att äta gored gored, kitfo eller tere siga utan ser det som något avskyvärt.

Det finns dock idag inget principiellt rabbinskt förbud mot rått kött: är bara blodet borta enligt alla konstens regler (dessa är btw många då kosherslakt är synnerligen invecklat) så är köttet ätbart och kosher. Utom gällande påskalammet förstås (vilket dock inte har slaktats och ätits sedan templet förstördes år 70), vars slakt och kött dessutom är omgärdat med en mängd ytterligare föreskrifter för att särskilja det från allt annat kött och på så sätt göra sedermåltiden till något signifikant annorlunda.

Inte minst gällande blodet som tillskillnad från annat slaktblod inte bara skulle gjutas ut på marken eller stänkas på altaret utan strykas på dörrposten som ett tecken på att hushållet stod under Lammets blods beskydd.

Just grillning – tillagningsmetoden för påskalammet – anses fö i rabbinsk judendom vara den enda tillagningsmetod som eliminerar alla blodrester i köttet även i kött som inte avblodats med salt (vilket annars är det normala för kosherslaktat kött).

När Jesus firar sin sista måltid tillsammans med lärjungarna på sedermanér men utan just påskalamm är det något oerhört. Istället för kött på bordet refererar han indirekt till sig själv som detta lamm genom att göra måltidens bröd och vin till kropp och blod. Mest oerhört är kanske ändå orden ”gör detta till minne av mig” (Luk 22:19): påsken firas ju till minne av Exodus (Ex 12:14), av judarna ansett som det största undret i historien. Nu skall påsken istället firas till minne av Jesus vars offer trumfar ut till och med den första påskens. Den första påsken handlade om att föra en liten utvald folkgrupp från slaveri i Egypten till frihet i Kaanan. Jesus påskoffer handlar om att föra hela mänskligheten från slaveriet under synden och döden till friheten och det eviga livet i Faderns rike. Säga vad man vill, men är detta sant så är det faktiskt större än Exodus. Inte undra på att det är det vi skall minnas när vi firar. Naturligtvis utan att glömma den första påskens offrade och över eld stekta lamm.

4 Comments

Filed under Uncategorized

Där kadavret ligger samlas gamarna

image

Idag har vi slaktat gödoxar här i Etiopien så att den långa fastan kan avslutas med en hejdundrande fest som börjar redan i natt. 

Jag säger vi, för slakten här i Mekanissa har till stor del ägt rum precis bakom vårt hus där det är ordentligt med utrymme för sådant.

Halva dagen pågick slakten och vi har med andra ord sett 5 oxar fått sätta livet till och bli uppstyckade och utdelas till dem som köpt in sig på dem. Man går nämligen ihop flera familjer om en oxe som kostar ca 10 000 Birr (drygt 4000 skr)och sedan slaktar man den allihop tillsammans på något bra ställe. Bakom vårt hus är alltså ett bra ställe, och det tyckte vi med även om vi detta år inte fick del av köttet. Nästa år kanske.

Vi fick också en fin illustration av Matt 24:28 med parallell o Luk 17:37 där Jesus kommer med den minst sagt kryptiska formuleringen “där den döda kroppen är, där samlas gamarna”.  (Grekiskans aetos kan också syfta på “örn” vilket vissa översättningar använder istället.)

image

De flesta utläggare är överens om att Jesus i Matteus evangelium vill säga att det kommer stå så klart för var och en att Messias andra ankomst har inträffat och att det är lika lätt att avgöra att det är Messias det handlar om och var han är som det är att tala om att det ligger en död kropp i mitten av ett moln av gamar. 

I Lukas däremot är formuleringen ett svar på lärjungarnas fråga:  “var” (kommer allt detta med Människosonens dag att ske)? och frågan är hur vi skall förstå Jesu svar i detta sammanhang. Är de en hänvisning på samma sätt som i Matteus: det kommer vara så lätt att avgöra var denna dag inträffar som det är att avgöra var liket ligger med hjälp av gamarna. Eller är det en anspelning på Kristi egen kropp: det skall ske i samma stad som han fick lida och dö)? Eller kanske både ock? Eller är lärjungarnas fråga snarare var alla de som rycks upp respektive lämnas kvar tar vägen (läs hela luk 17)?

Somliga har vidare hävdat att det är bättre att översätta “örnar” och att det som åsyftas är lärjungarna som samlas runt den döda kroppen av Jesus. En tolkning som fått stryka på foten av flera orsaker.

Sen finns det väl en tre fyra rimliga tolkningar till. Och ett gäng orimliga.

Oavsett föredragen exeges så fick vi i alla fall se hur gamarna (och örnar också för den delen) samlades redan innan slakten hade börjat för att sedan – när slakten var över – kalasa på resterna av de nyss så ståtliga oxarna tills inget fanns kvar. Så nog var det lätt att avgöra var slaktavfallet låg alltid. Men det försvann obegripligt fort ner i hundmagar, fågelmagar och kattmagar som alla festade lika duktigt som människorna denna påskafton.

Påsken här göder då sannerligen både människor och djur. Och det är väl egentligen väldigt bibliskt: Ps 36:7.

Melkam fasika – glad påsk!

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Ich habe genug

När vi tar minibussen till språkskolan brukar jag lyssna på en speciell spellista med bl a musik från Taizé och från stora tonsättare som Tallis, Mealor och Bach. Några minuter in i färden åker vi förbi en enorm soptipp på höger sida. Stanken där är ibland outhärdlig men vackra maraboustorkar cirkulerar ovanför på jakt efter mat. Nästan alltid har spellistan då kommit fram till Bachs Cantata BWV 82 – Ich habe genug (“Jag har nog”, “Jag är nöjd”) – framförd av Andreas Scholl. Den stora avfallshögen stor i bjär kontrast till cantatans text (som bygger på Simeons lovsång i Lukas evangelium): “Jag har nog. Jag har omfamnat Frälsaren, de frommas hopp, i mina ivriga armar. Jag har nog.”

Avfallshögar är på många sätt en manifestation av människans oförnöjsamhet. De är ett tecken på att vi inte tycker att vi har nog. Där ligger allt det som vi människor inte längre vill ha. Sådant vi har slitit. Sådant vi har slängt. Sådant vi har lämnat för att gå vidare och köpa nytt. Detta beteende är nu inbyggt i våra samhällen. Återvinningsbara material har ersatts av förgängliga material. Täta inköp premieras och förnöjsamhet blir ett hot mot samhällets grundvalar.

I Addis är det många människor som lever på soporna. De lever sina liv där på soptippen, i smuts och armod. De tar hand om, och sorterar, andra människors, mina, sopor. Mycket av soporna återvinns alltså, om än på ett annat sätt än vi i Sverige är vana vid.

Ofta är vi människor allt annat än nöjda. Vi vill ha mer. Vi vill ha nytt. Simeon är, emellertid, helt nöjd, helt tillfreds, efter att ha sett Jesus. Inget mer, inget annat, önskar han. Inget kan nu tillföras i hans liv som kan slå detta enastående: Han har hållit världens Frälsare i sina armar! Kanske kan vi, i denna påsktid, låta Simeons lovsång och Bachs Cantata tränga djupt in i våra hjärtat så att vi ser att vi redan har nog. Vi har allt i Honom. Israels Helige och Hedningarnas hopp.

För de som kan tyska kommer här texten i sin helhet:

“Ich habe genug,
Ich habe den Heiland, das Hoffen der Frommen,
Auf meine begierigen Arme genommen;
Ich habe genug!
Ich hab ihn erblickt,
Mein Glaube hat Jesum ans Herze gedrückt;
Nun wünsch ich, noch heute mit Freuden
Von hinnen zu scheiden.”

soptipp

4 Comments

Filed under Uncategorized

Livet går i faser

Hej!

Här ser ni den lilla grupp jag ingått i på språkskolan de senaste sex veckorna. En oerhört fin och bra grupp på alla sätt och vis. Vår lärare, Gemechis, ser ni näst längst till vänster. Nu är vi klara med “phase 1″ och har börjat så smått i phase 2, vilket innebär att vi ägnar vår tid åt att bygga historier samt att lära oss fidäl, det etiopiska alfabetet. Var 6:e vecka splittrar språkskolan sina grupper vilket innebär att vi byter både studiekamrater och lärare. Känns en aning vemodigt att bryta upp gruppen, men så är det. Tacksam för den tid som varit. Jag älskar verkligen att lära mig saker i grupp. Där får man träffa människor man aldrig annars skulle ha träffat: Kim, en koreansk pastor, Jim, SIL-medarbetare (han hade jag nog visserligen träffat ändå…), Valentina en schweizisk sjuksköterska, Syster Rufina, en indisk nunna/sjuksköterska och Patti, PhD i antropologi från New York. Otippat gäng!

Det här med att bryta upp och gå vidare kan vara både spännande och slitsamt, glädjerikt och sorgligt. Det har varit mycket uppbrytande för oss det sista året. Den här gången är det bara ett litet uppbrott. Men ändå. Det vittnar liksom om att en viss fas har nått sitt slut.

Petrus skriver:

“Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.”    1 Pet. 1:13

Det uppbrott kan lära oss är alltså att än mer sätta vårt hopp och vår tillit till den nåd Herren ger oss varje dag, varje ögonblick.

Nu är det långfredag i Sverige, men här har det varit en “vanlig” dag. Det etiopiska påsken infaller inte förrän nästa helg.

Men till er i Sverige vill vi passa på att önska en glad och välsignad påsk.

phase1

2 Comments

Filed under Uncategorized

Som strömmande regn

regn
Regnet har kommit till Addis! Det syns inte så väl på bilden, men här faller regnet ner. Pojkarna och jag gick ut och jag satte oss under verandataket och rös av välbehag medan de läste sin läseläxa. De smattrar så hemtrevlig och doftar så ljuvligt.
Men regnet är mer än ett trevligt inslag i atmosfären. Det är ju också en livsnödvändighet. I regnets kölvatten kommer grönska och liv. Inte konstigt att regnet används som en metafor för Guds goda:
5 Mos 32:
Lyssna, himmel, när jag talar,
må jorden höra mina ord!
Som strömmande regn är min lära,
som daggen faller mina ord,
som skurar över grönska,
som duggregn över gräs.
Önskar er en fin helg!
Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized

Scouter!

scoutingHej kära ni!

Åh ljuva lycka! Idag är vi superglada för vi har haft scouter för första gången i Etiopien. Idag var det våra pojkar och några grannbarn som var med. Nästa vecka tror vi det kommer ännu fler.

Vi gjorde en liten lägereld, grillade bananer med choklad, pratade om scoutlagen, hade andakt och lekte en lek.

Vi är så tacksamma att vi kunnat dra igång denna lilla scoutpatrull. På programmet under våren står bland annat första hjälpen, hantera såg och yxa, hantverk och förhoppningsvis besök i ortodox kyrka.

Ja, denna söndagseftermiddag har varit en källa till glädje. Be gärna att scouterna får bli till välsignelse och glädje för alla som är med.

“Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.
Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.”
Ps 46:5-6
Mina varmaste hälsningar
Sophia

3 Comments

Filed under Uncategorized

Att ta bladet från munnen

taxi

I skydd av Jesus och Hans moder åker vi minibuss varje dag till språkskolan. “Waradj alle” – “det finns ett stopp”- säger vi och så kliver vi av för att möta ännu en dag av amarinja-inlärning. Vi är som små barn, lyssnar och pekar och gör. Allt är frid och fröjd. Men så plötsligt en dag händer det! Vi ska börja prata.

Det hjälper inte att vi med Job (6:24) ber våra lärare: “Undervisa mig, så skall jag tiga.” Nej, nu är det prata som gäller. Med en tröghet som får en svensk skogssnigel att likna en sprinterhjälte, berättar vi om vår familj, var vi bor, vad vi har och inte har och vart i staden vi vill gå. Med förfäran hör vi ljuden som undslipper våra munnar. Någonstans på vägen, från hjärnan till munnen, förvrängs orden till, ja, något annat än den ursprungliga intentionen. Och vi undrar stilla: Hur ska vi någonsin få upp någon slags fart i det här språket?

Jaja. Så är det. Språkinlärning är knivigt. Att öva ännu mer är det enda som kommer hjälpa. Nu kör vi!

So long!

Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Snödroppar vs orkidéer

Ibland längtar man hem. Till snödroppar, krokus, snöglopp och talgoxens tititu tititu tititu titi. Det finns nog ingen tid på året som jag älskar så mycket som den tidiga svenska våren. Ni vet, våren som man ännu inte kan lita på, som gäckar en och plötslig är borta och plötsligt tillbaka. Så när man får rapporter hemifrån om den antågande våren så suger det till lite i hjärtat. Och man längtar hem.

Ikväll sitter jag på vår veranda. Fullmånen lyser vackert över trädgården och det går en ljum vind genom trädkronorna. Sakta tar jag in alla Etiopiens dofter och ljud: syrsor, orkidéer, avlägsna hundskall (“The wild dogs cry out in the night, as they grow restless longing for some solitary company”), Ethiopian Airlines flygplan, ibis-fåglar, och ja, till och med en hyenas tjut, följt av en kaskad av hundskall. Allt detta lindrar min hemlängtan för det finns så mycket skönhet i det jag ser, känner och hör. Snödroppar vs orkidéer, talgoxar vs ibisar, blåbär vs mango. Vackra och goda saker allihopa. Fast på olika sätt.

Jag och familjen har börjat älska det här landet. Och med Guds hjälp ska kärleken växa sig starkare och djupare. Men ändå, ibland längtar man hem. Till alla de bekanta dofterna, smakerna, vyerna.

Men se, där flög ibisen förbi igen.

“Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.”     Ps 130

2 Comments

Filed under Uncategorized

Återbesök hos den lilla grisen på det gröna pappret

Jaha! Så var det dags igen! Att sätta den lilla grisen över/under/framför/bakom/ovanför det gröna pappret (kanske ni som följt bloggen sedan England minns mitt förra inlägg om detta?). Det visar sig nämligen att språkskolan här i Addis använder sig av exakt samma metod som man använde när vi fick prova på att lära oss armeniska under min utbildning i Gloucester. Döm om min förvåning när jag såg att det t o m var samma bilder! :) Det är sååå roligt att ha kommit igång med amarinjan. På bilden här ser ni några av mina klasskamrater (tillsammans med vår lärare) studera pronomen. Läraren talar, vi lyssnar, pekar och utför. Kul och intensivt!

Det slår mig att vissa ord är lättare att lära in och jag ser ett viss samband mellan dem. Ord som lejon, farfar, tiger, groda, mormor, råtta, bok, penna, soffa, hoppa, springa, snabel, blomma och kam fastnar lätt. Medan ord som kvast, skärbräda, kastrull, stekpanna och ugn inte gör det. It makes sense. Jag har ju aldrig riktigt fastnat för matlagning….

“Repetition är studiernas moder” har det ofta sagts. Och det är sant. För att minnas måste vi om och om igen tala om det vi ska minnas, berätta om det, tänka på det, diskutera det, använda det. När vi berättar om något är det som om vi genomlever det en gång till. Glosan, frasen, händelsen, flyter upp i vårt medvetande, istället för att sjunka långt långt ner i dyn och till slut glömmas bort.

Även Gud vet att vi människor fungerar såhär. Därför uppmanar Han oss att berätta om Hans under för varandra, för nya generationer. Att PÅMINNA varandra om vad vi faktiskt har sett, hört och upplevt. För ack, vad det är lätt att glömma…

I 5 Mos 4 står:

“Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det,  om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: ”Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma.”  Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken.  Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst.  Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor.  Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.”

Frid!

Sophia

amhariska

2 Comments

Filed under Uncategorized

Missionärsretreat o språkskola

image

En veckas retreat med nästan alla EFS missionärer är nu till ända o vi är tillbaka i Addis igen. För mig och Sophia var retreaten kanske mer som en kick off med tanke på vår korta vistelse här i landet och att vår språkskola började igår. Det var väldigt härligt att äntligen få börja blicka in i detta svåra och stora språk. Först skall vi lyssna oss fram och bara peka och tyst lyda olika uppmaningar från läraren (där bla vanligt förekommande verb används)  i 2,5 veckor innan det är dags att även få säga något. Detta för att vi skall få rätt känsla för uttal och satsmelodi innan vi själva försöker. Metoden som kallas GPA (Growing Participator Approach) är utvecklad av en språkvetande missionär från Kanada och används av många språkskolor världen över. Men med tiden kommer vi även bli kända med det alfabet – fidel – som används här och med vars hjälp man skrivit ner biblar på kyrkspråket geez sedan fornkyrklig tid.  Ålderdomligt så det räcker med andra ord men också – o kanske just därför – väldigt spännande. Tänk vad viktigt det är att kunna skriva det språk man talar… :

Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt. Ex 24:4

Fotot är från retreaten. Den visar en glimt mycket givande utflykt med nästan alla retreatdeltagare till en liten etiopiskortodox kyrka på en ö mitt i vulkansjön Lake Wenchi. Hit flyttades bla många kyrkklenoder under imam Ahmad Grans förföljelser av de kristna på 1500-talet och undkom på så sätt förstörelse.

Vi pråmades dit ut på vad som närmast skulle kunna liknas vid en svensk kofärja. Bred, grund och bevisligen synnerligen stabil :)
Det var oerhört fint och värdefullt att under dessa dagar få träffa alla dessa som tjänar Herren på olika sätt i EFS regi här i Afrika.

Vi fick också god och relevant bibelundervisning av Kerstin Oderheim som stannade kvar lite längre i Etiopien för vår skull efter att ha deltagit i en kvinnokonferens här.

Leave a comment

Filed under Uncategorized