Främlingskap som synskifte

Sitter och tänker på detta med främlingar och hur viktigt det är att minnas egna erfarenheter av främlingsskap. De gånger man känt sig långt bort från allt det man känner igen och från alla dem som känner en själv. Läser just nu Kerstin Ekmans “Gubbas hage”. I den finns en passage där författarinnan berättar om ett tillfälle när hon var ute och gick i en skog hon egentligen kände väl men ändå gick vilse i. Rätt som det var kom hon fram till en glänta hon aldrig förut sett och som hon tyckte var gudomligt vacker. Hon vågade inte ens gå in i den eftersom den var så ljuvlig. Så hon letade efter ett ställe att sätta sig och hennes ögon föll på en stubbe. Då var det som om hennes ögon öppnades och hon kände igen sig. Den där stubben, ja hela platsen, hade hon varit på hundratals gånger förut. Men hon hade sett den i ett nytt ljus och upptäckt dess outgrundliga skönhet. Hon kallar sådana upplevelser “synskiften” och skriver: “Finns det en skönhet i landskapet som ligger dold och bara kan framkallas av främlingskänslan? Av ett synskifte.”

Tror det ligger mycket i det och jag tror att det går att överföras till andra delar av verkligheten än just det fysiska landskapet. Om lärande brukar det sägas att det innebär att man gör det främmande känt och det kända främmande. Vissa insikter når man bara när man byter perspektiv; tittar på det kända på långt avstånd och det okända på nära håll. Det finns alltså något förunderligt, ja kanske till och med mystiskt, i främlingsskapet. Det kan kosta på att utsätta sig för det, men för den som orkar (eller tvingas) finns en dold skatt att finna. Eller en “oväntad glänta” för att citera Tranströmer.

Jesus liknelser syftade ofta till att få människor att “skifta syn”; han tvingade in dem i överraskande synskiften (samariern som “den gode”, senapsfröet med den inneboende förmågan att bli ett väldigt träd) – och där fann de som orkade lyssna och ta in något verkligt vackert: empatin som försonande källa och nåden som en väldig kraft.

5 Mos. 24:17 försöker få israeliterna att inte glömma det främlingsskap de själva befunnit sig i i Egypten eftersom detta minne kan få dem att förbarma sig över dem som just nu befinner sig långt bort från sina hem, från allt invant och känt.

Låt oss inte bli en av dem som är rädda för “det främmande”. Istället ska vi ta tillvara på dessa erfarenheter som små skatter, och bära dem nära vårt hjärta. Dels för att vi ska bli medkännande och empatiska och dels för att främlingskänslan ger oss ett nytt och överraskande perspektiv på det som kanske en gång verkade invant och totalt uppenbart.

På tal om nya perspektiv – Idag är det första dagen år 2011 här i Etiopien. Så gott nytt år på er!

Ps. Fortsätt gärna be för översättarna och deras område. Nu är det svårt att få tag på mat för dem och många har blivit sjuka, i synnerhet kvinnor och barn. Tack för era böner! Ds

“Du skall inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.” 5 Mos 24:17

Guds frid och glädje!

Sophia

Advertisements

4 Comments

Filed under Uncategorized

Tack för bön!

Kära vänner!

En kort uppdatering från Etiopien. Jag fick precis samtal från en av översättarna och han hade goda nyheter. De två översättarna som “fastnat” på vägen och hållits gömda på en polisstation har nu kunnat återvända till sin hemby. TACK GODE GUD!! De skickades i en ambulans för att inte väcka misstanke. (Om människor sett dem i en vanlig bil med vanliga fönster hade risken varit stor att bilen överfallits av en mobb. Nu trodde alla att det var en sjuktransport.)

I hembyn är det tätt mellan militärerna nu, så tillståndet har förbättrats. Men det är fortfarande långt ifrån bra. Dessutom har många människor skadats och egendom har förstörts. Åtminstone en av av översättarna har fått hela sitt hus nedbränt med alla saker i. Andra har fått kläder och annan egendom stulna. Det är så hjärtkrossande att höra.

Tack för era böner!!! Alla översättarna och deras familjer är för tillfället i säkerhet och det är ju det viktigaste. Men de har gått igenom ett svårt trauma som kommer behöva tid att helas. Men fortsätt gärna att be för dem och deras familjer. För tröst, fred och försoning!

Varma hälsningar,

Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized

Bön om bön!

Kära vänner!

Vill be er att be för översättarna som var här i Addis i tre veckor (Oral Bible Translation workshop) och åkte hem till sin by i lördags. De hamnade rakt i en etnisk konflikt mellan sin egen folkgrupp och en annan. Två av översättarna som kom lite efter de andra, blev varnade på telefon att fortsätta. De gick till polisstationen på stället de då befann sig på och blev intagna där för att slippa bli överfallna.  Dagen därpå kom människor med stenar i händerna till polisstationen och befallde poliserna att lämna ut de två unga männen som sökt skydd där. Poliserna ljög då och sa att de lämnat stället med militär-eskort under natten. Men de är alltså fortfarande kvar där för det är för farligt att försöka resa till byn nu. De andra översättarna, de som kom fram, befinner sig kanske i en ännu värre situation. Soldater är på plats i byn men de har inte kontroll över situationen ännu. Översättarna gömmer sig i skogen för att inte bli dödade av den andra folkgruppen, som alltså är ute efter att hämnas sina dödade landsmän. Det spelar ingen roll att våra medarbetare, översättarna, inte varit ett dugg inblandade i dödandet – det räcker att de tillhör “fel folkgrupp” för att människor från den andra gruppen ska vilja döda dem. De gömmer sig som sagt och har inte ätit på länge. Imorse fick jag inte tag på dem; jag tror att de har slut på mobilbatteri. Jag, och många andra, är så hemskt oroliga för dem. Om ni ville vädja till Gud den Helige för dem vore jag tacksam! Vädja att de ska överleva detta, att Gud ska sända sina änglar att beskydda dem och deras familjer. Och att Han ska komma med sin frid över hela situationen, öppna människors hjärtan så att de vänds bort från hämnd och aggression till eftertänksamhet och försoning.

Vi får be om ett mirakel. Vi får hoppas på Gud. Han är världens ljus.

Guds frid och glädje,

Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Att bygga torn till himmelen

OBT3

Hej alla!

Efter en varm och torr sommar i Sverige är vi nu tillbaka i ett regntungt Addis. Gabriel och Josef började skolan idag, Elias studenter väntas komma nästa onsdag medan jag hoppade rakt in i ännu en Oral Bible Translation- workshop för drygt en vecka sedan. Jag har saknat översättarna och det var verkligen fint att träffa dem igen. Denna gång hade de dessvärre med oroväckande berättelser från bussfärden till Addis. På vägen hade de blivit mycket illa behandlade av medpassagerare och folk på gatan; kallade förnedrande namn, hotade och sparkade. Orsaken till detta grymma bemötande är dels deras hudfärg (de är mörkare i hyn än många andra etiopier) och dels en etnisk konflikt som pågår i deras område. Det var verkligen sorgligt och högst oroande att höra hur de blivit behandlade. Efter samtal med projektets huvudansvarig, Mekane Yesus-kyrkan, ska de få eskort delar av hemvägen. Om en kyrkoledare följer med dem kommer ingen röra dem. Lyft gärna upp dessa bröder och systrar i bön!

Det var desto roligare att höra hur människor från deras folkgrupp tagit emot de inspelningar vi skickade med dem förra gången vi träffades, i maj. Enligt översättarnas berättelser var de alldeles tagna av att höra bibelberättelser på sitt eget språk. En del hade till och med kommit till kyrkan.

Idag har vi börjat arbeta med historien om Babels torn i 1 Mosebok kapitel 11. Historien om hur människorna bestämmer sig för att bygga en stad med ett torn som sträcker sig ända upp till himmelen. En historia som, tycker jag, är höljd i dunkel, men ändå på något vis är så tydlig: Människorna vill slippa vara skingrade (kanske iofs en lovvärd ambition) och vill skaffa sig ett rykte, ett namn, kanske för att detta namn ska överleva dem själva och på så vis göra dem odödliga och ihågkomna av eftervärlden. Vanlig hederlig fåfänga? Hur som helst slås man av vilken initiativrikedom dessa människor har. Först tar de allt sitt pick och pack och flyttar, sedan kommer de på en ny metod för att bygga hus “Kom! Nu ska vi slå tegel!” sedan “Kom! nu bygger vi en stad med ett torn upp till himlen!”. Det tar liksom aldrig slut på deras idéer och ansträngningar. Gud, som i historien “kommer ner” till jorden och ser vad människorna har för sig, blir oroad för att om de fortsätter på detta sätt kommer ingenting vara omöjligt för dem. Han sätter stopp för det galna torn-projektet genom att se till att människorna inte längre kan kommunicera med varandra. Då skingras de över jorden och deras snabba framfart och utveckling stannar av, i alla fall för en tid.

Men även vi måste väl anses ha igång ett antal “galna-torn”-projekt? Ambitioner och planer. Möda och ansträngningar. Utveckling och framgång. Och den gamla drömmen om odödlighet. Är allt detta något icke-önskvärt i Guds ögon?

Kanske ska vi leta i motiven bakom detta vidlyftiga byggnadsprojekt. Det var aldrig Guds avsikt att människan skulle nå himlen genom sina egna ansträngningar. Inte heller var det Hans mening att vi skulle söka bli kända och därmed föremål för andras tillbedjan eller beundran, vare sig i form av likes eller status. Den som söker sin egen ära är ständigt jagad, ständigt på sin vakt, ständigt ofri, ständigt rädd. Gud hade en annan väg, ett annat liv, i åtanke för de människor Han skapade till sin avbild. Han skulle öppna vägen till himmelen och odödligheten genom sin egen son. Sonen är tornet som för oss upp till Fadern, som undanröjer alla hinder. Och inte nog med det, Han låter oss till och med vara med och bygga. När vårt yttersta mål är att ära Gud, istället för oss själva, är galna-tornbyggandet något välsignat. Ett arbete som skänker glädje och mening. Och påminner oss om att vår inneboende längtan efter odödlighet faktiskt är vacker. Ingen av oss skapades för att dö, utan för att leva i gemenskap med Fadern i all oändlighet.

Så kom! Låt oss bygga vidare! Det är inte för sent, det är inte för tungt, det är inte förgäves! Det finns en himmel, det finns en väg dit och det finns en Skapare av liv i överflöd som är värd all vår beundran och tillbedjan. Det är för Hans rikes tillväxt vi bygger. Nu samlar Gud de som tidigare skingrades. Alla blir vi ett i Hans rike.

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”

Upp. 7:9

Frid och kärlek,

Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized

Att berätta – om och om igen!

OBS2

Teamet från Ale och jag samtalar om profeten Elia (och Konso-teamet tjuvlyssnar)

Hej alla!

Bibelberättelserna är förunderliga. För samtidigt som de är eviga skapas de på nytt varje gång de berättas i ett nytt sammanhang för nya människor. Förra veckan och veckan dessförinnan var här människor från fem olika folkgrupper som alla hade det gemensamt att de deltog i en “Oral Bible Storytelling” workshop här på SIL-kontoret. Jag fick vara med den sista veckan för att kontrollera sista versionen av två berättelser som de spelat in. Den ena var den om kung Achasjas av Israel (ni vet han som ramlade ner från sitt palats, gjorde sig riktigt illa och sände bud till grannguden för att se om han skulle bli bra igen, bara för att stöta på patrull i den inte särskilt charmante och välklädde men ändå rättframme och gudstrogne profeten Elia), den andra var den om den barmhärtige samariern. Det är verkligen så roligt att mötas kring en bibeltext. Man ser så olika saker, tar fasta på så skilda ting. För workshops-deltagarna var det en enorm glädje att Achasjas, den avgudadyrkande israelitiske kungen, dog av sina skada, precis som Elia förutsade. Medan jag, kanske på lite svenskt manér, skruvade lite obehagligt på mig vid tanken på kungens öde, brast de ut i ett innerligt “halleluja”; Äntligen var det slut på den ogudaktige kungen!

Deras reaktion måste sättas i relation till att de lever i en verklighet där de ser hur häxdoktorer gör stor skada bland människorna. Hur de sprider skräck omkring sig och lurar av folk pengar. Så för deltagarna i den här workshopen är sådana här typer av religiösa aktiviteter en realitet, någonting man tampas med i vardagen.

Oavsett hur det går till, det är en gåva att med andra få diskutera bibelberättelserna, såväl de som stryker oss medhårs och de som kanske får oss att rysa lite. För plötsligt öppnas ordet från ett annat håll och ljuset lyser igenom på ett oväntat sätt. Nu ska workshop-deltagarna ut och berätta dessa historier för vänner, bekanta, släktingar och människor de träffar på i olika sammanhang. Och det är när bibelberättelsen delas som den får liv och händer och fötter. Då kanske det inte längre är “den barmhärtige samariern” som diskuteras, utan “den barmhärtige krukmakaren” (som är så illa ansedd i flera kulturer här).

Den hårmantelbeklädde profetens lite humoristiskt tillspetsade fråga till kungen sätter fingret på det absurda i hans handlande. Och den frågan har stannat kvar hos mig sedan förra veckan:

“Finns det ingen gud i Israel eftersom du skickar bud för att fråga Baal Sebub, guden i Ekron?”  2 Kung 1:6

Tänk hur vi ibland kan gå långa sträckor, med stora ansträngningar, bara för att söka råd hos grymma gudar som inga råd har att ge. Istället för att vända oss direkt till den levande Gud som skapat oss och älskat oss från början. Han är ju alltid närmare än vi tror.

Hoppas nu att ni får en fin sommar och att vi får träffa åtminstone somliga av er i något sammanhang.

Väl mött igen på denna blogg i augusti!

Frid och kärlek,

Sophia

 

6 Comments

Filed under Uncategorized

Hjortron och nya böner i Aira

Hej vänner!

Nu har ni försommar med högsommarvärme. Syrener, björkpollen (visserligen skönt att slippa…) och snart “Den blomstertid nu kommer”. Här har vi regn och åska. Regnperioden har börjat. Vi kommer vara de vitaste svenskarna i Sverige när vi landar på Arlanda i mitten av juni.

Under en långhelg fick vi lämna storstan för ett lummigt och grönskande Aira för att sedan med frisk luft i lungorna och nya böner i hjärtat återvända till storstan. Aira ligger i västra Etiopien, i gamla “EFS-marker” och där ligger ett stort sjukhus.  Vid detta sjukhus arbetar nu EFS-missionärerna Monica och Gunnar Edmark som rådgivare och det var dem vi åkte att besöka. Resan dit tog 12 timmar med bil. Det var en märklig känsla att ha färdats genom etiopisk landsbygd mil efter mil för att sedan kliva rakt in i ett svenskt hem med IKEA-möbler från 80-talet och äta pannkakor med svenska hjortron. Det var nog en av de finaste ankomsterna jag varit med om tror jag.

Monica och Gunnar tog emot oss väl hela familjen, och det visade sig att Aira hade något för allas våra smaker; Elias kunde när-studera olika insektsarter, Gabriel och Josef kunde hoppa på stenar i floden och spela yatzy med compound-barnen, Emanuel och John kunde hänga vid sjukhusets alla Landcrusiers och öppna och stänga dörrar (utan att låsa in sig en enda gång!) i Edmarks hus och jag kunde äta all den goda mat och alla de goda bakverk som Edmarks så skickligt tillrett!  Det var verkligen en skön paus från Addis-livet.

Men det finaste av allt var att få en liten glimt av Monicas och Gunnars vardag och arbete. Att få se på lokalerna där de jobbar och undervisar, att få inblick i deras glädjeämnen och svårigheter. Nu vet vi mer. Både om Västra Etiopien, EFS missionsarbete och om situationen för dagens missionärer. Föreställningar har blivit till erfarenheter. Då vet vi också mer om hur vi kan be. Att se med egna ögon, lyssna och besöka – det är alla saker som kan hjälpa oss förstå. Och dessa nya tankar som bildas när vi ser, lyssnar och besöker – de kan bli nya böner som vi bär med oss.

Det händer så ofta att jag stannar vid tankar. Tankar som pratar och tjatar och tjafsar och debatterar med varandra på ett hopplöst sätt. Som om de existerade i ett stängt, unket rum, utan luft- och ljustillförsel. Det är inte sant. Det finns ett öppet fönster mot Gud och evighetshoppet, som jag så ofta glömmer. Och det fönstret heter bön. Att låta det där fönstret få ta plats, få vara en ljuskälla, en öppning där frisk luft kommer in och där en tredje part får ta del av ens tankar och känslor och förehavanden. Det är bön. Det är också att släppa in hoppet i en till synes hopplös situation. Eller att dela glädjen med Honom som är min början och mitt slut. Åh, alla dessa tankar som kan förvandlas till bön. Herre, hjälp oss med det!

“Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.” Ef. 6:18

Guds frid och glädje! Och ta nu för allt i världen inte slut på alla soltimmar denna svenska sommar, utan spara lite till oss!

Sophia

 

2 Comments

Filed under Uncategorized

Här sitter vi och konsulteras

consultantcheck

Konsulten Worku (till höger), Pastor Guta, jag och sex översättare under ett av dagens arbetspass

Kära läsare!

Idag är det första maj och igår var det Valborg (dessa ljuvliga tider i Sverige!!) men i Addis Ababa fortsätter arbetet som vanligt. Om ni vill får ni gärna vara med och be för översättarna som just nu arbetar med Josef-historien i 1 Mosebok. Vi har nu gått igenom konsult-check för fyra kapitel och nu återstår ett innan vi kan spela in den slutgiltiga versionen av kapitlen.

Det går bra för den språkgrupp jag arbetar med (med be gärna för dem ändå!) medan den andra språkgruppen kämpar med olika saker. Ett av de stora problemen är att det finns två, ganska skilda, dialekter av språket (en höglands- och en låglandsvariant) och båda grupperna anser att just deras variant är den “äkta”. Vilken ska man välja till detta muntliga översättningsprojekt? Till slut blev det beslutat att översättningen denna gång blir till låglandsdialekten eftersom man vill nå muslimerna som bor där. Men språk är politik, som ni alla vet, och många är de konflikter som kan uppstå i kölvattnet av ett dialekt-val….Så be gärna för dem – att de ska kunna arbeta i glädje och enighet. Jag är ledsen att jag inte kan nämna namnen på språkgrupperna här på bloggen, men vi måste tänka på översättarnas säkerhet. Om vi träffas i sommar kan jag berätta mera.

Med önskan om frid och glädje,

Sophia

1 Pet 3: 8-9

“Till sist, ni skall alla leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet. Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse.”

2 Comments

Filed under Uncategorized

Impala och lejon i Guds rike

Vi har varit på retreat; dragit oss undan vår vanliga tillvaro för en ovanlig tillvaro i Tanzania.  Innan vi landade vid kusten utanför Dar Es Salaam för att vara på retreat ihop med EFS-kollegor, åkte vi på safari på den mäktiga savannen. I en stor, grön Land Cruiser styrd av en skicklig guide gled vi fram i tillvaron. Inte visste vi att de tanzaniska djuren liksom är så samarbetsvilliga. Där stod de: elefanter, giraffer, buffalos, impalor och zebror; uppställda som i en turist-broschyr lät de sig betraktas (utom leoparden, som lyckades fly våra blickar). Jag vet inte vad vi hade väntat oss, kanske något som mer liknade svenska skogsdjur som skygga gömmer sig i buskar och snår. Vi var alla hänförda och glada.

Ett par bestående intryck:

  1. Elefanternas värld är så tyst. Det hörs inte när dessa majestätiska djur kliver fram i gräset och tuggar gräs.

elefanter

2. Sent på onsdag eftermiddag tog vår guide emot ett telefonsamtal och när han lagt på, gjorde han en U-sväng och körde snabbt ut på stora vägen, och in ett par hundra meter på en liten sidoväg. Där stod redan en annan safari-bil med människor som tysta tittade på något i gräset. Bara tio meter in låg något som upptog allas uppmärksamhet. När vi kom fram såg vi  – det var ett lejon! En ung hanne som låg och vilade i gräset. Ibland vände han sig på rygg och sträckte på sig, men ögonen var fortfarande stängda. Han var så befriande obrydd. Från sin ohotade position på savannen behöver han inte vara på sin vakt mot nya, okända ljud, utan kan lugnt ligga kvar och ha ögonen stängda. För vad det än är kan det inte hota honom. Vad bryr det en vilande ung lejonhanne att det står flera safari-bilar tio meter bort fulla med människor som häpna betraktar honom? I total trygghet sover han vidare, utan att ta minsta notis om det som händer runtomkring. Hade det inte varit för vetskapen att man är ett potentiellt bytesdjur, fick man nästan lust att kliva ur bilen och lägga sig bredvid honom i det gröna gräset och vila. Om man var vän med ett lejon och lade sig att vila bredvid honom så skulle inget eller ingen någonsin kunna skada en. Trygg vilar man, i skuggan av ett lejon. Det finns människor som är sådana, tänker jag avundsjukt. Sådana som totalt trygga i sin position som Guds barn, vet att ingenting kan nå dem, ingenting kan skada dem. Eftersom Universums Evige Herre håller dem i sin hand, är de oantastliga, och de vet det. De behöver inte reagera på alla impulser runtomkring utan kan, vid valda tillfällen genom enstaka attacker, utföra den tjänst Gud givit dem. Ingenting fruktar de, de är säkra.

Själv känner jag mig mer som en impala, tänker jag sen. En sådan där som lyfter på huvudet för minsta sak. Vars muskler rycker i tid och otid. En orolig varelse som hela tiden är på spänn, på vakt, oroligt granskande omgivningarna för att bli varse farligheter innan det är för sent. För att till och med förutse var det är troligt att nästa fara dyker upp innan den ens dykt upp. Så tröttsamt. Ett sånt sorgligt litet djur! Impalan kan bara överleva om den ständigt är i rörelse. Men när jag tänker vidare kan jag se att det nog behövs både impalor och lejon i Guds rike. Att reagera på impulser behöver inte enbart vara ett nervöst drag, utan visa på en finkänslig perception som från lejonets ohotade horisont aldrig får tillfälle att utvecklas. Detsamma gäller de förmågor som de betraktande och iakttagande girafferna, de komiska och nyfikna aporna, de spattiga och attack-beredda gnuerna uppvisar. Mångfalden utgör helheten och utan den står vi chanslösa inför det uppdrag Han gett oss.

För övrigt kan sägas att retreaten var ljuvlig. Temat var, likt temat på EFS kommande årskonferens, “Bryt ny mark”. Så fint att få lyssna till allas berättelser och få nya perspektiv på ens egen tillvaro. Uppfriskade, omskakade och hoppfulla har vi nu återvänt till våra respektive missionsplatser.  Mitt-Sveriges Mia Ström ledde tankeväckande bibelreflektioner kring följande text från Hosea 10:12:

“Så er i sådd i rättfärdighet

skörda efter kärlekens lag,

bryt er ny mark.

Det är dags att vända sig till Herren,

för att Han skall komma

och låta rättfärdigheten regna över er.”

 

Med önskan om Guds frid och glädje,

Sophia

8 Comments

Filed under Uncategorized

Generalpaus i himlen

I kören jag är med i sjunger vi nu ett stycke som innehåller en generalpaus. En sådan paus där alla, samtliga sångare och musiker, är tysta under en bestämd tid samtidigt. Det blir knäpptyst. Det är en märklig upplevelse – en tystnad som på ett paradoxalt sätt förstärker och förhöjer musiken. Tystnad har ju den effekten – den ramar in det som tidigare sagts och det som senare ska sägas. När allt yttre stimuli tas bort blir det som pågår inuti som mycket mer uppenbart. Och i en generalpaus, alltså en allmän paus – som gäller alla – blir tystnaden så stor att den tar alla med häpnad. Vad hittar man i pausen, i tystnaden, i avsaknaden – alltså i det som inte finns?

De där livets generalpauser, de där mellanrummen, glappen, som vi gjort så sällsynta, som vi tystat ner (hur paradoxalt nu det låter – att tysta ner tystnaden), som vi förpassat till dåtiden, gjort oss av med. De är mellanrum där Gud får tillfälle att samtala med oss, beröra oss, trösta oss, peka framåt, förlåta oss, ge oss råd och vishet. Vi behöver dem. Vi möter både Gud och oss själva i dem. Kan det vara så, att hur vi hanterar tystnad är en indikator på hur vi mår, hur det är ställt med oss?

Jag frågade Elias om det finns någon generalpaus i bibeln, och naturligtvis visste han svaret. Ja, det gör det. I Uppenbarelseboken, mitt under brinnande dom, sigillöppnande, vita skaror som står inför Lammets tron och dramatik utan dess like i kapitel 8 står: “När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme.”

Tystnad. I en halv timme. Det är länge. Det står beskrivet att vissa ligger gömda i bergskrevor och i sin stora rädsla över domen önskar att bergen ska täcka dem. Det gör de inte. Istället blir det tyst.

Vad kommer vi uppleva under den tystnaden? Hur vill jag att den tystnaden ska vara? Kommer jag ligga och trycka i klippskrevorna, eller stå i vita kläder fram Lammets tron?  Ska försöka tänka på det framöver. Under tystnad.

PS1. Hörde ni generalpausen i (det ljudmässigt dåligt inspelade) youtube-klippet? Kolla runt 1 min in! Mellan orden “Helig Helig Helig” och “Herre Gud Sebaot” är alla tysta i en takt. Ds

PS2. Workshopen har blivit framskjuten ända till 23 april. Vi hoppas att det blir bra.

“Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Det sjunde sigillet bryts

När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen. 4Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. 5Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.”

Med önskan om en fridfull tystnad,

Sophia

 

 

 

4 Comments

Filed under Uncategorized

Må det bli fred på alla sidor

simret.JPG

Min kollega Simret och jag planerar inför workshopen

Hej!

Vår översättningsworkshop har blivit framskjuten en vecka. Eftersom situationen i landet inte är stabil just nu och flera vägar har blivit avstängda kunde inte översättarna ta sig hit. Vi hoppas så att det lugnar sig snart och att vägarna öppnas. Förhoppningen är att kunna börja nästa vecka.

Be gärna för översättarna, att de ska kunna ta sig hit nästa vecka, över Guds beskydd när de reser.

Må Herren ge Etiopien fred, precis som han en gång gav fred till kung Salomon. Då kan människorna bygga upp Hans rike i lugn och ro.

“Men nu har Herren, min Gud, gett mig fred på alla sidor, ingen angriper mig och ingen olycka hotar. Därför tänker jag nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn i enlighet med Herrens ord till min far David.   1 Kung 5

Sophia

2 Comments

Filed under Uncategorized