“…en tid att skaffa, en tid att mista…”

 

IMG_0235

Elias skaffar oss nya hyllor

20160819_143624.jpg

Emanuel och John i nya, praktiska skrudar

När vi i torsdags, på väg mot Arlanda, hade stannat vid stationen i Säffle lade jag märke till att björklöven hade börjat gulna. Vi kom till Sverige på semester när skolavslutningarna precis vara avklarade och nu var hösten i antågande. Vi kan tacksamt se tillbaka på en mycket innehållsrik, rolig och fin sommar ihop med nära och kära i Sverige. Missionärslivet innebär en hel del farväl och ibland känns det som om hjärtat ska slitas itu. Å ena sidan upplever man starkt hur man får mycket nytt och fint och å andra sidan lever man mitt i en känsla av förlust, av att man mist något. Mycket av det som var vårt liv i Sverige är borta, istället håller något annat på att börja spira – i vårt liv i Addis är vi i uppbyggnadsfas, vi skaffar. Mitt i allt detta kommer Herren till en på oväntade sätt.

Så när vi efter två mycket intensiva månader i Sverige, och efter en dryg och lång resa med massa packning och många barn, klev innanför dörren på vårt hem på Mekanissa, i Addis, kändes det SÅ skönt. Nu är vi bofasta igen. Tandborsten ska få stå kvar på samma ställe och kläderna kan läggas in i garderober. Vi har fått komma till vårt hem och träffa alla de människor som blivit oss kära härnere. Gabriel och Josef har sprungit runt och lekt med grannarna och Elias och jag har försökt komma iordning hemma samtidigt som Emanuel och John kräver sitt. Men det är en fin känsla att få uppleva att det finns ett utrymme, en plats, för oss här i Etiopien. En stol som vore tom om inte vi var här.

Idag har varit första vardagen. Elias har träffat kollegor på seminariet och fortsatt sina förberedelser för höstens kurser: ”Introduction to Biblical Interpretation” och ”Introduction to the Old Testament” med Mekane Yesus Teologiska Seminaries klass 1 och 2.

Jag för min del har varit på språkskolan och återigen tagit mig an amarinjan, detta kluriga, vackra språk. Denna gång blir det heltidsstudier hela hösten.

Imorgon börjar Gabriel och Josef skolan igen och vardagen är ett faktum. Men efter de intensiva månader som varit är den varmt välkommen.

Kanske en aning trevande, men ändå mer och mer, låter Gud oss urskilja att det finns ett sammanhang för oss här i Addis.

”Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människans urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.” Predikaren 3:10-11

Guds frid!

Sophia

 

2 Comments

Filed under Uncategorized

Att äta med en råtta

råtta

Resterna av ett demolerat råttbo

Vi har haft en råtta boende hos oss. Under vår köksbänk huserade hon och styrde och ställe som hon ville tills vi bestämde att nu fick det vara slut med den saken. Elias röjde under diskbänken och tog bort hela hennes bo som hon så mödosamt byggt upp. Även EFS-missionärers barmhärtighet har en gräns så att säga….;) Efter diverse försök med fällor (som hon utan besvär överlistade) blockerade vi alla vägar så att hon inte kunde komma upp i huset längre och för en dryg vecka sedan försvann hon. Härligt!

I morse när jag gick upp för att äta frukost noterade jag emellertid att en halv avokado var uppäten i vår frukthylla. Vad var nu detta? Jo, mycket riktigt hade hon kommit tillbaka. Hon hade nämligen lämnat omisskännliga spår efter sig.

Med skräck drog jag mig till minnes hur jag ivrigt och glupskt igår ätit upp alla kakor i en låda som stått framme på köksbänken ett par dagar. Jag hade observerat hur vissa av dem var halva och såg ut som om de var ätna på men hade, utan vidare eftertanke, dragit slutsatsen att det var maken och pojkarna som varit framme (konstigt nog eftersom det inte lämnas många halva kakor i vårt sötsugna hushåll). Nu ställdes den saken i ett nytt ljus så att säga. Sanningen är lika obarmhärtig som den låter: JAG HAR ÄTIT SAMMA MAT SOM EN RÅTTA! Som en råtta klivit över och smaskat på. Vad blir det nu?? Digerdöd i värsta fall, har-pest i bästa??? Ve och fasa!

Josef konkluderade det hela på ett fabelmässigt sätt under frukosten:

”Så kan det gå när man är glupsk”.

Ja, det kan väl det. Det borde jag ju vetat. Även Syrak 37:29 visse ju att:

”Sukta inte efter allsköns läckerheter

och hänge dig inte åt frosseri”

Kanske slutar det med att du delar mat med en råtta.

Sophia

9 Comments

Filed under Uncategorized

Extraknäck som lärare

elever

Zenash och Mariam – två av mina studenter

På fredagar anordnas extra engelskundervisning för andraårsstudenter vid Mekane Yesus Seminary. Jag blev tillfrågad om jag ville ta över gruppen för en dryg månad sedan och jag bestämde mig för att tacka ja. Kan ju vara en trevlig omväxling till mammaledighet och amarinjastudier, tänkte jag. Det visade sig vara  långt mer än så. Faktum är att det är fantastiskt roligt och lärorikt! Och som gammal universitetslärare i Sverige kan jag inte annat än reflektera över hur otroligt uppskattande och positiva de här studenterna är.  Dessutom inspirerar de mig med sin smittande, ljusa, glädjerika tro. Tack Jesus! Du ger hjärtat glädje och blicken gör du ljus.

“Herrens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Herrens befallningar är klara,
de gör blicken ljus.”
                            Ps 19:9
Frid,
Sophia

 

 

2 Comments

Filed under Uncategorized

Jag var hungrig och ni gav mig att äta

image

Här byggs WSGs klinik som förhoppningsvis snart skall kunna serva närområdet med sjukvård.

Igår stannade vi hemma från kyrkan och bänkade oss istället framför den direktsända avslutningsgudstjänsten från EFS årskonferens och hörde bland annat kesTeshome (som bjudits in som gäst härifrån Addis och Mekane Yesus Kyrkan där han är biträdande generalsekreterare) predika över missionsbefallningen och om hur vi alla har olika roller i missionsuppdraget men samma mål: att föra människor till tro på Herren. Det får bli uppmaningen inför denna vecka då seminariet drar igång igen efter påsklovet!

Mekane Yesus- kyrkan följer nämligen av praktiska skäl (i likhet med de flesta andra organisationer och kyrkor här) den ortodoxa kalendern och i år skiljer den sig från västkalendern med ungefär en månad. Påsklovet innebar att jag haft tid till en rad viktiga besök som fått vänta lite för länge men som nu äntligen blivit av: besök på Win Souls for God (WSG), besök på Mekane Yesus- Kyrkans huvudkontor och besök på Svenska Ambassaden. Allt under ledning av Jonas Nordén som i sin roll som EFS representant här i Etiopien känner de flesta och vet det mesta. Tanken är att vi kvarvarande EFS-missionärer på olika sätt skall dela på representantskapet nu när Nordéns återvänder hem till Sverige efter avslutat uppdrag och fyra mycket uppskattade år här i landet. Det var därför väldigt värdefulla möten och jag är stolt över att få representera en organisation med så många bra järn i Elden.

WSG är en organisation som många i EFS har både hört talas om och stöttat på olika sätt genom åren och i höstas var det många av EFS medarbetare som fick titta närmare på deras arbete när medarbetardagarna gick av stapeln här. Nu fick även jag denna möjlighet och det var förstås både intressant och gripande.

Verksamheten riktar sig mot barn och unga som på olika sätt lever på gatan eller i prostitution och har som syfte att dra dem därifrån och ge dem mer meningsfulla arbeten och uppdrag och möjlighet att möta Jesus.

Man jobbar mycket med uppsökande verksamhet där man tar individuell kontakt med barnen och försöker övertala dem att lämna gatan och istället gå in i någon av de många olika utbildningar som WSG tillhandahåller och man har också ett stort matprogram som bespisar upp till 1000 gatubarn två gånger dagligen. Behoven är dock enorma och Gizachew Ayka som leder arbetet räknar med att det finns ungefär 60 000 gatubarn i Addis. Det blev en intensiv rundvisning av några av WSGs lokaler och skolor och kommande projekt men jag hoppas även få följa med på fältet någon gång och komma arbetet ännu lite närmare.

Det är gripande och stort att få möta människor som fått ett nytt liv genom kyrkan. Deras förvandling blir ett så tydligt vittnesbörd om hur viktigt det är att vi med de olika medel och gåvor vi fått (precis som kes Teshome uppmanade oss i gårdagens predikan) går ut och fortsätter kalla lärjungar.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Siklet

Abayneshochasade

Abaynesh och Asade

Lera. Lera överallt. Och på leran utbredda plastskynken och på plastskynkena utlagda tygstycken och sjalar. På dessa står och sitter en vit skara som tillber den korsfästne Konungen. Kyrkan, full till sista plats, ligger långt där framme och framför den ett vitt  hav av människor. Leran må ha fått övertaget om fötter och smalben, men huvud och överkroppar är vita som snö.

kyrka

Ur högtalarna mässar prästerna så att orden och sångerna hörs vida omkring. Det är inte mycket jag förstår. Men så plötsligt: KYRIE ELEISON. Herre förbarma dig. Som på en given signal ställer sig alla upp, korsar händerna över axlarna, går ner på knä med pannan mot marken och kysser den, upp igen och sedan tillbaka till marken. Vilken syn! Så vackert med ett vitt böljande hav som ber om Herrens förbarmande. Och jag tänker att det är något speciellt när hela kroppen får vara med i tillbedjan. Dessutom hjälper rörelserna till att hålla kylan stången.

Det är etiopisk långfredag, Siklet, och Asade och Abaynesh, vår hushållerska och nanny, har tagit med mig till kyrkan de brukar gå i. Jag tror aldrig jag har blivit så väl omhändertagen. De är SÅ måna om mig: De rättar till sjalarna på marken så att jag inte ska bli smutsig om byxorna, de frågar om jag fryser, förser mig med extra sjalar och förklarar vad som pågår i gudstjänsten. Asade följer mig dessutom både till och från stället där jag ställt bilen. Hon vill hjälpa mig att freda mig mot överförfriskade män som rumlar ut från barerna längs med “China-gatan”. På vägen mot bilen diskuterar vi dagens predikan. Jag har uppfattat några meningar här och var. Bland annat att prästen talade om mörkret som föll över jorden under korsfästelsen. “Ja”, utlägger Asade (och prästen?). “Jesus hängde ju naken på korset och för att Maria Jesu mor skulle slippa se honom sådan sände Gud mörker.”

Det har varit en intressant dag och nu är jag trött och lycklig och ska kurera min begynnande förkylning med lite färsk ingefära. De leriga skorna får vara så länge. Jag tvättar dem imorgon.

“Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”    Upp. 7:9-10

Frid,

Sophia

3 Comments

Filed under Uncategorized

Att tjäna två herrar tillika, så skilda som Mammon och Gud…

image

Veckan som gick har mycket handlat om mina studenter och att hjälpa dem med den interpretationsuppgift jag gett dem men istället för att betunga er med mina studenters pluggvånda så tänkte jag berätta lite om Mekane Yesus kyrkans (EECMY) pastors- och evangelist- dagar  som gick av stapeln för ett tag sedan: lärare och synodledare från hela landet samlades på EECMYs center Gudina Tumsa för att under dagarna 3 diskutera hur man som lutherskt orienterad kyrka möter framtiden när lutherdom i väst alltmer kommit att förknippas med liberalteologi och synkretism och lutherdom i Afrika uppfattas som vansinnigt tråkig i jämförelse med de olika framgångsteologier som väller in från diverse olika förkunnare och TV-program. Det var mycket intressanta dagar med föreläsare både från Missourisynoden (som de senaste åren fördjupat sin relation med EECMY) och från EECMY. Föreläsningarna blandades med gruppsamtal där man gav konkreta förslag på strategier för att möta framtiden. 

Störst fokus låg på just falsk undervisning med huvudsaklig tonvikt på framgångsteologi och tveksam profettjänst, som börjar bli ett riktigt gissel för hela Afrika (och inte längre bara i Västafrika där det ju funnits rätt länge). Självutnämnda ”profeter” och ”apostlar” grundar församlingar eller åker runt på stora massmöten och utlovar helanden och magiska krafter och drar vidare till nästa ställe så fort fickorna är fulla av de pengar som av någon anledning är nödvändigt att ge till ”aposteln” för att magin skall ha verkan. 

De efterlämnar ofta svåra problem både andligt och timligt och jag fick höra många skräckexempel på hur det kan gå när den typen av förkunnare kommer till en församling eller en by. Jag skulle säga att i princip hela konferensen därför kretsade kring hur man får stopp på dem i de egna leden, för enligt flera av deltagarna blir de ofta inbjudna även i Mekane Yesus- sammanhang som ”dragplåster”. ”Hur håller vi falsk förkunnelse borta från våra församlingar och predikstolar?” var den återkommande frågan som mycket gripande motiverades genom en för folk här mycket talande bild: falsk förkunnelse är som en uttorkad flod som inget ger förutom törst och död medan ren och klar förkunnelse är som en levande flod som ger liv mitt i den torraste öken.

Den från alla grupper återkommande lösningen var utbildning och åter utbildning: både teologisk och mer generell för att folk skall bli mindre lättlurade. Man underströk också vikten av att inte bjuda in tveksamma personer att predika eller undervisa, samt själv predika emot detta och upplysa om hur framgångsteologin låter och vad den falskeligen lovar. Dessutom planeras på nationell nivå för en TV-kanal som skall sändas 24/7 och vara producerad av EECMY som en motvikt till de många minst sagt märkliga ”kristna” TV-kanaler som finns här: då kan EECMY-folket titta och lyssna på sina egna ledare istället för dessa djupt egofixerade, osunda och onda predikanter, är tanken. Det återstår att se om EECMY kan producera något som står sig i konkurrensen för det är helt klart omåttligt populärt att via TV:n (som ju inte har något vidare utbud i övrigt) ta del av dessa spektakel som innehåller så mycket underhållande och tjusande vrål, kräkningar, fallanden, tafsanden, hoppanden och krälanden – och inte minst: pengar.  

Pengar är verkligen en sjukdom och en gud som kan förvandla den mest hängivna predikant till en listig och vidrig tjuv som istället för att bygga Guds rike börjar bygga på sitt eget. Och i ett land som detta med så mycket total fattigdom men också bestialisk tillväxt och massor av pengar (= kontanter) i omlopp, blir detta kanske extra tydligt och farligt och en frestelse alltför stor att hantera för många som från början kanske kommit från väldigt fattiga förhållanden och som genom karriär i kyrkan eller kristet arbete plötsligt sitter ansvarig för jättesummor.

Det var därför mycket glädjande att se med vilken enhet och med vilket allvar man tog sig an dessa frågor under konferensen och hur medvetna de allra flesta av ledarna verkade vara om faran med falska profeter, apostlar och förkunnelse som inte är förankrad i Bibeln. Genom de svenska delegater från Frimodig Kyrka som var med på konferensen skickade också EECMY en inofficiell hälsning till Sverige med uppmaning att också stå fast vid Guds ord och kyrkans bekännelse och inte tappa bort identiteten av att vara salt och ljus även om trycket från omvärlden är hårt. Frågorna och utmaningarna är kanske olika men i grunden är det ju samma problem: vi som kristna är ständigt ansatta, särskilt där vi är som svagast och det kostar på att våga profetera och försöka efterleva en Kristus som blivit korsfäst och som kallar alla människor in i försakelse och efterföljelse.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Att ta emot Guds rike som ett barn

Hej blogg-vänner!

Nu var det ett tag sedan vi skrev. Minst sagt. Men nu ska vi försöka aktivera oss igen.

Vi har nu varit tillbaka i Addis ca en månad och någon typ av vardagsliv börjar utkristallisera sig. Vi mår alla bra och trivs med att vara tillbaka i vårt hus, bland våra vänner och i våra uppdrag.

Elias har nu studenter, vilket är en stor källa till glädje. Den paulinska brevlitteraturen analyseras från alla möjliga vinklar och vrår och jag tror det är uppfriskande att studera den tillsammans med studenter från olika delar av Afrika.

ale

Igår var jag på en oerhört intressant översättningskonsultation. Återigen var det ihop med den erfarna brittiska konsulten Mary (på bilden står hon bakom teamet). Den här gången var det Markus evangelium som diskuterades. Översättarteamet kom från ett område strax söder om Arba Minch och språket som talas där heter Ale. Mary, som inte talar Ale, utgår alltså från en så kallad ”back translation” på amarinja. Teamet bestod av människor från såväl protestantiska kyrkor som etiopiskortodoxa kyrkan. Ni kan tänka er att det blev animerade diskussioner angående Jesu mor och bröder. På Ale finns nämligen inget generellt ord för bror utan man måste specificera om det är frågan om storebröder eller lillebröder. Eftersom ortodoxa kyrkan, i likhet med katolska kyrkan, tänker sig att Jesu mor inte fick fler barn än Jesus utan förblev jungfru livet ut, ville den ortodoxa representanten att det skulle stå ”storebröder”, dvs att det rörde sig om Josefs tidigare barn. Någon direkt lösning kom väl egentligen inte till stånd men Mary lovade att hon skulle kontakta en ortodox konsult hon känner och se vilka rekommendationer han hade i frågan.

När vi kom till Markus kap 10 blev stämningen runt bordet konfunderad. Det som diskuterades var Jesu ord om vikten att människan ”tar emot Guds rike som ett barn”. Det visade sig att teamet hade uppfattat att liknelsen med ett barn hörde ihop Guds rike, alltså att det var Guds rike man skulle ta emot som om det vore ett barn. I grekiskan är det dock tydligt att det är människorna som ska ta emot Guds rike som om de vore barn. Plötsligt insåg jag att både den svenska och engelska texten är dubbeltydig; hade man inte grekiskan vore båda tolkningarna möjliga. Diskussionen tog säkert 15 minuter i anspråk men till slut övervanns kommunikationsproblemen, dimman skingrades och ansiktena runt bordet lystes upp. Det var så starkt på något vis: först rådde total förvirring och ingen förstod den andra, men så plötsligt såg vi alla saken från samma håll. Vilken fantastisk känsla!

Varma hälsningar

Sophia

”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.”   Mark. 10:13-16

 

 

 

5 Comments

Filed under Uncategorized

Fönster mot mysteriet

Hösten har kommit och gått. Inte vet jag hur det gick till men borta är den. Nu är det midvinter men kölden är långt ifrån hård. Ute är det grönt och milt.

TACK för alla böner och all omsorg ni visade oss vid Emanuels och Johns födelse. De mår båda bra och växer. Era böner har burit oss genom hösten.

Passar på att skicka en julhälsning här på bloggen.

Jag sitter och lyssnar på julmusik och så kommer “O magnum mysterium” (“O, stora hemlighet”) som sjungs och läses på juldagsmorgonen i kyrkor i hela världen. Den fångar verkligen in det stora mysterium som julen är: Gud blir människa.

Det finns de som vill hävda att tillvaron, och vår kunskap om den, aldrig kan vara mer än det som kan bevisas och testas. Men för den som är öppen och för den som tar sig tiden (denna gudagåva), har Gud lämnat ett antal fönster öppna mot evigheten, mot mysteriet. Dessa fönster får oss att förundras över tillvaron. Just förundran, denna känsla eller erfarenhet eller förnimmelse, har nog som syfte att peka mot Gud: Skaparen, Frälsaren, Livgivaren.

Några av dessa fönster är:

Stjärnhimlen (så magnifik, så mäktig och outgrundlig)

Naturens skönhet

Spädbarn i vår famn

Konst (musik, poesi, målningar, dans)

Döden

När vi i livets villervalla ställs inför någon av dessa företeelser är det som om tiden stannar upp och det ständiga surret runt omkring tystnar. Årtusendena går, men vi kan aldrig riktigt greppa dessa saker. Orden tar slut, det är alltför mäktigt och märkligt. De är liksom naturliga “bevis” för att det finns en Skapare och ett Guds rike som “inte är av denna världen”. Vi förs mot Gud, liksom leds mot Honom.

Det slår mig plötsligt att flera, om inte alla, av dessa fönster är öppna just vid Kristi födelse:

Stjärnan (den stora som lyser över födelseplatsen)

Närvaro av naturen (i form av djur, Jesus läggs ju i en krubba)

Musik eller poesi (änglarna som sjunger eller läser)

Döden (som lurar runt hörnet vid varje förlossning vid den tiden. Dessutom åtföljs händelsen av Herodes otäcka mördarkampanj)

och naturligtvis, huvudpersonen

Spädbarnet, Jesusbarnet. Världens hopp. Gud med oss.

När det största mysteriet av dem alla äger rum är alla fönster mot evigheten, mot mysteriet, öppna. Och Maria hon tar emot allt detta i förundran och begrundar det i sitt hjärta.

Min bön denna jul är att jag, att vi alla, ska göra oss tid att ta emot Guds gåva. Att vi ska vara öppna för de fönster som pekar mot Honom. Att vi på så sätt får möta Honom så att Han kan fylla oss med glädje, forma oss, göra oss barmhärtiga och milda, mer lika Honom.

En riktigt god, fridfull och välsignad jul önskar vi er!

“När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.  De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom.”

Matt 2:10-11

 

 

 

 

 

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

De komma från syd och nord, de komma från öst och väst…

Efterwpid-20150818_172013.jpg ett par omtumlande dygn som inneburit hemresa från Sverige till Addis och att komma iordning härhemma, så har terminen börjat idag.

Att komma iordning härhemma har varit detsamma som att hälsa på (nästan) alla man borde, ställa ut nya kackerlackfällor, sätta upp lite nya lampskärmar från IKEA (lampor är ganska ofta förskräckligt nakna här i Etiopien och det har i alltför hög grad gällt även vårt hus), fixat lite fult kopplad och dåligt dragen el (vilket vi inte tog oss tid till under våren) och målat lite på ställen där det länge behövts just målas, lagat lite verandatak (mindre framgångsrikt dock), handlat mat och förnödenheter, rensat hängrännor, samt inspekterat vår lilla damm med tillhörande våtmark längst ner i trädgården som skapats av allt regnvatten som samlas där nu under regnperioden. Det har såklart också handlat en hel del om fotboll. I alla fall för vissa av oss…

wpid-20150818_171135.jpg

Mekane Yesus Seminary

Terminsstart har varit detsamma som att skjutsa Gabriel och Josef till skolan (imorgon åker de skolskjuts som vanligt) och den terminsstartande lovsångsstunden där, samt hålla antagningsintervjuer med blivande studenter på Mekane Yesus Seminary.

Alla studenter som söker till teologiutbildningen genomgår (utöver betygsurval och rekommendation) också ett engelskaprov och en intervju. All högre utbildning i Etiopien sker på engelska, så för lite kunskaper här kan ge svåra studieproblem. Intervjun är sista steget och sker bara med dem som också klarar engelskan och det är alltså detta jag suttit med.

Tio studenter har jag (tillsammans med en kollega) intervjuat oss igenom idag. Det viktigaste är att avgöra om personen ifråga är mentalt stabil, vettig och allmänt fungerande. I andra hand skall vi avgöra om vi tror att han eller hon också kommer klara teologistudier såväl akademiskt som ekonomiskt. Studenterna vi intervjuat kommer från hela landet och är oftast ditskickade av sin lokala församling för att vidareutbilda sig teologiskt och kanske till och med komma tillbaka som präster.

Jag har fascinerad lyssnat till hur en från östra delarna av landet vuxit upp som muslimsk pastoralist och vandrat omkring med hjordar av getter och kameler ute i total vildmark innan han nåddes av Guds ord genom en gudsman från Mekane Yesuskyrkan som fick be för och profetera in helig Ande i hans liv. Detta slutade med att han mer eller mindre till slut fick fly från sin familj som inte kunde tolerera att han övergivit Muhammed. Istället arbetar han nu för Mekane Yesus Kyrkan för att nå just pastoralister (det finns en hel del sådana i detta stora land).

Jag har lyssnat till hur en annan student från västra Etiopien som också kom från en muslimsk familj, idag gläder sig åt att de släktingar (inklusive hans egna föräldrar) som vid flertalet tillfällen hotade med och försökte mörda honom nu är kristna precis som han själv. Detta på grund av Ordet som han oupphörligt fortsatt predika för dem. Nu hoppas han få hjälpa till i arbetet med att nå just muslimer med det goda budskapet att Jesus inte bara var en profet utan också Herren som blivit korsfäst för deras skull.

Jag har fått prata med studenter från söder som vuxit upp i grästaksbyar med lokal häxtro och total vidskepelse och sådana som är tredje generationens tjänare i kyrkan och födda här i storstaden Addis.

Med andra ord en mycket spretig samling människor med olika modersmål, kultur och härkomst. Men med ett tydligt gemensamt: kärleken till Jesus och hans ord. Alla har de också uttryckt en förståelse för det psalmisten skriver: Att frukta Herren är vishetens begynnelse, insikt vinner de som gör hans vilja. (Ps 111:10)

Det har varit en fantastisk dag och fantastiska intervjuer. Kanske var jag lyckligt lottad som fick så många begåvade och lovande studenter att intervjua. Låt vara att engelskan ibland varit näst intill förskräcklig (nästan lika dålig som min amarinja) men kärleken till Bibeln har det inte varit något fel på bland dem jag talat med idag! Mycket uppmuntrande och glädjerikt om än rätt utmattande – inte minst som jag även fick en bunt med uppsatser att rätta till på torsdag av Gedion – min närmaste chef här på seminariet. Skall fortsätta läsa dem nu. Här är framsidan till en av dem, bara så att ni får en liten glimt av vad etiopiska teologistuderande väljer att fördjupa sig i!

wpid-20150818_222633.jpg

1 Comment

Filed under Uncategorized

Du, Herre, är den ende

Kära vänner,

sitter på tåget från Stockholm på väg mot Åmål. För ett par dagar sedan vinkade jag av familjen som tog flyget mot Etiopien och Addis Abeba för att fortsätta livet och vardagen i vårt hem på Mekanissa. Själv blev jag dock kvar här. Det känns tungt och ensamt att stanna här själv men pga alla komplikationer med tvillingarna i magen som uppdagats denna sommar måste jag stanna i Sverige för att gå på kontroller varje vecka. Jag ska bo hemma hos min mamma i Åmål och försöka fylla mina dagar med uppbyggande saker såsom vila, andakter från “Pray as you go”, långsamma promenader, amarinja-plugg, ett och annat Hercules Poirot-avsnitt på kvällarna ihop med min mor. Förhoppningsvis kan jag i någon mån hålla upp amarinjan på egen hand så att jag tappar så lite som möjligt.

Livet alltså. Det kan vända sig och vrida sig i de mest oväntade riktningar och den här sommaren har jag verkligen blivit påmind om att vi människor inte kan kontrollera eller garantera vare sig nuet eller framtiden. När allt flyter på som vanligt kan man lätt leva i illusionen att det är man själv som styr och ställer i sitt liv. Att det är jag som upprätthåller mig själv och får allt att rulla. Men så händer något oväntat och man blir varse de villkor som vi ju alla egentligen lever under här på jorden: Vi kan inte styra över den framtid som ständigt möter oss. Det finns inga garantier att det kommer bli på det ena eller andra sättet. Vi vet helt enkelt ingenting om det och vi kan inte kontrollera det.

När denna vetskap sjunkit in framträder en sak mer än någon annan: Livet är en gåva, inte en rättighet. Varje stund av liv är en gåva; en vacker, värdefull och omtumlande gåva som räcks oss helt utan att vi förtjänar den eller kan kontrollera den. Vi kan inte begära någonting, ändå har Gud lovat oss att vad som än möter oss i framtiden så är Han där. Framtiden må vara oviss, fördold  för våra mänskliga ögon, men en sak vet vi, trots allt: Han är där. Han är framför oss, bakom oss, över oss och under oss. Med oss, i oss, runtomkring. Han bor i oss. Det är Han som är Herren över liv och död. Han som är Livets källa. Och Han förtjänar all vår ära.

Under sommaren har det blivit en del sömnlösa nätter för min del och då har jag passat på att lyssna på gamla sommar- och vinterprogram av pingstpastorn Tomas Sjödin. Det har varit väldigt upplyftande att höra honom berätta om de visdomar han förvärvat i livet. Dessa program rekommenderas starkt för alla som ännu inte hört dem. För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från en vän med ett Tomas Sjödin-citat inklippt. Där stod bland annat:

“Man behöver inte räcka till. Det räcker med att finnas till. Allt utöver det är bonus.”

I Nehemjas bok beskrivs hur leviterna uppmanar folket att ställa sig upp och lovprisa Herren Gud, “han som är från evighet till evighet.” Folket berättar då sin historia, och som så ofta i GT, berättas den som en bön med Gud som huvudperson och huvudaktör. Han är den som räddat, agerat och ingripit i gudsfolkets liv. Folkets, och varje enskild människas liv, är en del av Guds stora berättelse. I Nehemja kap 9 inleder de sin berättelse:

“Må ditt ärofulla namn bli prisat,

det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.”
På liknande sätt får vi som lever idag se och förstå våra liv som en del av Guds berättelse. Med allt vad det innebär är vi med i Hans bok, deltagare i Hans verk, inte tvärtom (som man gärna får för sig). Vi är Hans.
Många kära hälsningar och välsignelser,
Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized