Scouter!

scoutingHej kära ni!

Åh ljuva lycka! Idag är vi superglada för vi har haft scouter för första gången i Etiopien. Idag var det våra pojkar och några grannbarn som var med. Nästa vecka tror vi det kommer ännu fler.

Vi gjorde en liten lägereld, grillade bananer med choklad, pratade om scoutlagen, hade andakt och lekte en lek.

Vi är så tacksamma att vi kunnat dra igång denna lilla scoutpatrull. På programmet under våren står bland annat första hjälpen, hantera såg och yxa, hantverk och förhoppningsvis besök i ortodox kyrka.

Ja, denna söndagseftermiddag har varit en källa till glädje. Be gärna att scouterna får bli till välsignelse och glädje för alla som är med.

“Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.
Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.”
Ps 46:5-6
Mina varmaste hälsningar
Sophia

2 Comments

Filed under Uncategorized

Att ta bladet från munnen

taxi

I skydd av Jesus och Hans moder åker vi minibuss varje dag till språkskolan. “Waradj alle” – “det finns ett stopp”- säger vi och så kliver vi av för att möta ännu en dag av amarinja-inlärning. Vi är som små barn, lyssnar och pekar och gör. Allt är frid och fröjd. Men så plötsligt en dag händer det! Vi ska börja prata.

Det hjälper inte att vi med Job (6:24) ber våra lärare: “Undervisa mig, så skall jag tiga.” Nej, nu är det prata som gäller. Med en tröghet som får en svensk skogssnigel att likna en sprinterhjälte, berättar vi om vår familj, var vi bor, vad vi har och inte har och vart i staden vi vill gå. Med förfäran hör vi ljuden som undslipper våra munnar. Någonstans på vägen, från hjärnan till munnen, förvrängs orden till, ja, något annat än den ursprungliga intentionen. Och vi undrar stilla: Hur ska vi någonsin få upp någon slags fart i det här språket?

Jaja. Så är det. Språkinlärning är knivigt. Att öva ännu mer är det enda som kommer hjälpa. Nu kör vi!

So long!

Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Snödroppar vs orkidéer

Ibland längtar man hem. Till snödroppar, krokus, snöglopp och talgoxens tititu tititu tititu titi. Det finns nog ingen tid på året som jag älskar så mycket som den tidiga svenska våren. Ni vet, våren som man ännu inte kan lita på, som gäckar en och plötslig är borta och plötsligt tillbaka. Så när man får rapporter hemifrån om den antågande våren så suger det till lite i hjärtat. Och man längtar hem.

Ikväll sitter jag på vår veranda. Fullmånen lyser vackert över trädgården och det går en ljum vind genom trädkronorna. Sakta tar jag in alla Etiopiens dofter och ljud: syrsor, orkidéer, avlägsna hundskall (“The wild dogs cry out in the night, as they grow restless longing for some solitary company”), Ethiopian Airlines flygplan, ibis-fåglar, och ja, till och med en hyenas tjut, följt av en kaskad av hundskall. Allt detta lindrar min hemlängtan för det finns så mycket skönhet i det jag ser, känner och hör. Snödroppar vs orkidéer, talgoxar vs ibisar, blåbär vs mango. Vackra och goda saker allihopa. Fast på olika sätt.

Jag och familjen har börjat älska det här landet. Och med Guds hjälp ska kärleken växa sig starkare och djupare. Men ändå, ibland längtar man hem. Till alla de bekanta dofterna, smakerna, vyerna.

Men se, där flög ibisen förbi igen.

“Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.”     Ps 130

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Återbesök hos den lilla grisen på det gröna pappret

Jaha! Så var det dags igen! Att sätta den lilla grisen över/under/framför/bakom/ovanför det gröna pappret (kanske ni som följt bloggen sedan England minns mitt förra inlägg om detta?). Det visar sig nämligen att språkskolan här i Addis använder sig av exakt samma metod som man använde när vi fick prova på att lära oss armeniska under min utbildning i Gloucester. Döm om min förvåning när jag såg att det t o m var samma bilder! :) Det är sååå roligt att ha kommit igång med amarinjan. På bilden här ser ni några av mina klasskamrater (tillsammans med vår lärare) studera pronomen. Läraren talar, vi lyssnar, pekar och utför. Kul och intensivt!

Det slår mig att vissa ord är lättare att lära in och jag ser ett viss samband mellan dem. Ord som lejon, farfar, tiger, groda, mormor, råtta, bok, penna, soffa, hoppa, springa, snabel, blomma och kam fastnar lätt. Medan ord som kvast, skärbräda, kastrull, stekpanna och ugn inte gör det. It makes sense. Jag har ju aldrig riktigt fastnat för matlagning….

“Repetition är studiernas moder” har det ofta sagts. Och det är sant. För att minnas måste vi om och om igen tala om det vi ska minnas, berätta om det, tänka på det, diskutera det, använda det. När vi berättar om något är det som om vi genomlever det en gång till. Glosan, frasen, händelsen, flyter upp i vårt medvetande, istället för att sjunka långt långt ner i dyn och till slut glömmas bort.

Även Gud vet att vi människor fungerar såhär. Därför uppmanar Han oss att berätta om Hans under för varandra, för nya generationer. Att PÅMINNA varandra om vad vi faktiskt har sett, hört och upplevt. För ack, vad det är lätt att glömma…

I 5 Mos 4 står:

“Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det,  om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: ”Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma.”  Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken.  Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst.  Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor.  Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.”

Frid!

Sophia

amhariska

2 Comments

Filed under Uncategorized

Missionärsretreat o språkskola

image

En veckas retreat med nästan alla EFS missionärer är nu till ända o vi är tillbaka i Addis igen. För mig och Sophia var retreaten kanske mer som en kick off med tanke på vår korta vistelse här i landet och att vår språkskola började igår. Det var väldigt härligt att äntligen få börja blicka in i detta svåra och stora språk. Först skall vi lyssna oss fram och bara peka och tyst lyda olika uppmaningar från läraren (där bla vanligt förekommande verb används)  i 2,5 veckor innan det är dags att även få säga något. Detta för att vi skall få rätt känsla för uttal och satsmelodi innan vi själva försöker. Metoden som kallas GPA (Growing Participator Approach) är utvecklad av en språkvetande missionär från Kanada och används av många språkskolor världen över. Men med tiden kommer vi även bli kända med det alfabet – fidel – som används här och med vars hjälp man skrivit ner biblar på kyrkspråket geez sedan fornkyrklig tid.  Ålderdomligt så det räcker med andra ord men också – o kanske just därför – väldigt spännande. Tänk vad viktigt det är att kunna skriva det språk man talar… :

Sedan skrev Mose ner allt vad Herren hade sagt. Ex 24:4

Fotot är från retreaten. Den visar en glimt mycket givande utflykt med nästan alla retreatdeltagare till en liten etiopiskortodox kyrka på en ö mitt i vulkansjön Lake Wenchi. Hit flyttades bla många kyrkklenoder under imam Ahmad Grans förföljelser av de kristna på 1500-talet och undkom på så sätt förstörelse.

Vi pråmades dit ut på vad som närmast skulle kunna liknas vid en svensk kofärja. Bred, grund och bevisligen synnerligen stabil :)
Det var oerhört fint och värdefullt att under dessa dagar få träffa alla dessa som tjänar Herren på olika sätt i EFS regi här i Afrika.

Vi fick också god och relevant bibelundervisning av Kerstin Oderheim som stannade kvar lite längre i Etiopien för vår skull efter att ha deltagit i en kvinnokonferens här.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Bakning på hög höjd

pumpaOrienteringskursen fortsätter och idag har vi fått lära oss några tips och trix om hur man lagar mat när man bor på hög höjd (Addis ligger ju 2500 möh). Det är nämligen inte helt enkelt att få till matlagning och bakning här. Bland annat behövs mindre jäst (pga lägre lufttryck) och mer vätska när man bakar eftersom allt annars blir så torrt.

Vi bakade ett pumpabröd tillsammans (bilden gör det inte ALLS rättvisa – det var en fantastiskt saftig och god och limpa!). Pumpan kokades med skal i en tryckkokare och var mjuk och färdig på 5 (!) minuter. Ska börja leta efter en sådan magisk mackapär så snart jag får tillfälle.

Jag uppskattar verkligen att lära mig matlagningstekniker som passar förhållandena här i Addis och eftersom mina matlagningssessioner hemma i köket inte direkt går från klarhet till klarhet är jag glad för all hjälp jag kan få. Syltkakorna jag bakade häromdagen, till exempel, liknande mest platta vulkaner (om sådana hade funnits) med pågående utbrott….

Ger mig nu ut på hal apokryfisk is och ger er följande uttalande från Jesus Syraks vishet 30:25:

“Den som har ett ljust sinne och är glad i mat
förmår uppskatta det han får att äta.”

Återstår nu bara att önska alla en riktigt god helg!

//Sophia

3 Comments

Filed under Uncategorized

Vad förföljer du?

lime

(OBS att bilden, den perfekta blandningen av surt och starkt, inte har något som helst med blogginlägget att göra. Men tvingade in den här eftersom den illustrerar en essentiell del av vår vardag: klorering av frukt och grönt!)

Nu till den orelaterade bildtexten. I mitt liv som nybliven EFS-missionär, och i väntan på att mina planerade översättningskonsultsrelaterade missionärsuppgifter ska ta fart, försöker jag att fylla mina dagar med meningsfulla aktiviteter. En av dessa är att, genom hejdlöst oplanerade men luststyrda självstudier, försöka fräscha upp mina halvsuddiga, oroväckande ringrostiga, grekiskakunskaper. Häromdagen läste jag passagen från 1 Tim. 6:11. ”Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet” uppmanar Paulus sin unge adept. Jag lade märke till att Paulus använder grekiskans verb ”förfölja, jaga efter”. “Förfölj rättfärdighet, gudsfruktan, tro och och kärlek….”. Här är det inte frågan om några lama halvhjärtade försök utan Paulus uppmanar oss att FÖRFÖLJA! Det ligger nästan ett slags besatthet över det hela. Fascinerande tänkte jag. Istället för att besatt jaga efter vind, efter världens förgängliga och tomma skatter, ska vi förfölja, nitiskt JAGA EFTER, dessa goda saker och egenskaper. Kanske säger ordvalet något om Paulus som person, Han var antingen av eller på, inga halvljumma mellanlägen verkar ha existerat hos den mannen. Men kanske var det också något mer som låg bakom hans ordval?

Ja, Paulus ord ville inte släppa mig. Jag tänkte vidare på Paulus egna erfarenheter av förföljelse. Han var en man som blev förföljd för sin tro, sin kärlek till Kristus, men som också, tidigare, själv var en förföljare av kristna. Han har alltså starka band till detta ord, han har genomlevt det, erfarit det, från båda sidor så att säga. Som av en ingivelse gick jag till Apostlagärningarna 9 där Paulus första möte med Jesus beskrivs. Vad var det egentligen Jesus sa till Paulus den där omvälvande dagen? Jo, han sa: ”Saul, Saul, varför FÖRFÖLJER du mig?” När Paulus frågar vem det är som talar till honom svarar Herren: ”Jag är Jesus, den som du FÖRFÖLJER.” Samma verb igen. Jesus frågar Paulus VARFÖR han förföljer honom? Vad hans motiv är. För den dåvarande Paulus var motiven hatiska (han ”rasade av mordlust”), han vill hitta de kristna, dvs Kristi kropp i världen, för att sedan ställa dem inför rätta med målet att se dem i fängelse eller allra helst avrättade.

Paulus möte med den levande Herren förändrar inte hans mål i livet, nämligen att FÖRFÖLJA, att ivrigt söka efter, Kristus. Däremot förändrades hans motiv. Efter det dramatiska mötet, den där vanliga dagen på vägen till Damaskus, drevs inte längre Paulus av en nitisk avsky utan av kärlek till den korsfäste Kungen. Han förföljer lika intensivt, men med andra avsikter.

Jesus talade till Paulus och använde ordet ”förfölja”. Sedan tog Paulus det ordet, som han själv hade erfarenhet av, som präglat honom, den han var och det han gjort, och så använde han det för att sprida Guds rike istället för att försöka kväsa det. Så kan Gud göra med våra liv och våra erfarenheter. Han utgår från precis de vi är och så kallar han oss och använder sig av de unika erfarenheter varje människa har. Är vi lyhörda för Guds ljus och kallelse, kan vi likt Paulus få se hur Gud tar något fult i våra liv, något vi skäms över, och förvandlar det till något vackert som bygger upp Guds rike.

Bibelordet är märkligt kraftfullt. Det är så otroligt drabbande, det involverar sig i våra liv, det borrar sig in, berör vårt innersta. Idag frågar jag mig vem eller vad jag förföljer i livet. Hur stor del av mitt ivriga, många gånger spretiga, sökande riktar sig mot Jesus Kristus, Fridsfursten, världens ljus?

Jag är tacksam för Paulus, för hans gärning, för allt han skrev, för hans mod, hans uppfriskande prestigelöshet (han gör en helomvändning, tar tillbaka allt han sagt om Jesus och hans lärjungar och hävdar motsatsen). Paulus nitälskande kärlek sipprar genom historien ända fram till februari 2015 och, i kraft av den heliga Anden, inspirerar denna kärlek människor än idag.

”Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som tillhörde Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Han frågade: ”Vem är du Herre?” –”Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.”     Apg. 9:1-6

Frid!

Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Yxor… etiopiska sådana

image

Söndag o helt fri eftermiddag (förutom ett besök från en australiensisk/jemenitisk-amerikansk missionärsfamilj.  Det betydde flera timmar till livets väsentligheter.
Yxa till exempel,  klarar man sig ju inte utan. Men det är inte så lätt att få tag på som man skulle kunna tro. Dessutom är det en väldigt enkel design på de få som finns: de är en ring med yxblad på och till för att skafta genom att helt enkelt trä i en avsmalnande träpinne i holken som är konisk. Då sitter yxan där av sig själv och behöver ingen kil. Tyvärr inte så mycket till precisionsverktyg på detta sätt o väldigt flaxig i hugget så jag hade svårt att nöja mig med den typen.  Jag skaftade på nordiskt manér med kil istället o resultatet blev helt ok (inget 5 Mos 19:5 här inte!). Nu äntligen kommer vi överleva i detta land :)

Det ljuvliga med yxor (i alla dess olika former och användningsområden) är att de tillhör den lilla kategori mänskliga saker som kommit det närmaste fulländning mänskliga saker kan komma: de har sett precis likadana ut till designen  sen Jesu tid och mer därtill (låt vara att stål och järn finns i fler och bättre sammansättningar idag) och de gånger man hittar verktygsyxor i fornlämningar vet man direkt hur de användes: de används ju fortfarande! Lite kul att tänka att Jesus också måste skaftat yxor, timmerman som han var.  Hans blev förstås helt fulländade,  även vad gällde skaftet. ..

Om yxan är slö och eggen inte slipas
får man bruka desto större kraft.
Man vinner på att gå till verket med vishet. Pred 10:10

1 Comment

Filed under Uncategorized

Hjältar som glatt löper sin bana

Idag var första dagen av två “field days” som äger rum på Bingham Academy där Gabriel och Josef nu gått i två veckor. “Field days” innebär att eleverna, mellan 5-18 år gamla, får tävla i olika friidrottsgrenar under det att släkt och vänner hejar på. Gabriel och Josef har idag sprungit 50 meter sprint och kastat med liten boll. Imorgon vankas det tre-bens race (där de som tävla ihop. Såklart.) samt hinderbana. Det var kul att få vara med och heja och dessutom väldigt bra att få möjlighet att träffa andra föräldrar. Att det är skola imorgon, en lördag, kompenseras med ledighet på måndag (till Gabriels och Josefs lättnad!).

fieldday

Efter allt springande och idrottande idag passar det bra att citera Psaltaren 19:2-7, där solen liknas vid en hjälte som glatt löper sin bana:

“Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk.
Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt.
Det är inte tal, det är inte ljud,
deras röster kan inte höras,
men över hela jorden når de ut,
till världens ände deras ord.
Där har han rest ett tält åt solen,
den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,
en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.
Den stiger vid himlens ena ände
och når i sitt kretslopp den andra.
Ingenting är gömt för dess glöd.”

Med ett alldeles äkta etiopiskt körkort gör vi nu gör egna erfarenheter av Addis trafik. Den beskrivs kanske bäst med ordet “ojämn”. Men eftersom den alltid är lika ojämn måste detta ses som ett slags jämnhet vilket alltså gör att det blir förutsägbart i all oförutsägbarhet: packåsnor i flock, getter i skock, kossor utan synbar kofösare i närheten eller häst och (överlastad) vagn blandas med svartrykande minibussmotorer och lyxåk av flådigaste sort. Med ojämna (men täta) mellanrum står det havererade lastbilar. Under dessa ligger det nästan alltid människor som håller på att laga, folk springer fram och tillbaka runt dem för att leverera prylar och stora stenar omger hjul och last så att inget rullar iväg. Mörkerkörning kan nämnas tar det hela ytterligare en nivå i spänningsfältet…

Annars fortsätter vi vår jakt på möblemang. Nyaste tillskottet är en soffgrupp och under nästa vecka hoppas vi på bland annat en bokhylla och badrumsskåp. Ja, långsamt växer hemmet fram.

2 Comments

Filed under Uncategorized

Besök på SIL

bild 1 bild 2

Hej kära vänner!

Elias är med pojkarna i skolan idag, vilket innebär att vår annars så intensiva möbeljakt har pausat. Igår fick vi dock tag på en tvättmaskin med hjälp av en erfaren Etiopienbo.

Jag är på besök på SIL Ethiopia (och utnyttjar just nu deras snabba wifi!) och har alltså haft möjlighet att introducera mig själv för de blivande kollegorna. En gång i månaden träffas alla SIL-medarbetare från landets alla hörn för att be tillsammans och uppdatera varandra om hur de olika projekten framskrider. Det var väldigt värdefullt att träffa alla på en gång och dessutom avslutades tillställningen med en härlig lunch. På en av bilderna ser ni mig och personalansvariga Corinna (om ni nu ser några bilder? De ser så märkliga ut från min dator). Efter lunchen gick Corinna igenom en välkomstpärm med mig och vi samtalade om allt från “high-altitude-cooking” till skorpioner. Vi ska träffas två gånger i veckan med start om ett par veckor för att ha en lite mer djupgående orientering tillsammans med några andra nyingar.

Under andakten för en stund sedan påmindes vi om följande ord från Sakarja 4:6

“Detta är Herrens ord till Serubbabel:

Varken med styrka eller makt
utan med min ande,
säger Herren Sebaot.”
Varmaste hälsningarna från
Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized