Siklet

Abayneshochasade

Abaynesh och Asade

Lera. Lera överallt. Och på leran utbredda plastskynken och på plastskynkena utlagda tygstycken och sjalar. På dessa står och sitter en vit skara som tillber den korsfästne Konungen. Kyrkan, full till sista plats, ligger långt där framme och framför den ett vitt  hav av människor. Leran må ha fått övertaget om fötter och smalben, men huvud och överkroppar är vita som snö.

kyrka

Ur högtalarna mässar prästerna så att orden och sångerna hörs vida omkring. Det är inte mycket jag förstår. Men så plötsligt: KYRIE ELEISON. Herre förbarma dig. Som på en given signal ställer sig alla upp, korsar händerna över axlarna, går ner på knä med pannan mot marken och kysser den, upp igen och sedan tillbaka till marken. Vilken syn! Så vackert med ett vitt böljande hav som ber om Herrens förbarmande. Och jag tänker att det är något speciellt när hela kroppen får vara med i tillbedjan. Dessutom hjälper rörelserna till att hålla kylan stången.

Det är etiopisk långfredag, Siklet, och Asade och Abaynesh, vår hushållerska och nanny, har tagit med mig till kyrkan de brukar gå i. Jag tror aldrig jag har blivit så väl omhändertagen. De är SÅ måna om mig: De rättar till sjalarna på marken så att jag inte ska bli smutsig om byxorna, de frågar om jag fryser, förser mig med extra sjalar och förklarar vad som pågår i gudstjänsten. Asade följer mig dessutom både till och från stället där jag ställt bilen. Hon vill hjälpa mig att freda mig mot överförfriskade män som rumlar ut från barerna längs med “China-gatan”. På vägen mot bilen diskuterar vi dagens predikan. Jag har uppfattat några meningar här och var. Bland annat att prästen talade om mörkret som föll över jorden under korsfästelsen. “Ja”, utlägger Asade (och prästen?). “Jesus hängde ju naken på korset och för att Maria Jesu mor skulle slippa se honom sådan sände Gud mörker.”

Det har varit en intressant dag och nu är jag trött och lycklig och ska kurera min begynnande förkylning med lite färsk ingefära. De leriga skorna får vara så länge. Jag tvättar dem imorgon.

“Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”    Upp. 7:9-10

Frid,

Sophia

3 Comments

Filed under Uncategorized

Att tjäna två herrar tillika, så skilda som Mammon och Gud…

image

Veckan som gick har mycket handlat om mina studenter och att hjälpa dem med den interpretationsuppgift jag gett dem men istället för att betunga er med mina studenters pluggvånda så tänkte jag berätta lite om Mekane Yesus kyrkans (EECMY) pastors- och evangelist- dagar  som gick av stapeln för ett tag sedan: lärare och synodledare från hela landet samlades på EECMYs center Gudina Tumsa för att under dagarna 3 diskutera hur man som lutherskt orienterad kyrka möter framtiden när lutherdom i väst alltmer kommit att förknippas med liberalteologi och synkretism och lutherdom i Afrika uppfattas som vansinnigt tråkig i jämförelse med de olika framgångsteologier som väller in från diverse olika förkunnare och TV-program. Det var mycket intressanta dagar med föreläsare både från Missourisynoden (som de senaste åren fördjupat sin relation med EECMY) och från EECMY. Föreläsningarna blandades med gruppsamtal där man gav konkreta förslag på strategier för att möta framtiden. 

Störst fokus låg på just falsk undervisning med huvudsaklig tonvikt på framgångsteologi och tveksam profettjänst, som börjar bli ett riktigt gissel för hela Afrika (och inte längre bara i Västafrika där det ju funnits rätt länge). Självutnämnda ”profeter” och ”apostlar” grundar församlingar eller åker runt på stora massmöten och utlovar helanden och magiska krafter och drar vidare till nästa ställe så fort fickorna är fulla av de pengar som av någon anledning är nödvändigt att ge till ”aposteln” för att magin skall ha verkan. 

De efterlämnar ofta svåra problem både andligt och timligt och jag fick höra många skräckexempel på hur det kan gå när den typen av förkunnare kommer till en församling eller en by. Jag skulle säga att i princip hela konferensen därför kretsade kring hur man får stopp på dem i de egna leden, för enligt flera av deltagarna blir de ofta inbjudna även i Mekane Yesus- sammanhang som ”dragplåster”. ”Hur håller vi falsk förkunnelse borta från våra församlingar och predikstolar?” var den återkommande frågan som mycket gripande motiverades genom en för folk här mycket talande bild: falsk förkunnelse är som en uttorkad flod som inget ger förutom törst och död medan ren och klar förkunnelse är som en levande flod som ger liv mitt i den torraste öken.

Den från alla grupper återkommande lösningen var utbildning och åter utbildning: både teologisk och mer generell för att folk skall bli mindre lättlurade. Man underströk också vikten av att inte bjuda in tveksamma personer att predika eller undervisa, samt själv predika emot detta och upplysa om hur framgångsteologin låter och vad den falskeligen lovar. Dessutom planeras på nationell nivå för en TV-kanal som skall sändas 24/7 och vara producerad av EECMY som en motvikt till de många minst sagt märkliga ”kristna” TV-kanaler som finns här: då kan EECMY-folket titta och lyssna på sina egna ledare istället för dessa djupt egofixerade, osunda och onda predikanter, är tanken. Det återstår att se om EECMY kan producera något som står sig i konkurrensen för det är helt klart omåttligt populärt att via TV:n (som ju inte har något vidare utbud i övrigt) ta del av dessa spektakel som innehåller så mycket underhållande och tjusande vrål, kräkningar, fallanden, tafsanden, hoppanden och krälanden – och inte minst: pengar.  

Pengar är verkligen en sjukdom och en gud som kan förvandla den mest hängivna predikant till en listig och vidrig tjuv som istället för att bygga Guds rike börjar bygga på sitt eget. Och i ett land som detta med så mycket total fattigdom men också bestialisk tillväxt och massor av pengar (= kontanter) i omlopp, blir detta kanske extra tydligt och farligt och en frestelse alltför stor att hantera för många som från början kanske kommit från väldigt fattiga förhållanden och som genom karriär i kyrkan eller kristet arbete plötsligt sitter ansvarig för jättesummor.

Det var därför mycket glädjande att se med vilken enhet och med vilket allvar man tog sig an dessa frågor under konferensen och hur medvetna de allra flesta av ledarna verkade vara om faran med falska profeter, apostlar och förkunnelse som inte är förankrad i Bibeln. Genom de svenska delegater från Frimodig Kyrka som var med på konferensen skickade också EECMY en inofficiell hälsning till Sverige med uppmaning att också stå fast vid Guds ord och kyrkans bekännelse och inte tappa bort identiteten av att vara salt och ljus även om trycket från omvärlden är hårt. Frågorna och utmaningarna är kanske olika men i grunden är det ju samma problem: vi som kristna är ständigt ansatta, särskilt där vi är som svagast och det kostar på att våga profetera och försöka efterleva en Kristus som blivit korsfäst och som kallar alla människor in i försakelse och efterföljelse.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Att ta emot Guds rike som ett barn

Hej blogg-vänner!

Nu var det ett tag sedan vi skrev. Minst sagt. Men nu ska vi försöka aktivera oss igen.

Vi har nu varit tillbaka i Addis ca en månad och någon typ av vardagsliv börjar utkristallisera sig. Vi mår alla bra och trivs med att vara tillbaka i vårt hus, bland våra vänner och i våra uppdrag.

Elias har nu studenter, vilket är en stor källa till glädje. Den paulinska brevlitteraturen analyseras från alla möjliga vinklar och vrår och jag tror det är uppfriskande att studera den tillsammans med studenter från olika delar av Afrika.

ale

Igår var jag på en oerhört intressant översättningskonsultation. Återigen var det ihop med den erfarna brittiska konsulten Mary (på bilden står hon bakom teamet). Den här gången var det Markus evangelium som diskuterades. Översättarteamet kom från ett område strax söder om Arba Minch och språket som talas där heter Ale. Mary, som inte talar Ale, utgår alltså från en så kallad ”back translation” på amarinja. Teamet bestod av människor från såväl protestantiska kyrkor som etiopiskortodoxa kyrkan. Ni kan tänka er att det blev animerade diskussioner angående Jesu mor och bröder. På Ale finns nämligen inget generellt ord för bror utan man måste specificera om det är frågan om storebröder eller lillebröder. Eftersom ortodoxa kyrkan, i likhet med katolska kyrkan, tänker sig att Jesu mor inte fick fler barn än Jesus utan förblev jungfru livet ut, ville den ortodoxa representanten att det skulle stå ”storebröder”, dvs att det rörde sig om Josefs tidigare barn. Någon direkt lösning kom väl egentligen inte till stånd men Mary lovade att hon skulle kontakta en ortodox konsult hon känner och se vilka rekommendationer han hade i frågan.

När vi kom till Markus kap 10 blev stämningen runt bordet konfunderad. Det som diskuterades var Jesu ord om vikten att människan ”tar emot Guds rike som ett barn”. Det visade sig att teamet hade uppfattat att liknelsen med ett barn hörde ihop Guds rike, alltså att det var Guds rike man skulle ta emot som om det vore ett barn. I grekiskan är det dock tydligt att det är människorna som ska ta emot Guds rike som om de vore barn. Plötsligt insåg jag att både den svenska och engelska texten är dubbeltydig; hade man inte grekiskan vore båda tolkningarna möjliga. Diskussionen tog säkert 15 minuter i anspråk men till slut övervanns kommunikationsproblemen, dimman skingrades och ansiktena runt bordet lystes upp. Det var så starkt på något vis: först rådde total förvirring och ingen förstod den andra, men så plötsligt såg vi alla saken från samma håll. Vilken fantastisk känsla!

Varma hälsningar

Sophia

”Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.”   Mark. 10:13-16

 

 

 

5 Comments

Filed under Uncategorized

Fönster mot mysteriet

Hösten har kommit och gått. Inte vet jag hur det gick till men borta är den. Nu är det midvinter men kölden är långt ifrån hård. Ute är det grönt och milt.

TACK för alla böner och all omsorg ni visade oss vid Emanuels och Johns födelse. De mår båda bra och växer. Era böner har burit oss genom hösten.

Passar på att skicka en julhälsning här på bloggen.

Jag sitter och lyssnar på julmusik och så kommer “O magnum mysterium” (“O, stora hemlighet”) som sjungs och läses på juldagsmorgonen i kyrkor i hela världen. Den fångar verkligen in det stora mysterium som julen är: Gud blir människa.

Det finns de som vill hävda att tillvaron, och vår kunskap om den, aldrig kan vara mer än det som kan bevisas och testas. Men för den som är öppen och för den som tar sig tiden (denna gudagåva), har Gud lämnat ett antal fönster öppna mot evigheten, mot mysteriet. Dessa fönster får oss att förundras över tillvaron. Just förundran, denna känsla eller erfarenhet eller förnimmelse, har nog som syfte att peka mot Gud: Skaparen, Frälsaren, Livgivaren.

Några av dessa fönster är:

Stjärnhimlen (så magnifik, så mäktig och outgrundlig)

Naturens skönhet

Spädbarn i vår famn

Konst (musik, poesi, målningar, dans)

Döden

När vi i livets villervalla ställs inför någon av dessa företeelser är det som om tiden stannar upp och det ständiga surret runt omkring tystnar. Årtusendena går, men vi kan aldrig riktigt greppa dessa saker. Orden tar slut, det är alltför mäktigt och märkligt. De är liksom naturliga “bevis” för att det finns en Skapare och ett Guds rike som “inte är av denna världen”. Vi förs mot Gud, liksom leds mot Honom.

Det slår mig plötsligt att flera, om inte alla, av dessa fönster är öppna just vid Kristi födelse:

Stjärnan (den stora som lyser över födelseplatsen)

Närvaro av naturen (i form av djur, Jesus läggs ju i en krubba)

Musik eller poesi (änglarna som sjunger eller läser)

Döden (som lurar runt hörnet vid varje förlossning vid den tiden. Dessutom åtföljs händelsen av Herodes otäcka mördarkampanj)

och naturligtvis, huvudpersonen

Spädbarnet, Jesusbarnet. Världens hopp. Gud med oss.

När det största mysteriet av dem alla äger rum är alla fönster mot evigheten, mot mysteriet, öppna. Och Maria hon tar emot allt detta i förundran och begrundar det i sitt hjärta.

Min bön denna jul är att jag, att vi alla, ska göra oss tid att ta emot Guds gåva. Att vi ska vara öppna för de fönster som pekar mot Honom. Att vi på så sätt får möta Honom så att Han kan fylla oss med glädje, forma oss, göra oss barmhärtiga och milda, mer lika Honom.

En riktigt god, fridfull och välsignad jul önskar vi er!

“När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.  De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom.”

Matt 2:10-11

 

 

 

 

 

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

De komma från syd och nord, de komma från öst och väst…

Efterwpid-20150818_172013.jpg ett par omtumlande dygn som inneburit hemresa från Sverige till Addis och att komma iordning härhemma, så har terminen börjat idag.

Att komma iordning härhemma har varit detsamma som att hälsa på (nästan) alla man borde, ställa ut nya kackerlackfällor, sätta upp lite nya lampskärmar från IKEA (lampor är ganska ofta förskräckligt nakna här i Etiopien och det har i alltför hög grad gällt även vårt hus), fixat lite fult kopplad och dåligt dragen el (vilket vi inte tog oss tid till under våren) och målat lite på ställen där det länge behövts just målas, lagat lite verandatak (mindre framgångsrikt dock), handlat mat och förnödenheter, rensat hängrännor, samt inspekterat vår lilla damm med tillhörande våtmark längst ner i trädgården som skapats av allt regnvatten som samlas där nu under regnperioden. Det har såklart också handlat en hel del om fotboll. I alla fall för vissa av oss…

wpid-20150818_171135.jpg

Mekane Yesus Seminary

Terminsstart har varit detsamma som att skjutsa Gabriel och Josef till skolan (imorgon åker de skolskjuts som vanligt) och den terminsstartande lovsångsstunden där, samt hålla antagningsintervjuer med blivande studenter på Mekane Yesus Seminary.

Alla studenter som söker till teologiutbildningen genomgår (utöver betygsurval och rekommendation) också ett engelskaprov och en intervju. All högre utbildning i Etiopien sker på engelska, så för lite kunskaper här kan ge svåra studieproblem. Intervjun är sista steget och sker bara med dem som också klarar engelskan och det är alltså detta jag suttit med.

Tio studenter har jag (tillsammans med en kollega) intervjuat oss igenom idag. Det viktigaste är att avgöra om personen ifråga är mentalt stabil, vettig och allmänt fungerande. I andra hand skall vi avgöra om vi tror att han eller hon också kommer klara teologistudier såväl akademiskt som ekonomiskt. Studenterna vi intervjuat kommer från hela landet och är oftast ditskickade av sin lokala församling för att vidareutbilda sig teologiskt och kanske till och med komma tillbaka som präster.

Jag har fascinerad lyssnat till hur en från östra delarna av landet vuxit upp som muslimsk pastoralist och vandrat omkring med hjordar av getter och kameler ute i total vildmark innan han nåddes av Guds ord genom en gudsman från Mekane Yesuskyrkan som fick be för och profetera in helig Ande i hans liv. Detta slutade med att han mer eller mindre till slut fick fly från sin familj som inte kunde tolerera att han övergivit Muhammed. Istället arbetar han nu för Mekane Yesus Kyrkan för att nå just pastoralister (det finns en hel del sådana i detta stora land).

Jag har lyssnat till hur en annan student från västra Etiopien som också kom från en muslimsk familj, idag gläder sig åt att de släktingar (inklusive hans egna föräldrar) som vid flertalet tillfällen hotade med och försökte mörda honom nu är kristna precis som han själv. Detta på grund av Ordet som han oupphörligt fortsatt predika för dem. Nu hoppas han få hjälpa till i arbetet med att nå just muslimer med det goda budskapet att Jesus inte bara var en profet utan också Herren som blivit korsfäst för deras skull.

Jag har fått prata med studenter från söder som vuxit upp i grästaksbyar med lokal häxtro och total vidskepelse och sådana som är tredje generationens tjänare i kyrkan och födda här i storstaden Addis.

Med andra ord en mycket spretig samling människor med olika modersmål, kultur och härkomst. Men med ett tydligt gemensamt: kärleken till Jesus och hans ord. Alla har de också uttryckt en förståelse för det psalmisten skriver: Att frukta Herren är vishetens begynnelse, insikt vinner de som gör hans vilja. (Ps 111:10)

Det har varit en fantastisk dag och fantastiska intervjuer. Kanske var jag lyckligt lottad som fick så många begåvade och lovande studenter att intervjua. Låt vara att engelskan ibland varit näst intill förskräcklig (nästan lika dålig som min amarinja) men kärleken till Bibeln har det inte varit något fel på bland dem jag talat med idag! Mycket uppmuntrande och glädjerikt om än rätt utmattande – inte minst som jag även fick en bunt med uppsatser att rätta till på torsdag av Gedion – min närmaste chef här på seminariet. Skall fortsätta läsa dem nu. Här är framsidan till en av dem, bara så att ni får en liten glimt av vad etiopiska teologistuderande väljer att fördjupa sig i!

wpid-20150818_222633.jpg

1 Comment

Filed under Uncategorized

Du, Herre, är den ende

Kära vänner,

sitter på tåget från Stockholm på väg mot Åmål. För ett par dagar sedan vinkade jag av familjen som tog flyget mot Etiopien och Addis Abeba för att fortsätta livet och vardagen i vårt hem på Mekanissa. Själv blev jag dock kvar här. Det känns tungt och ensamt att stanna här själv men pga alla komplikationer med tvillingarna i magen som uppdagats denna sommar måste jag stanna i Sverige för att gå på kontroller varje vecka. Jag ska bo hemma hos min mamma i Åmål och försöka fylla mina dagar med uppbyggande saker såsom vila, andakter från “Pray as you go”, långsamma promenader, amarinja-plugg, ett och annat Hercules Poirot-avsnitt på kvällarna ihop med min mor. Förhoppningsvis kan jag i någon mån hålla upp amarinjan på egen hand så att jag tappar så lite som möjligt.

Livet alltså. Det kan vända sig och vrida sig i de mest oväntade riktningar och den här sommaren har jag verkligen blivit påmind om att vi människor inte kan kontrollera eller garantera vare sig nuet eller framtiden. När allt flyter på som vanligt kan man lätt leva i illusionen att det är man själv som styr och ställer i sitt liv. Att det är jag som upprätthåller mig själv och får allt att rulla. Men så händer något oväntat och man blir varse de villkor som vi ju alla egentligen lever under här på jorden: Vi kan inte styra över den framtid som ständigt möter oss. Det finns inga garantier att det kommer bli på det ena eller andra sättet. Vi vet helt enkelt ingenting om det och vi kan inte kontrollera det.

När denna vetskap sjunkit in framträder en sak mer än någon annan: Livet är en gåva, inte en rättighet. Varje stund av liv är en gåva; en vacker, värdefull och omtumlande gåva som räcks oss helt utan att vi förtjänar den eller kan kontrollera den. Vi kan inte begära någonting, ändå har Gud lovat oss att vad som än möter oss i framtiden så är Han där. Framtiden må vara oviss, fördold  för våra mänskliga ögon, men en sak vet vi, trots allt: Han är där. Han är framför oss, bakom oss, över oss och under oss. Med oss, i oss, runtomkring. Han bor i oss. Det är Han som är Herren över liv och död. Han som är Livets källa. Och Han förtjänar all vår ära.

Under sommaren har det blivit en del sömnlösa nätter för min del och då har jag passat på att lyssna på gamla sommar- och vinterprogram av pingstpastorn Tomas Sjödin. Det har varit väldigt upplyftande att höra honom berätta om de visdomar han förvärvat i livet. Dessa program rekommenderas starkt för alla som ännu inte hört dem. För ett par veckor sedan fick jag ett mejl från en vän med ett Tomas Sjödin-citat inklippt. Där stod bland annat:

“Man behöver inte räcka till. Det räcker med att finnas till. Allt utöver det är bonus.”

I Nehemjas bok beskrivs hur leviterna uppmanar folket att ställa sig upp och lovprisa Herren Gud, “han som är från evighet till evighet.” Folket berättar då sin historia, och som så ofta i GT, berättas den som en bön med Gud som huvudperson och huvudaktör. Han är den som räddat, agerat och ingripit i gudsfolkets liv. Folkets, och varje enskild människas liv, är en del av Guds stora berättelse. I Nehemja kap 9 inleder de sin berättelse:

“Må ditt ärofulla namn bli prisat,

det är upphöjt över allt vad lovsång heter.
Du, Herre, är den ende.
Himlen har du gjort,
himlarnas himmel och hela dess härskara,
jorden och allt som lever där,
haven och allt som finns i dem.
Du är den som ger liv åt allt,
och himlens härskara tillber dig.”
På liknande sätt får vi som lever idag se och förstå våra liv som en del av Guds berättelse. Med allt vad det innebär är vi med i Hans bok, deltagare i Hans verk, inte tvärtom (som man gärna får för sig). Vi är Hans.
Många kära hälsningar och välsignelser,
Sophia

6 Comments

Filed under Uncategorized

De vandrade i umgängelse med Gud

mys grad

Nu har regnperioden dragit igång mer ihållande och det regnar nästan varje dag och det är blött och lerigt. Ordentligt lerigt. Men värre skall det bli säger de som vet!

Det har varit examen på Mekane Yesus Seminary. Hela aulan var då knöfull av personalvetare, ekonomer, musiker och inte minst teologer som nu alla hoppas få gå ut i arbetslivet och använda sin utbildning. Låt oss be att så blir: det är alldeles för få i detta land med en högskoleutbildning och tyvärr ändå alldeles för få av dessa som verkligen får arbeta som det de utbildat sig till. Mekane Yesus Kyrkan har genom sina olika utbildningsinstanser en viktig uppgift och det är härligt att se ett helt hav av nybakade studenter uppmanas att använda sin utbildning för Guds rikes tillväxt. Tyvärr är den akademiska kvalitén är svår att upprätthålla när så många vill studera och kraven på studenterna och intagning sjunker för att kunna ta emot så många som möjligt. Be därför gärna för seminariet och Mekane Yesus kyrkan och den viktiga, folkbildande uppgift som man har i detta stora land.

road nekamte

I Nakamte i västra Etiopien har EFS varit engagerat på olika sätt sedan ungefär ett sekel tillbaka. När vår missionssekreterare Erik Johansson var här förra veckan skulle han därför dit på en rad möten med synodledning och företrädare för bla den lilla Mekane Yesus- kliniken där. Då passade jag på att hänga med och fick på så sätt se denna plats som är så nära så många EFSares hjärtan, vilket var fantastiskt.

Vägen dit är också fantastisk: Några mil utanför Addis upphör plastpåsarna att virvla omkring bilen, petflaskorna syns inte längre i diket, bäckarna och forsarna har rena strandbrinkar utan drivor av skräp och luften är hög, klar och härlig att andas tillskillnad från den tunga och skitiga smogen i huvudstaden. Colobusapor och markattor klänger i träden utmed vägen och babianer letar mat i gläntorna. Allt under dramatiska berg klädda i härlig grönska.

I Nakamte tar dock skräpet vid igen – men inte alls på samma sätt som i Addis – och luften är ren: Nakamte känns som en ganska liten stad trots sina dryga 100 000 invånare. Här finns ett teologiskt college i Mekane Yesus Kyrkans regi, uppbyggt av bland annat svenska EFS-missionärer och där många EFSare också undervisat genom tiderna. Här finns bland annat Aster Gannos och Onesimus Nesibs och Erik David Söderströms gravar att beskåda. Onesimus Nesib var en ung slav som friköptes av den Schweitziska upptäcktsresanden Werner Munzinger och fick plats på EFS missionsskola i Imkullu i dagens Eritrea. Då han visade sig vara en lysande student skickades han av missionen till Sverige och EFS missionsinstitut Johannelund 1876-81 för att få fem års teologisk utbildning – något synnerligen remarkabelt vid denna tid. Han återvände sedan till Etiopien full av missionsiver och tog sig före att översätta Bibeln till sitt modersmål, oromiffa som är ett av Etiopiens största språk.

Då han som liten rövats bort av slavjägare och spenderat största delen av livet utanför sin egen kultur upplevde han dock att de egna kunskaperna i modersmålet var alltför bristfälliga för att kunna göra en bra översättning. Han sökte således efter hjälp och fann den i en kvinna vid namn Aster Ganno som även hon var en före detta slav, utbildad av EFS i Imkullu. Hon visade sig synnerligen skicklig i översättningsarbetet och tillsammans kunde de presentera en fullbibel år 1899. Denna översättning stod sig i nästan hundra år och används faktiskt fortfarande av många.

Erik David Söderström som också ligger begravd bredvid dessa pionjärer var utsänd av EFS som läkare för att verka i området och han och hans fru Gusti som var sjuksköterska fick tjäna i Nakamte i många år. Hans gravsten pryds av orden från 1 Mos 5:22: “Han vandrade i umgängelse med Gud.” Ett inte så litet eftermäle – särskilt inte som citatet syftar på den minst sagt mytomspunne Henok (som kanske är värd en egen utläggning här på bloggen någon gång :) ). För den som vill läsa mer om dessa tidiga och inspirerade missionärers liv är Gustav Aréns (präst, EFS-missionär och en av initiativtagarna till Mekane Yesus Seminary) böcker Evangelical Pioneers in Ethiopia och Envoys of the gospel in Ethiopia ett måste.

Någon borde också ta sig före att (med Aréns böcker i handen) utöka de svenska wikipediaartiklarna på detta område!

Nu väntar Sverige och Värmland-Dalsland på oss och vi byter etiopiskt regn mot svenskt, injera mot smörgås och sol från zenit till sena, ljusa kvällar.

gravar aster

Allt gott och Guds välsignelse!

2 Comments

Filed under Uncategorized

Bland urskogens hemligheter

Idag gjorde vi en välbehövlig utflykt bort från Addis, tog med oss några vänner och åkte till urskogen i Menagesha, ca två timmars bilresa västerut. Där var luften ren, träden gamla och bekymmerna få. Dessutom gömde skogen järnvägsspår som italienarna byggt för många år sedan. Det var en surrealistisk känsla att vandra längs den glömda järnvägen. Som att, i riktig Indiana Jones-stil, plötsligt springa på spår (i både bokstavlig och metaforisk bemärkelse) av en svunnen civilisation. Det var också så väldigt tyst i skogen. TYST verkligen. Sånär som på ett vårtsvin och några colubus apor såg vi inga levande varelser.

Ja, vi har nu hittat en oas som vi hoppas få återkomma till många gånger.

Nästa vecka blir nog vår sista i språkskolan för den här terminen. Pojkarna får sommarlov på fredag och vi gör ett prov och blir förhoppningsvis klara med vad som kallas fas 2C. Denna fas fokuserar på livshistorier: att kunna berätta om sitt eget liv från födsel fram till idag. Det har varit fint att få ta del av klasskamraternas livsberättelser. Också spännande att tänka igenom sina egna: vilka händelser har varit avgörande i ens eget liv och varför? Nästa steg är 3A – då utlovas mycket grammatik och läsning.  Ser vi också fram emot!

Det är märkligt detta att det för oss människor finns en “baktid” och en “framtid”. För oss västerlänningar är baktiden det som ligger bakom oss och som vi redan upplevt medan det som ligger framför oss är det okända, det vi ännu inte vet. Judar tänker tvärtom: Den del av livet vi redan levt ligger framför oss, vi kan se det, känner till det. Den del av livet som ännu är okänd ligger däremot bakom oss. Vi backar liksom in i framtiden, enligt det judiska synsättet, med ögonen på det som redan skett. Det är ett synsätt som understryker vikten av historiekunskaper! Kunskaper om såväl ens egen som mänsklighetens historia.

Vi vet inte mycket av vad som ska hända längs med spåren där framme, längre fram i livet. Vi kan inte se hur spåren svänger eller vad vi får möta längs med vägen. Men det är viktigt att minnas var man har varit, för sådan kunskap, sådana minnen, kan guida oss längs vägen. Gud uppmanar oss i Jeremia 31 att minnas vägen vi gått, att resa vägmärken, så att vi hittar tillbaka om det visar sig att vi slagit in på fel väg:

“Res vägmärken,

rösa leden!

Minns var du gick,
vilken väg du följde.
Vänd åter, jungfru Israel,
vänd åter till dina städer!
Hur länge skall du vända dig än hit, än dit,
du trolösa dotter?”
Önskar er alla en fin vecka!

urskogen

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Mebrat…. alle!

image

Strömavbrott är inte det minsta ovanligt här på compoundet utan tvärtom något som vissa veckor inträffar ett par timmar varje dag. Men lyckligtvis brukar elen komma tillbaka relativt snart och odramatiskt. Men i går kväll var det inte ett vanligt avbrott som drabbade oss och våra grannar utan ett så ovanligt avbrott som att ett träd plötsligt och utan förvarning med ett jättebrak gick av och slet ner 4 elstolpar med tillhörande elkablar. (Eller elhärvor kanske är ett mer rättvisande ord.) Så nu spörs det när vi får strömmen tillbaka, för detta ser ut att vara ganska svårt att fixa på tre minuter. Dessutom är en stolpe knäckt som dock fortfarande står upp och den måste också bytas ut vilket är mycket kompicerat då den har väldigt många elhärvor i toppen.
Min gissning är därför att de kanske lyckas få igång strömmen relativt snart (de jobbar ruskigt febrilt härute skall tilläggas) men att det sedan får bli en massa ytterligare strömavbrott för att göra lagningen lite mer permanent (dvs få upp ledningen i luften igen). Så tillsammans med de normala strömavbrotten så kommer det nog bli en ganska spänningsfattig tid framöver. Kanske. Man vet aldrig säkert :). Tack nu till Agne o Karin Nordlander som låter oss förvalta ett par väldigt bra laddbara lampor – de kommer vi nog få ännu mera använding av kommande dagar kan tro. Hoppas bara frysen inte hinner smälta innan de lyckas dra igång nätet igen. Det är ju trots allt lite tröttsamt i längden med “no power” eller “mebrat jelem” som det heter på amarinja.

Det är samtidigt få tillfällen som är fyllda med glad överraskning som när folk utropar ‘mähbrat alle’ och alla lampor man glömt släcka plötsligt tänds.

Såhär i pingst är det ju inte utan man gör kopplingen till “kraften från höjden” som Jesus utlovar sina lärjungar och som de fick vänta på alla sju veckorna mellan påsk och pingst. (Det var sannerligen en ‘power cut’ som hette duga!) Förstå glädjen när de så plötsligt fylles med Anden och tändes där på pingstdagens morgon! Lång väntan på det underbara gör ju ofta bara det underbara underbarare – kanske en av oraskerna till att Jesus lät lärjungarna vänta.
Men det har också lite mer teologiska övertoner än så: pingsten (på hebreiska Shavuot) är den tid då man firar att påskens löften om att man (på grund av påskalammets blod och Herrens nåd) undgått domen över Egypten och istället får besitta Landet, gått i uppfyllelse. Dessa löften uppfylls mycket tydligt i och med den första vårgrödan som då kommer upp och som man därför bar fram som ett förstlingsoffer i templet: landet bär frukt så att folket kan leva. Man firade också pingsten till minne av hur Herren uppenbarade sig för folket på Sinai i eld och till ljudet av en stor basun (Ex 19:16-19 jmr Apg 2: 1-4). Så finns det en vacker kontinuitet mellan det gamla förbundet som gäller landet och grödan och det nya förbundet som gäller evigheten och skörden av människor som vinns för himmelriket. Så vacker att den var värd att vänta på. Vi påminns om den rika skörd som påskalammets död möjliggjorde och vars första gröda stod där vid templet på pingstdagen och lovsjöng den Herre som också profeterade om just detta:

Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Joh 12:24

Den profetian har vi faktiskt fått se uppfyllas (om än vi fortfarande väntar på Herrens stora dag.) Helig ande är här!

‘Powercut no more’ så att säga: ‘Mebrat alle!’

…. och precis nu kom faktiskt strömmen tillbaka här i huset!!! Bra jobbat!
Så nu måste jag bara ut o fota er en uppdatering på hur det ser ut just nu:

image

1 Comment

Filed under Uncategorized

Att bygga torn

Psaltaren 61:4

“Du är min tillflykt,
mitt befästa torn mot fienden.”

Vi har byggt torn i scouterna. Det har surrats och knopats och sågats och samarbetats och resultatet blev riktigt bara. Och kul – för man kan svinga sig ut med en gunga från tornet! Vi var riktigt imponerade över scouternas iver över att förfärdiga byggnadsverket och nu står det alltså färdigt sedan ett par veckor tillbaka i vår trädgård.

Elias och jag har nu en veckas lov från språkskolan. Vårterminens slut avfirades igår med en liten examenshögtid för de studenter som nu ska lämna skolan och ge sig ut i sina olika uppdrag. Men själva återvänder vi för att delta i några veckors sommarkurs. Ser fram emot fortsättningen, för kanske, kanske, känns det nu som om språket börjat lossna något….

Jag har under veckan deltagit i ännu fler konsultationer med Mary. Det har varit så lärorikt. Denna gång var det Paulus snåriga språk i Romarbrevet som togs an. Mycket har vänts och vridits på. Ibland finns inga självklara motsvarigheter till de bibliska koncepten i det språk bibeln översätts till. Hur ska man exempelvis översätta ordet “samvete”? Då kan det vara bra att göra en ordlista över alla ord i språket som har en liknande betydelse, ringa in nyansskillnader mellan dem och sedan välja det ord som ligger närmast Paulus avsedda koncept. Lätt är det inte. Men intressant!

Välsignelser från Etiopien. Be gärna för landet i dessa dagar – imorgon hålls det allmänna val.

Sophia

scouttorn

Leave a comment

Filed under Uncategorized