Mebrat…. alle!

image

Strömavbrott är inte det minsta ovanligt här på compoundet utan tvärtom något som vissa veckor inträffar ett par timmar varje dag. Men lyckligtvis brukar elen komma tillbaka relativt snart och odramatiskt. Men i går kväll var det inte ett vanligt avbrott som drabbade oss och våra grannar utan ett så ovanligt avbrott som att ett träd plötsligt och utan förvarning med ett jättebrak gick av och slet ner 4 elstolpar med tillhörande elkablar. (Eller elhärvor kanske är ett mer rättvisande ord.) Så nu spörs det när vi får strömmen tillbaka, för detta ser ut att vara ganska svårt att fixa på tre minuter. Dessutom är en stolpe knäckt som dock fortfarande står upp och den måste också bytas ut vilket är mycket kompicerat då den har väldigt många elhärvor i toppen.
Min gissning är därför att de kanske lyckas få igång strömmen relativt snart (de jobbar ruskigt febrilt härute skall tilläggas) men att det sedan får bli en massa ytterligare strömavbrott för att göra lagningen lite mer permanent (dvs få upp ledningen i luften igen). Så tillsammans med de normala strömavbrotten så kommer det nog bli en ganska spänningsfattig tid framöver. Kanske. Man vet aldrig säkert :). Tack nu till Agne o Karin Nordlander som låter oss förvalta ett par väldigt bra laddbara lampor – de kommer vi nog få ännu mera använding av kommande dagar kan tro. Hoppas bara frysen inte hinner smälta innan de lyckas dra igång nätet igen. Det är ju trots allt lite tröttsamt i längden med “no power” eller “mebrat jelem” som det heter på amarinja.

Det är samtidigt få tillfällen som är fyllda med glad överraskning som när folk utropar ‘mähbrat alle’ och alla lampor man glömt släcka plötsligt tänds.

Såhär i pingst är det ju inte utan man gör kopplingen till “kraften från höjden” som Jesus utlovar sina lärjungar och som de fick vänta på alla sju veckorna mellan påsk och pingst. (Det var sannerligen en ‘power cut’ som hette duga!) Förstå glädjen när de så plötsligt fylles med Anden och tändes där på pingstdagens morgon! Lång väntan på det underbara gör ju ofta bara det underbara underbarare – kanske en av oraskerna till att Jesus lät lärjungarna vänta.
Men det har också lite mer teologiska övertoner än så: pingsten (på hebreiska Shavuot) är den tid då man firar att påskens löften om att man (på grund av påskalammets blod och Herrens nåd) undgått domen över Egypten och istället får besitta Landet, gått i uppfyllelse. Dessa löften uppfylls mycket tydligt i och med den första vårgrödan som då kommer upp och som man därför bar fram som ett förstlingsoffer i templet: landet bär frukt så att folket kan leva. Man firade också pingsten till minne av hur Herren uppenbarade sig för folket på Sinai i eld och till ljudet av en stor basun (Ex 19:16-19 jmr Apg 2: 1-4). Så finns det en vacker kontinuitet mellan det gamla förbundet som gäller landet och grödan och det nya förbundet som gäller evigheten och skörden av människor som vinns för himmelriket. Så vacker att den var värd att vänta på. Vi påminns om den rika skörd som påskalammets död möjliggjorde och vars första gröda stod där vid templet på pingstdagen och lovsjöng den Herre som också profeterade om just detta:

Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Joh 12:24

Den profetian har vi faktiskt fått se uppfyllas (om än vi fortfarande väntar på Herrens stora dag.) Helig ande är här!

‘Powercut no more’ så att säga: ‘Mebrat alle!’

…. och precis nu kom faktiskt strömmen tillbaka här i huset!!! Bra jobbat!
Så nu måste jag bara ut o fota er en uppdatering på hur det ser ut just nu:

image

1 Comment

Filed under Uncategorized

Att bygga torn

Psaltaren 61:4

“Du är min tillflykt,
mitt befästa torn mot fienden.”

Vi har byggt torn i scouterna. Det har surrats och knopats och sågats och samarbetats och resultatet blev riktigt bara. Och kul – för man kan svinga sig ut med en gunga från tornet! Vi var riktigt imponerade över scouternas iver över att förfärdiga byggnadsverket och nu står det alltså färdigt sedan ett par veckor tillbaka i vår trädgård.

Elias och jag har nu en veckas lov från språkskolan. Vårterminens slut avfirades igår med en liten examenshögtid för de studenter som nu ska lämna skolan och ge sig ut i sina olika uppdrag. Men själva återvänder vi för att delta i några veckors sommarkurs. Ser fram emot fortsättningen, för kanske, kanske, känns det nu som om språket börjat lossna något….

Jag har under veckan deltagit i ännu fler konsultationer med Mary. Det har varit så lärorikt. Denna gång var det Paulus snåriga språk i Romarbrevet som togs an. Mycket har vänts och vridits på. Ibland finns inga självklara motsvarigheter till de bibliska koncepten i det språk bibeln översätts till. Hur ska man exempelvis översätta ordet “samvete”? Då kan det vara bra att göra en ordlista över alla ord i språket som har en liknande betydelse, ringa in nyansskillnader mellan dem och sedan välja det ord som ligger närmast Paulus avsedda koncept. Lätt är det inte. Men intressant!

Välsignelser från Etiopien. Be gärna för landet i dessa dagar – imorgon hålls det allmänna val.

Sophia

scouttorn

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Åskguden

blixtMYS

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit ganska rejäla oväder i detta land några dagar i följd – mäktigt och storartat. Blixtar med bara några sekunders mellanrum i uppåt en timmes tid och regn som vräker ner med sådan kraft att jorden på marken skvätter högt upp på väggar och trädstammar. Bilden ovan (som är taget vid ingången till vårt compound) kanske återspeglar något av väderkraften.

Det är inte svårt att förstå att Bibeln ofta tar till åskan och blixtarna som tecken på Herrens makt. Jeremia citerar till och med samma väderrelaterade psaltarpsalm (Ps 135) på två olika ställen, för att understryka att det inte finns någon som Herren:

När hans stämma ljuder brusar himlens vatten, han får regnmoln att stiga vid världens ände, han låter blixtar ljunga och regnet falla och sänder ut vindar från sina förråd” (Ps 135:7 i Jer 10:13 och 51:16)

Risken på Jeremias tid var annars att folk tänkte sig just detta: att det fanns andra gudar som var ungefär som JHVH. Allra svårast hade profeterna att få folk att förstå att det var skillnad på JHVH och Baal – filisteernas höggud. På många sätt är de förvirrande lika: ”Baal” översätts för det första enklast med ”herre”: det i särklass vanligaste tillnamnet på JHVH. Baal kan också översättas ”äkta make” eller ”ägare” – även det vanliga epitet på Bibelns Gud. Faktum är att JHVH ibland till och med kallas just ”baal” (då inte som ett egennamn utan i betydelsen make till Israel).

Baal troddes vidare kontrollera såväl stormen, åskan och kriget som naturens fruktbarhet, precis som JHVH sägs göra. Som religionshistoriker är det lätt att se likheterna och betrakta Baal och JHVH som två grannfolks varianter på samma gudom.

Detta var något som även Israel gjorde: de såg ofta ingen vidare skillnad på Baal och JHVH och dyrkade dem på ungefär samma sätt – med offer och tillbedjan – och prästerna kunde få för sig att tjäna både den ena och den andra guden vid samma altare. Och det är här profeterna kallas in för att lägga gudsbilden tillrätta:

Hör de ord som Herren talar till er, Israels folk. Så säger Herren: ta inte efter andra folk. Bli inte skrämda av tecknen på himlen, som skrämmer de andra folken. De gudar folken skräms av är tomhet.” (Jer 10:1-3)

För det finns inte bara likheter utan också skillnader gudarna emellan. Baal ansågs vara också en sexgud som skulle dyrkas med sakral prostitution för att avspegla naturens fruktbarhetscykel, han var gift med en gudinna och ville gärna bli avbildad och låta sig tillbes vid dessa bildstoder och han var begränsad till det filisteiska folkets område och det gick att behaga honom genom att skära sig blodig. Han var kort sagt en typisk avgud, just en sådan som Herren avskyr att vi tillber eftersom att avguden för det första inte existerar och för det andra gör anspråk på att vara ungefär som Herren.

Herren, den verkliga Herren, är nämligen Herre över hela jorden med alla dess domäner. Inga gudar som sköter floder eller åska eller fruktbarhet behövs eller är skapade och folkens alla gudar är alltså avgudar: Herren har genom sin skapargärning sett till att allt detta upprätthålls och fungerar genom naturlagar som kommer ur hans allsmäktiga ord.

Inte heller är han en Gud som fortplantar sig eller går att tillbe genom sex utan en Gud som i sin helighet är evig och inte i behov av reproduktion.

Bibeln ser istället sex och reproduktion som något helt igenom jordiskt och varken sakralt eller gudomligt. I Guds rike behövs det inte något könsumgänge eftersom vi där är ”som änglarna i himlen” (Matt 22:30).

Israel Gud – till skillnad från Baal – förbjuder någon att avbilda Honom eftersom detta vore en hädelse i sig: att avbilda det oavbildbara och sedan falla ner i tillbedjan till detta tillverkade är att krympa den Allsmäktige till något så litet att det inte längre kan sägas avbilda den Allsmäktige och därmed absolut inte tillbes.

Bibeln förkunnar ständigt att Herren inte är gud bara över israeliter eller endast ett litet stycke land som han försvarar mot andra gudar: han är den som spänt ut himlavalvet och skapat allt vad synlig och osynligt är.

Således finns det så stora skillnader i gudsbild mellan Baal och JHVH att det blir omöjligt för profeterna att håll ihop dem. De måste ropa ut sanningen: du kan inte dyrka både Baal och JHVH. De två går inte att förena. Och då JHVH är den ende sanne guden är det Honom och ingen annan som skall dyrkas.

Jag tycker det är lätt att förstå hur israeliterna så gärna blandade ihop Baal och JHVH: inte minst för att livet blev mycket smidigare så. Om filistéernas gud i grunden var samma gud som JHVH – eller åtminstone ungefär likadan – då var väl mycket av problemen mellan dem lösta?

Visst finns samma frestelse fortfarande? Om vi jämför Bibelns Herre med alla andra gudar som tillbes på denna jord så ser vi visserligen en massa likheter. Men vi ser också skillnader. Skillnader så skarpa att det inte räcker med att tyst konstatera att de existerar: vi måste med hjälp av sanningens ande våga berätta om dem så att vi och andra inte viljelöst förs bort till de stumma avgudarna utan istället kommer till honom, den levande och ende Guden som både kan och vill förvandla våra liv. Han som får regnmoln att stiga vid världens ände, han som låter blixtar ljunga och regnet falla och som sänder ut vindar från sina förråd.

wpid-screenshot_2015-05-10-19-31-17.png wpid-screenshot_2015-05-10-19-35-41.png

 

3 Comments

Filed under Uncategorized

Att komma igång innan man kommit igång!

Glad Valborg och Första maj!

Det har varit många glädjande aktiviteter för oss denna vecka. Veckan inleddes, i vanlig ordning, i söndags med gudstjänst med efterföljande scouter hemma hos oss. Denna gång var det dags att lära oss hur man tar hand om stora sår. Alla fick öva att plåstra om läskiga sår som Elias “byggt” med trolldeg och låtsasblod. Det blev mycket lyckat och vi lärde oss alla mycket.

Elias har även fått undervisa en liten grupp konfirmander på International Lutheran Church, ILC. Något som han uppskattade mycket, lärare som han är.

Jag fick i torsdags det stora privilegiet att vara med vid en översättningskonsultering som leddes av den mycket erfarna översättningskonsulten Mary. Vi satt med tre översättare och tittade tillsammans på några kapitel i profeten Jeremia. Det var oerhört värdefullt för mig att få vara med och lyssna och iaktta hur Mary arbetade. Sessionen hölls på amhariska, så jag uppfattade bara några ord och fraser här och var, men Mary lade sig vinn om att då och då förklara lite mer om vad de diskuterade. Det som var klurigast för teamet, och kanske alla som läser Jeremia, är att lista ut när Jeremia talar och när Gud talar. Profetens och Guds röst flyter samman. Så mycket tid ägnades åt att reda ut när det skulle vara citationstecken och vem som då talade. Det var SÅ intressant och SÅ roligt! Jag fick t o m vara med och diskutera den hebreiska grundtexten ibland. Jag ska få vara med Mary och teamet nästa vecka också och ser mycket fram emot detta!

Vi har ännu inte kommit igång med de uppdrag vi är kallade att göra här, men vi är väldigt glada och tacksamma över att det finns uppdrag längs vägen, i väntan på att Elias undervisning på Mekane Jesu kyrkans seminarium har kommit igång, i väntan på att jag ska bli färdig översättningskonsult.

Sedan har det varit Valborg och denna firade vi på Svenska Skolan med ett stort gäng andra människor. Vi tände en brasavalborg bad kanot, sjöng sånger (ledda av Jonas Nordén) och åt helt och hållet ljuvliga laxsmörgåsar (!!). Ni ser en bild från brasan.

Idag är det första maj och vi har varit i väg med SIL och majat i Debre Zeit. Där kunde man bada i en krater, äta gott, njuta av frisk luft och trevligt sällskap. På hemvägen kunde man t o m åka go-cart om man ville. Vilket vissa av oss ville.

Så, summa summarum, denna vecka har varit fantastiskt rolig och intressant. Ska leva på den länge.

Det får nog blir ett citat ur Jeremia som avslutar detta inlägg. Herren verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden. Vår stolthet ska vara att nå insikt om detta.

Så säger Herren:

Den vise skall inte vara stolt över sin vishet,
den starke inte över sin styrka,
den rike inte över sin rikedom.
Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta:
att han har insikt och kunskap om mig,
om att jag, Herren, verkar i kärlek,
i rätt och rättfärdighet på jorden,
ty däri har jag min glädje,
säger Herren.
Jer. 9:23-24
Trevlig helg!
Sophia

2 Comments

Filed under Uncategorized

Konferens = Inspiration!

Hej vänner!

Just nu är det konferenstider i SIL Ethiopia! Det är så spännande och motiverande att delta i konferensen och vill bara dela med mig av min entusiasm till er alla.

Förra veckan var det retreat (från vilken den mediokra bilden nedan är tagen…) och den här veckan har SIL sin stora konferens, vilken hålls vartannat år. Det är så inspirerande och jag känner mig så glad att jag ska få arbeta för denna organisation. Under konferensen, som hålls här i Addis Abeba, samlas alla medlemmar som för tillfället befinner sig i landet. Idag var vi uppemot 80 deltagare tror jag, så det är en stor SIL- organisation detta. Vi ska bland annat välja ny director och diskutera organisationens målsättningar. Idag har vi fått ta del av en presentation av allt som SIL gör här i Etiopien, och det är inte lite. Tillsammans med olika samarbetspartners är SIL Ethiopia engagerad i massvis med olika projekt som har med språkutveckling och bibelöversättning att göra. Man understryker verkligen det lokala engagemanget och att det är de lokala sammanhangen, kyrkor och skolor osv, som “äger” projekten”. Det SIL bistår med i dessa projekt är konsulteringar och expertis. Vi fattar alltså inga beslut. Hela processen, från initiativ till beslut, “ägs” av de olika språkgrupperna.

En av våra medlemmar, Yonathan, inledde med en utmanande andakt på temat: Älskar vi dem vi tjänar? Han citerade Matt 20 där Jesus undervisar sina lärljungar om vad det innebär att arbeta för Guds rike:

“Men Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken.  Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Är tacksam att vi har en Herre som gått före oss och visat oss ett exempel för hur vi ska leva och tjäna.

Mina varmaste hälsningar,

Sophia

retreat

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Rått och gott

image

Så har vi firat etiopisk påsk också: klockan 05.30 – en timme före soluppgången – gav vi oss iväg till närmaste Mekane Yesus kyrka och tillsammans med hundratals andra som valt samma kyrka inväntade vi soluppgången med ljus i händerna.

Väldigt många hade då varit i kyrkan hela natten och vakat in gryningen. Det ortodoxa firandet (som för övrigt är totalt dominerande) innehåller dessutom en rejäl fest med början klockan 3 på natten då fastan bryts och man börjar äta kött igen.

Protestanter här bryr sig (precis som överallt annars i världen tyvärr) generellt sett inte om fastan men påskvakan har i alla fall inte försvunnit utan genomförs även i protestantiska kyrkor.

Med bön och lovsång såg vi så gryningen och påskdagen bryta in och fick proklamera att Herren lever.
image

Senare på dagen var vi bjudna till en ortodox familj och fick då smaka många av de traditionella kötträtterna som man äter till injeran (surdegspannkakan gjort på den etiopiska mjölsorten teff och som är basen i det etiopiska köket) som en del av firandet.

Vanligtvis äter man mycket vegetariska rätter men denna dag var det kött och endast kött som gällde: en märklig kontrast. Kyckling, lamm och nöt bör finnas att välja på om familjen är rik nog, vilket den var i vårt fall.

Vi fick dessutom tillfälle att smaka på delikatessernas delikatess: gored gored: rått, nyslaktat kött skuret till rejäla tärningar som man äter som de är eller doppar i peppar eller i en särskild smör- och pepparsås. Oerhört gott om än lite märkligt till en början för en västerlänning. Det finns ytterligare varianter på rått kött här (kitfo och tere siga) och som vi förstår på andra missionärer så är det vanligt att man som hedersgäst blir bjuden på någon av dessa tre specialiteter, särskilt ute på landet.

I Bibeln finns inga särskilda bestämmelser kring rått kött förutom kring påskalammet som inte får ätas rått eller kokt utan skall vara stekt över eld (Ex 12:9).

Däremot har lagen om förbud att äta blod (Lev 17:12 bla) gjort att rått kött betraktas med skepsis av rabbinerna som dessutom ser förtärandet av rått kött som indikation på att något inte står rätt till med personens relation till köttet: är det månne stulet? (Talmud, traktat Sanhedrin 70a).

Kanske hämtar de också sin skepsis från de varnartiga prästsönerna Hofni och Pinechas som var så giriga på kött att de åt det rått (1 Sam 2:15). Rått kött är heller inte alldeles säkert utan blod i en judes ögon (om det inte avblodats med hjälp av tex salt) och faktum är att det som här översätts ”rått” rent bokstavligt skulle kunna översättas ”med liv” (hebr. im-chai) dvs blodigt, (eftersom livet anses vara i just blodet Lev 17:12). Inte undra på att Hofni och Pinechas var förbrytare av grövsta sort: förutom att regelmässigt begå äktenskapsbrott och sexuella övergrepp åt de också möjligen blod och allt detta på själva tabernakelområdet.

Det är därför mycket intressant att notera hur den – nu försvinnande lilla – minoriteten etiopiska judar (ofta kallade vid öknamnet falashas) absolut inte kan tänka sig att äta gored gored, kitfo eller tere siga utan ser det som något avskyvärt.

Det finns dock idag inget principiellt rabbinskt förbud mot rått kött: är bara blodet borta enligt alla konstens regler (dessa är btw många då kosherslakt är synnerligen invecklat) så är köttet ätbart och kosher. Utom gällande påskalammet förstås (vilket dock inte har slaktats och ätits sedan templet förstördes år 70), vars slakt och kött dessutom är omgärdat med en mängd ytterligare föreskrifter för att särskilja det från allt annat kött och på så sätt göra sedermåltiden till något signifikant annorlunda.

Inte minst gällande blodet som tillskillnad från annat slaktblod inte bara skulle gjutas ut på marken eller stänkas på altaret utan strykas på dörrposten som ett tecken på att hushållet stod under Lammets blods beskydd.

Just grillning – tillagningsmetoden för påskalammet – anses fö i rabbinsk judendom vara den enda tillagningsmetod som eliminerar alla blodrester i köttet även i kött som inte avblodats med salt (vilket annars är det normala för kosherslaktat kött).

När Jesus firar sin sista måltid tillsammans med lärjungarna på sedermanér men utan just påskalamm är det något oerhört. Istället för kött på bordet refererar han indirekt till sig själv som detta lamm genom att göra måltidens bröd och vin till kropp och blod. Mest oerhört är kanske ändå orden ”gör detta till minne av mig” (Luk 22:19): påsken firas ju till minne av Exodus (Ex 12:14), av judarna ansett som det största undret i historien. Nu skall påsken istället firas till minne av Jesus vars offer trumfar ut till och med den första påskens. Den första påsken handlade om att föra en liten utvald folkgrupp från slaveri i Egypten till frihet i Kaanan. Jesus påskoffer handlar om att föra hela mänskligheten från slaveriet under synden och döden till friheten och det eviga livet i Faderns rike. Säga vad man vill, men är detta sant så är det faktiskt större än Exodus. Inte undra på att det är det vi skall minnas när vi firar. Naturligtvis utan att glömma den första påskens offrade och över eld stekta lamm.

4 Comments

Filed under Uncategorized

Där kadavret ligger samlas gamarna

image

Idag har vi slaktat gödoxar här i Etiopien så att den långa fastan kan avslutas med en hejdundrande fest som börjar redan i natt. 

Jag säger vi, för slakten här i Mekanissa har till stor del ägt rum precis bakom vårt hus där det är ordentligt med utrymme för sådant.

Halva dagen pågick slakten och vi har med andra ord sett 5 oxar fått sätta livet till och bli uppstyckade och utdelas till dem som köpt in sig på dem. Man går nämligen ihop flera familjer om en oxe som kostar ca 10 000 Birr (drygt 4000 skr)och sedan slaktar man den allihop tillsammans på något bra ställe. Bakom vårt hus är alltså ett bra ställe, och det tyckte vi med även om vi detta år inte fick del av köttet. Nästa år kanske.

Vi fick också en fin illustration av Matt 24:28 med parallell o Luk 17:37 där Jesus kommer med den minst sagt kryptiska formuleringen “där den döda kroppen är, där samlas gamarna”.  (Grekiskans aetos kan också syfta på “örn” vilket vissa översättningar använder istället.)

image

De flesta utläggare är överens om att Jesus i Matteus evangelium vill säga att det kommer stå så klart för var och en att Messias andra ankomst har inträffat och att det är lika lätt att avgöra att det är Messias det handlar om och var han är som det är att tala om att det ligger en död kropp i mitten av ett moln av gamar. 

I Lukas däremot är formuleringen ett svar på lärjungarnas fråga:  “var” (kommer allt detta med Människosonens dag att ske)? och frågan är hur vi skall förstå Jesu svar i detta sammanhang. Är de en hänvisning på samma sätt som i Matteus: det kommer vara så lätt att avgöra var denna dag inträffar som det är att avgöra var liket ligger med hjälp av gamarna. Eller är det en anspelning på Kristi egen kropp: det skall ske i samma stad som han fick lida och dö)? Eller kanske både ock? Eller är lärjungarnas fråga snarare var alla de som rycks upp respektive lämnas kvar tar vägen (läs hela luk 17)?

Somliga har vidare hävdat att det är bättre att översätta “örnar” och att det som åsyftas är lärjungarna som samlas runt den döda kroppen av Jesus. En tolkning som fått stryka på foten av flera orsaker.

Sen finns det väl en tre fyra rimliga tolkningar till. Och ett gäng orimliga.

Oavsett föredragen exeges så fick vi i alla fall se hur gamarna (och örnar också för den delen) samlades redan innan slakten hade börjat för att sedan – när slakten var över – kalasa på resterna av de nyss så ståtliga oxarna tills inget fanns kvar. Så nog var det lätt att avgöra var slaktavfallet låg alltid. Men det försvann obegripligt fort ner i hundmagar, fågelmagar och kattmagar som alla festade lika duktigt som människorna denna påskafton.

Påsken här göder då sannerligen både människor och djur. Och det är väl egentligen väldigt bibliskt: Ps 36:7.

Melkam fasika – glad påsk!

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Ich habe genug

När vi tar minibussen till språkskolan brukar jag lyssna på en speciell spellista med bl a musik från Taizé och från stora tonsättare som Tallis, Mealor och Bach. Några minuter in i färden åker vi förbi en enorm soptipp på höger sida. Stanken där är ibland outhärdlig men vackra maraboustorkar cirkulerar ovanför på jakt efter mat. Nästan alltid har spellistan då kommit fram till Bachs Cantata BWV 82 – Ich habe genug (“Jag har nog”, “Jag är nöjd”) – framförd av Andreas Scholl. Den stora avfallshögen stor i bjär kontrast till cantatans text (som bygger på Simeons lovsång i Lukas evangelium): “Jag har nog. Jag har omfamnat Frälsaren, de frommas hopp, i mina ivriga armar. Jag har nog.”

Avfallshögar är på många sätt en manifestation av människans oförnöjsamhet. De är ett tecken på att vi inte tycker att vi har nog. Där ligger allt det som vi människor inte längre vill ha. Sådant vi har slitit. Sådant vi har slängt. Sådant vi har lämnat för att gå vidare och köpa nytt. Detta beteende är nu inbyggt i våra samhällen. Återvinningsbara material har ersatts av förgängliga material. Täta inköp premieras och förnöjsamhet blir ett hot mot samhällets grundvalar.

I Addis är det många människor som lever på soporna. De lever sina liv där på soptippen, i smuts och armod. De tar hand om, och sorterar, andra människors, mina, sopor. Mycket av soporna återvinns alltså, om än på ett annat sätt än vi i Sverige är vana vid.

Ofta är vi människor allt annat än nöjda. Vi vill ha mer. Vi vill ha nytt. Simeon är, emellertid, helt nöjd, helt tillfreds, efter att ha sett Jesus. Inget mer, inget annat, önskar han. Inget kan nu tillföras i hans liv som kan slå detta enastående: Han har hållit världens Frälsare i sina armar! Kanske kan vi, i denna påsktid, låta Simeons lovsång och Bachs Cantata tränga djupt in i våra hjärtat så att vi ser att vi redan har nog. Vi har allt i Honom. Israels Helige och Hedningarnas hopp.

För de som kan tyska kommer här texten i sin helhet:

“Ich habe genug,
Ich habe den Heiland, das Hoffen der Frommen,
Auf meine begierigen Arme genommen;
Ich habe genug!
Ich hab ihn erblickt,
Mein Glaube hat Jesum ans Herze gedrückt;
Nun wünsch ich, noch heute mit Freuden
Von hinnen zu scheiden.”

soptipp

4 Comments

Filed under Uncategorized

Livet går i faser

Hej!

Här ser ni den lilla grupp jag ingått i på språkskolan de senaste sex veckorna. En oerhört fin och bra grupp på alla sätt och vis. Vår lärare, Gemechis, ser ni näst längst till vänster. Nu är vi klara med “phase 1″ och har börjat så smått i phase 2, vilket innebär att vi ägnar vår tid åt att bygga historier samt att lära oss fidäl, det etiopiska alfabetet. Var 6:e vecka splittrar språkskolan sina grupper vilket innebär att vi byter både studiekamrater och lärare. Känns en aning vemodigt att bryta upp gruppen, men så är det. Tacksam för den tid som varit. Jag älskar verkligen att lära mig saker i grupp. Där får man träffa människor man aldrig annars skulle ha träffat: Kim, en koreansk pastor, Jim, SIL-medarbetare (han hade jag nog visserligen träffat ändå…), Valentina en schweizisk sjuksköterska, Syster Rufina, en indisk nunna/sjuksköterska och Patti, PhD i antropologi från New York. Otippat gäng!

Det här med att bryta upp och gå vidare kan vara både spännande och slitsamt, glädjerikt och sorgligt. Det har varit mycket uppbrytande för oss det sista året. Den här gången är det bara ett litet uppbrott. Men ändå. Det vittnar liksom om att en viss fas har nått sitt slut.

Petrus skriver:

“Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.”    1 Pet. 1:13

Det uppbrott kan lära oss är alltså att än mer sätta vårt hopp och vår tillit till den nåd Herren ger oss varje dag, varje ögonblick.

Nu är det långfredag i Sverige, men här har det varit en “vanlig” dag. Det etiopiska påsken infaller inte förrän nästa helg.

Men till er i Sverige vill vi passa på att önska en glad och välsignad påsk.

phase1

2 Comments

Filed under Uncategorized

Som strömmande regn

regn
Regnet har kommit till Addis! Det syns inte så väl på bilden, men här faller regnet ner. Pojkarna och jag gick ut och jag satte oss under verandataket och rös av välbehag medan de läste sin läseläxa. De smattrar så hemtrevlig och doftar så ljuvligt.
Men regnet är mer än ett trevligt inslag i atmosfären. Det är ju också en livsnödvändighet. I regnets kölvatten kommer grönska och liv. Inte konstigt att regnet används som en metafor för Guds goda:
5 Mos 32:
Lyssna, himmel, när jag talar,
må jorden höra mina ord!
Som strömmande regn är min lära,
som daggen faller mina ord,
som skurar över grönska,
som duggregn över gräs.
Önskar er en fin helg!
Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized