Din väg är kärlek och förlåtelse

 

“Det finns ingenting jag inte kan göra. Allt ni kan göra kan jag också göra.”

Hans röst fyller hela den fullsatta Nationalteatern. Han som står där framme på scenen, vitklädd med en krycka i vardera hand, når fram, når in. Och vi lyssnar. Vi tittar. Vi ser. Vi ser både honom och de andra vitklädda dansarna. Så slutar han tala och musiken börjar. Aster Awekes mjuka röst, helt a cappella: “Din väg är kärlek och förlåtelse. Din väg är kärlek och förlåtelse”. Dansarna rör sig över scenen i långsamma, pulserande rörelser. De omfamnar varandra, väntar in varandra, lyfter varandra, rör sig tillsammans. De formerar sig och omformerar sig utan att man märker hur, den ena rörelsen flyter in i den andra, den ena människan in i den andra tills man inte längre ser var den ena slutar och den andra tar vid. Kryckor används ömsom som stöd ömsom som dansredskap, det blir inte viktigt när de är vad.

Det är onsdagskväll den 7 juni och vi är på dansföreställning i Addis Ababas Nationalteater. Vi tittar på en av Destino Dance Companys grupper. Hit har även många internationellt etablerade balettdansare kommit för att uppträda. Lokalen är fullsatt till sista stol och vi hänförs av den fantastiska dans vi får uppleva denna kväll. Destino Dance Company (finns på Facebook) bidrar med en dansgrupp där några av dansarna är funktionshindrade och dansar med hjälp av kryckor. Eller, kryckorna är snarare en förlängning av deras armar såsom de lärt sig att använda dem. Det är fantastiskt att ha fått vara med om denna dansföreställning och jag är tacksam över att jag fick vara med och se.

Dansarens inledande ord har klingat i mina öron ända sedan i onsdags.  För de är sanna på ett sådant djupt sätt. Det är så mycket som skiljer oss människor åt i livet. Villkoren är olika, väldigt olika: utbildning, pengar, tillgångar, familj. Vi föds med, och lever i, så olika förutsättningar. Men ändå, vid slutet av dagen och vid slutet av vägen, kärlekens och förlåtelsens väg:

“Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”

Fil 4:13

Guds frid!

Sophia

2 Comments

Filed under Uncategorized

Evangeliet når vidare…(efter att först ha kontrollerats)

Gruppövning: Hur porträtterar man flexibilitet med hjälp av ett blädderblock och pennor?

Våra ledare och förebilder: Daniel Gya (Nigeria), Paul Kimbi (Kamerun), Margaret Hill (England), Teryl Gonzalez (USA), Milt Jones, (USA), Jeremiah Okumu (Kenya) och David Ngole (Kamerun)

Är i Kenya och lyssnar på historier. Historier om hur evangeliet om Jesus Kristus förvandlar individer och samhällen.

– När jag läste Nya Testamentet på mitt eget språk förstod jag att det Jesus gjorde och sa också gällde mitt folk. säger en man i Nigeria.

-Min man var alkoholist och misshandlade mig ofta. berättar en indisk kvinna. – Men sedan vi fick en muntlig bibelöversättning på vårt eget språk har min man sett Guds ljus och slutat med spriten och misshandeln.

Evangeliet, som kommer till oss på ett språk vi verkligen förstår, har kraft att omvandla, förnya och förvandla människor. Men för att detta ska kunna ske måste översättningen vara välgjord. Den måste vara klar och naturlig och den måste vara trogen det budskap som texten förmedlade till sin första publik, som levde i en annan kultur, i en annan tid. För detta krävs bland annat översättningskonsulter. Och det är därför människor från 17 olika afrikanska länder samlats i Kenya under två veckor. Vi, dvs 45 personer, är alla “consultants-in-training”; vi hoppas alltså bli översättningskonsulter en dag.

Denna vecka har vi diskuterat bibliska nyckeltermer och samtalat kring kulturskillnader. Vi har fått lära oss vilka typer av frågor en bra konsult ställer, vi har förkovrat oss i judiska högtider och vässat våra  “inter-personal skills” och fått ta del av andakter med mycket tid för egen reflektion och bön. Vi har dessutom fått göra sketcher som visar hur en riktigt undermålig konsultering kan se ut och vi har sjungit underbara lovsånger på swahili. Ja, ni förstår att det har varit bra. Nästa vecka delas vi upp i två parallella spår: gammaltestamentligt och nytestamentligt. Jag har valt det förstnämnda.

Imorgon ska jag dessutom, om Gud så vill, få besöka synagogan i Nairobi och se giraffer för första gången. Har de så långa tungor och så långa ögonfransar som det sägs?

Elias och barnen mår bra hemma, men vi saknar varandra som ni förstår. På måndag kommer farmor och farfar.

 

Psaltaren 67

Gammal sång, ny text (“O store Gud”)

Gud, visa oss nåd och välsigna oss,

låt ditt ansikte lysa mot oss,
så att hela jorden lär känna vad du gör
och alla folk får veta att du hjälper.
Folken skall tacka dig, o Gud,
ja, alla folk skall tacka dig.
Alla länder skall jubla av glädje,
ty du råder rättvist över folken
och leder länderna på jorden.
Folken skall tacka dig, o Gud,
ja, alla folk skall tacka dig.
Jorden har gett sin gröda.
Gud, vår Gud, välsignar oss.
Gud välsignar oss,
och hela jorden skall frukta honom.
Med önskan om en fin helg,
Sophia

Min rumskamrat och kollega Rose Ntemenaso från Ghana

2 Comments

Filed under Uncategorized

EFS – genomtänkta pengar

Anställda på HCE och representanter för olika partners. Notera den höga EFS-närvaron :)

Det har varit lite hektiskt för mig senaste veckorna med många studentuppsatser att läsa, så denna bloggpost är lite utdaterad rent händelsemässigt och har legat som ett draft alldeles för länge… Men eftersom detta inte är någon nyhetssite så känns det mer angeläget att få upp posten än att den inte kommer upp alls, så håll till godo med lite treveckogamla bilder!
Vi har haft Erik Johansson och Anna Claesson på besök och som vanligt när de dyker upp så blir det händelserika dagar, där även jag fått vara med på ett hörn. Bland annat har vi varit på partnermöte med Hope For Children of Ethiopia (HCE). Här har EFS varit med från starten med både pengar och råd och det var väldigt intressant att få se verksamheten på nära håll för mig som bara varit på deras kontor förut.

Lite drygt hälften av barnen på HCE’s skola samlade till sångstund.

Vi besökte den skola de driver bland de allra fattigaste vedbärarna på Entotto. Entotto är ett av bergen som omger Addis där oerhört många människor tjänar sitt uppehälle genom att samla pinnar och löv i eukalyptusplantagen på bergets sluttningar som de sedan säljer som bränsle.

Såhär bor tusentals människor i Addis. Just detta hus ligger i det område där barnen på HCE’s skola kommer ifrån och där väldigt många livnär sig på vedplocking.

Vi fick också besöka några av de hem barnen bor i: en oerhörd fattigdom och uppgivenhet som är så massiv att det är svårt att inte drabbas av denna hopplöshet själv. HCE däremot jobbar oförtrutet på i förvissning om att det går att göra skillnad.

Vävstolarna som HCE tillhandahåller i sitt projekt att befria vävslavar.

Vidare fick vi se hur HCE arbetar med prostituerade tonårstjejer och ger dem en yrkesutbildning till hårfrisör, kock eller sömmerska istället. De ger också vävslavar möjlighet till återförening med sina föräldrar eller att fortsätta väva fast som egenföretagare istället (något de äldre vävslavarna ofta väljer). Då de spenderat så många år vid vävstolen är de synnerligen skickliga vävare och väver då på HCE’s vävstolar tills de tjänat ihop en summa stor nog att starta egen vävbusiness.

Sjalar vävda av de före detta vävslavarna i HCE’s projekt och som nu väver för egen förtjänst. De finns till försäljning för ca 60 skr styck och håller mycket god kvalitet. Vill någon beställa (både enstaka sjalar och större kvaniteter fungerar) så kan jag förmedla kontakten.

Dessa slavar är pojkar som rekryteras i sjuårsåldern i fattiga landsortsfamiljer som tror att deras barn kommer få det bättre i huvudstaden. De försvinner sedan i ägarens fabrik där de arbetar 12-16 timmar om dagen vid en vävstol. De som eventuellt lyckas fly hamnar på gatan eftersom de mycket sällan har en aning om ifrån vilken by de kommer. Byarna ligger dessutom många hundratals kilometer från Addis så HCE har ett digert detektivarbete att hitta de yngre barnens familjer och försöka återförena dem. Ofta (tyvärr inte alltid) lyckas det och man har genom åren fått köra hem åtskilliga barn.
Hur det kan finnas så mefistofeliskt onda människor som lurar av outbildade och utfattiga föräldrar deras småbarn för ett liv i total förnedring och övergrepp är ofattbart men inte desto mindre mycket påtagligt här i staden där man ser dem överallt trots lagen som tydligt förbjuder dessa verksamheter: lagen är en sak, verkligheten en helt annan.

En av killarna från Light House berättar om vad HCE har betytt för honom, intervjuad av Bethel – en av HCE’s anställda eldsjälar.

EFS största bidrag till HCE gäller ett projekt som går under namnet ”Light House”. Här ger man gatupojkar eller pojkar med stor risk att hamna på gatan en möjlighet till utbildning. De har dels ”stipendiater” som bor ”hemma” (vad som kan anses vara ett ”hem” är väldigt töjbart här) men som får utbildningen (hela vägen från grundskola till universitet) betald och dels ett hus som är ett ”all inclusive”-koncept där pojkarna tas in för att bo tills de har tagit sig igenom hela sin skolgång och universitetsutbildning.
Det var mycket gripande att få höra dem berätta om vad Light House betytt för dem och också lärorikt (om än fruktansvärt) att få höra av (tidigare) gatubarn själva hur de lever och dör i denna hårda stad. Det var också fint att se hur klokt och väl EFS satsar sina pengar här och vilka otroligt fina eldsjälar till människor som jobbar med dessa olika projekt.

Yonas Tesfye (första bilden, övre raden, längst ut till höger, i ljusblå kavaj) som leder arbetet vill passa på att hälsa och tacka till alla er som genom era gåvor till EFS bidrar till denna verksamhet!

1 Comment

Filed under Uncategorized

Ethio-jazz i mitt <3

Negarit band med sudanesisk (namn??) trumpetare i fokus

Igår, medan Elias var upptagen med att rätta ett oändligt antal student-uppsatser och alla fyra barnen sov smög jag iväg på jazz-konsert på African Jazz Village. Har varit där några gånger innan och lyssnat på så kallad “Ettio-jazz”, en musikstil skapad av Mulatu Astatke på 60-och 70-talen, och som närmast kan beskrivas som en blandning mellan traditionell jazz och traditionell etiopisk populärmusik. Resultatet blir fantastiskt!

Igår kväll spelade ett gäng unga killar som bildat gruppen “Negarit band”. Bland dessa återfanns bland annat en helt fantastisk sudanesisk trumpetare. Tyvärr vet jag inte hans namn. Men jag misstänker att hans namn snart kommer blir välkänt i hela jazzvärlden. Tiden stannade när han spelade och allt annat försvann. Begåvad är vad han är.

Alla dessa gåvor som Gud skänker oss, alla dessa gåvor, som vissa förädlar till perfektion. Är tacksam att jag fick vara där och lyssna, att jag fick ta del av Guds ögonblick, av Guds verk.

Jesus Syraks (kap 44) lovsång till Fäderna:

“…män som skapat musik och sånger
eller som gjort sina ord kända i skrift,
förmögna och inflytelserika män
som fört ett fredligt liv i sina hem.
Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida
och ärades i sin livstid.
Någras namn har gått till eftervärlden,
så att man talar om dem och prisar dem,
andra har blivit glömda och är borta,
som om de aldrig hade funnits,
de är som om de aldrig varit –
de själva liksom också deras barn.
Men dessa var män som fått del av Guds nåd
och vilkas rättfärdiga verk inte blivit glömda.
Hos deras ättlingar blir nåden kvar,
deras efterkommande är ett gott arv.
Tack vare förbunden består deras ättlingar,
att barnen får leva är deras förtjänst.
För all framtid skall deras ättlingar fortleva,
och deras ära kommer aldrig att förblekna.
Deras kroppar har begravts i frid,
och deras namn skall leva genom alla släktled.
Alla folk skall tala om deras vishet,
och folkförsamlingen skall förkunna deras lov.”
Trevlig helg!
Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Längtan efter förvandling strömmande från Guds ord

Grupperna visar upp sina husbyggen. “Dubai” var vårt verk

Maryam delar med sig av några favoritcitat

SIL Global Directions

Förberedelser inför Capture the Flag på lördagens utflykt till Sendafa.

Hej alla!

Det har varit möten möten möten här under hela förra veckan. SIL Ethiopia träffades för sin konferens (som hålls vartannat år) och viktigast på agendan detta år var hur våra framtida ledare ska väljas, hur själva processen ska se ut. Vi valde även en ny styrelse och den bestående känslan av veckans möten är positiv och ljus.

I lördags inledde vi retreaten som varar till på onsdag. Årets talare är de brittiska Neil och Lynn Rees som bott och verkat i Spanien under större delen av deras yrkesverksamma liv.

Det är fint att få träffa alla medarbetare – man får en känsla av att man “hör hemma” någonstans. Det blir lätt att man känner sig lite isolerad i det dagliga arbetet. Genom att träffa alla och samtala sätts man i ett större sammanhang och perspektiven vidgas och förnyas.

Som avslutning vill jag gärna lyfta fram SIL:s “why statement” (fritt översatt till svenska):

“Vi längtar efter att minoritetsspråkgrupper
ska få uppleva förvandling
strömmande från Guds Ord
till kyrka och samhälle genom deras språk.”

En formulering som känns både angelägen och inspirerande.

“Och de sjöng en ny sång:

Du är värdig att ta boken

och bryta dess sigill,

ty du har blivit slaktad, och med ditt blod
har du friköpt åt Gud
människor av alla stammar och språk och länder och folk.”
          Upp. 5:9
Mina varmaste hälsningar!
Sophia

 

 

 

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

När jag var barn talade jag som ett barn

Kära läsare och vänner!

Idag har varit en sådan där milstolpe-dag som kommer då och då i livet. Jag har nu ”tagit examen” på språkskolan och går alltså vidare mot nästa steg. Mekane Yesus Joint Language School ger verkligen människor verktyg att navigera i den nya kulturen – inte bara språkledes utan också kulturledes. Är tacksam för det jag har fått lära mig och ser med lika delar bävan och förväntan fram emot nästa steg – härnäst SIL:s konferens och retreat och därefter (när ska jag sluta vara student?!?!) studentlivet med distanskursen ”Narrative Discourse Analysis” och en workshop i Nairobi i maj. När dessa saker väl är avklarade är det förhoppningsvis dags att påbörja konsultarbetet så smått så smått.

”När jag var barn talade jag såsom ett barn” säger Paulus i 1 Kor, 13. Jag är inte längre ett barn på amarinja, men inte heller fullvuxen. Mer som en tonåring typ. Kanske jag en dag blir vuxen. Men tänk ändå – det kommer en dag då ALL kunskap ska bli vår, inga mer gåtfulla speglar, inga mer gissningar och ungefärliga uppskattningar, utan ansikte mot ansikte:

”När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”

1 Kor. 13:11-12

Med önskan om en fin helg!

Sophia

Mina lärare Badeg, Belaynesh och Kefiyalew (Är jag såå lång??)

En andakt över Matt. 25:14-30

Kommer sakna detta ställe och dessa människor!

4 Comments

Filed under Uncategorized

Guds nåd glimmar till

Kära vänner!

Vi är tillbaka i Addis efter en mycket fin retreat ihop med andra EFS-missionärer. Den här gången var vi på Zanzibar, bland snäckor, fiskare och ljumma kvällsbad. Många givande samtal har det blivit och bibelstudium ledda av vår missionsföreståndare Stefan Holmström! Det har varit så uppfriskande och vi känner oss stärkta till kropp, själ och ande.

Idag var jag för första gången med på en Mekane Yesus-seminariets morgonandakter. Jag behöver bättra på mitt “andliga ordförråd” på amarinja och då är ju andakter ett perfekt tillfälle. Jag älskar ju också att sjunga men det har varit så svårt att lära sig sångerna här eftersom tonspråket är så annorlunda och (för mig) så svårsjunget. Har många gånger känt mig ledsen och nedslagen över att jag inte kan sjunga med i sångerna trots att vi varit här i nästan två år nu. Egentligen är det bara en sång jag kan riktigt bra på amarinja (och det är den amhariska version av “Jag har beslutat att följa Jesus”). Därför blev jag så väldigt förundrad och glad under morgonens andakt när första sången man valde från sångboken (som har över 500 sånger) var just den sången. Ibland är Guds omsorg så påtaglig. Så vardaglig. Nåden glimmar liksom till och sträcks fram mot en, från ett oväntat håll. Med så mycket humor, ljus och värme. Som ett liten glittrande meddelande från Fadern som skär genom tid och rum och säger: Misströsta inte, jag är med dig. Nu börjar vi med den du kan så kan du lära dig andra undan för undan.

“Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.” 2 Kor. 4:6

Med all kärlek,
Sophia

9 Comments

Filed under Uncategorized

Översättningsverktyg

Hej på er!
Jag har tillsammans med nio andra medmänniskor i översättningsbranschen varit på mjukvareworkshop i tre dagar, allt i SIL:s regi. Vi har fått lära oss om ett verktyg som i översättningssammanhang är mycket användbart: Paratext. I Paratext kan man redigera, kontrollera, jämföra och kommentera bibelöversättningar. Vi har kontrollerat stavning, redigerat bibeltermer och kommenterat verser i en översättning av bibeln på “Pig-Latin” – ett skämtspråk som påminner lite om vårt rövarspråk.
Som vanligt vid sådana här tillställningar är det en del som av säkerhetsskäl inte kan vara med på foto, därav den trista bilden.

Även om mjukvaruprogram till datorer enligt min smak inte är det mest intressanta livet har att bjuda på har det varit givande och bra och dessutom roligt att träffa översättningskonsulter från olika organisationer och kyrkor.

Avslutar med ett bibelcitat från 1 Tim 6:6-7. Det har egentligen inte någonting med ovanstående att göra, men det är sant och bra. Dessutom i 1917-års översättnings vackra språkdräkt:

“Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.”

Tomhänta kom vi, tomhänta ska vi gå. Det ligger något trösterikt i det, tycker ni inte?

Varma hälsningar,
Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Bland Rått Kött, Kardinaler och Presidenter

wp-1486128312304.jpg

Gored-gored

wp-1486128499115.jpg

Presidentvalsomröstning pågår

wp-1486128733526.jpg

Kes Yonas Yiezu svär sin presidented

Nu har Mekane Yesus- Kyrkan (EECMY) en ny president: som väntat blev Yonas Yigizu vald av synodernas ombud att leda kyrkans arbete för de nästkommande fyra åren och han svor på stående fot sin presidented framför en rätt utmattad skara General Assembly- deltagare som i en hel veckas tid tröskat sig igenom dokument, rapporter, målbeskriv

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

Nya ledarskapet för EECMY, fr vänster president Kes Yonas, avg presidenten kes Waseuym, nya vicepresidenten kes Kiros och nya ekonomiansvarige Ato Bacha.

ningar och långa diskussioner om kyrkans uppdrag, kallelse och strategier innan de också som sista punkt gick till val om ny ledare. Den avgående presidenten Kes Wakseyum Idosa tackade för sig och gav sin välsignelse till den nya ledaren och en uppmaning till hela kyrkan att följa honom, be för honom och enas under honom: det är inte en lätt uppgift han har framför sig med en kyrka som är större än man knappt har administrativ och karitativ kapacitet för och som spänner över så många och olika folkgrupper. Var gärna med och be för honom och för kyrkan!

Varje år samlas också EECMY’s olika partners till ett stormöte för att dela gemenskap och visioner och få en redovisning av hur det gångna året sett ut ur ett partnerperspektiv. Mötet kallas CMCR (Committee for Mutual Christian Responsibility) och består av representanter för EECMY, dess utvecklings och biståndsorgan DASSC (Developement and Social Services Commission) och för de olika partnermissionerna i landet varav EFS (eller SEM – Swedish Evangelical Mission som vi heter utomlands) är en. Detta gör att vår käre missionssekreterare Erik Johansson är här tillsammans med vår projekthandläggare Anna Claesson. De har nu i en veckas tid (och Erik i 2 veckor) haft möten och samtal med en lång rad olika strategiska människor på en mängd olika platser för att följa upp och granska våra projekt och åtaganden, knyta närmare kontakter och representera vår lilla men effektiva rörelse i denna stora kyrka.

CMCR

CMCR. Fantastisk kvalité på bilden BTW!

Värt och intressant att nämna från CMCR (där även jag var med på ett hörn) tycker jag inledningsgudstjänsten var. Då besöktes vi nämligen av den katolske kardinalen här i landet: Hans Helighet Mulugeta Berhanu som var särskilt inbjuden av EECMY’s president med anledning av de femhundra år som gått sedan Martin Luther fick den eldfängda idén att spika upp sina berömda (men ärligt talat rätt sällan citerade) teser på Wittenbergs kyrkport.

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinal Mulugeta Berhanu

Kardinalen höll ett långt och varmt tal om reformationens förtjänster och nämnde vid flera tillfällen Martin Luther och hans (jag citerar ordagrant) ”great process of the Reformation”. Intressant. Han nämnde med lika varma ordalag påvens besök till Lund och det var tydligt att han (precis som rätt många nuförtiden) tyckte att tiden var kommen att lägga det reformatoriska kriget åt sidan till förmån för samarbete för Guds rike.

Feststämning: injera, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo... you name it.

Feststämning: injera, miser, kei wat, tzigagomen, gored-gored, kitfo… you name it.

Den avgående presidenten för EECMY (kes Wakseyum) uttryckte i sitt tal ungefär samma sak och pekade på vilka goda relationer EECMY har till både katoliker och ortodoxer (i alla fall på nationell nivå skall väl tilläggas, ursäkta anm.) och tillsammans skar de sedan upp den jättelika tårta som avslutade kvällens middag (där det bland mycket annat serverades både gored-gored och kitfo: rått kött i olika fason) och som var prydd med påskriften ”REFORMATION COMMEMORATION 1517-2017”.

Tårtklyveri...

Tårtklyveri…

Intressant och rätt historiskt tror jag: EECMY är ju faktiskt världens största lutherska kyrka nu!

Jag hör ju dessutom till dem som rätt ofta undrar över om det kommer att finnas någon kyrka som kallar sig ”luthersk” om ytterligare 500 år (utifall vår Herre dröjer så länge med sin ankomst): de växande afrikanska lutherska kyrkorna är om man får tro CMCR-mötets andra inbjudna talare – dr Fidon Mvombeki från Lutherska Världsförbundet – inte överdrivet intresserade av just epitetet ”luthersk”. Hans analys var att då det inte direkt fanns någon kyrka att reformera i Afrika när de protestantiska missionärerna kom, är den protestantiska rörelsen ärvd och inte framtvingad som i Europa. Därmed sitter inte just den ”lutherska” eller ”protestantiska” identiteten särskilt djupt hos Afrikanska kyrkor. Allt enligt dr. Fidon.

Att det kommer att finnas en ”katolsk” dito hyser jag betydligt mindre tvivel om då det ju är den enda kyrka vi bekänner i vår trosbekännelse (grek. catholicos = allmännelig) och därmed den kyrka vi tror att Jesus avser inte skall se förgängelse (Matt 16:18).

Om den kyrkan i sin fullhet utgörs av Romerska katoliker och Vatikanens kyrkoorganisation är sedan en (nästan) helt annan fråga; det går ju idag att se sig som katolik (del av den allmänneliga kyrkan) utan att för den skull vara medlem i den romersk-katolska kyrkogemenskapen. Ibland funderar jag dock på om inte den hållningen egentligen bara är ett väldigt postmodernt synsätt i den lutherska kyrkans utbrytarkölvatten a lá ”jag är den jag definierar mig som”.

Frågan hur Herren definierar mig blir helt underställd, liksom den totalt irrelevanta frågan hur en eventuell ”kyrka” definierar mig: Den kyrka som inte håller med om min definition av mitt eget jag går helt enkelt fetbort i det närmast ändlösa utbudet av medlemstörstande kyrkor.

Eftersom jag inte är helt övertygad på mina egna eventuella svar på denna fråga låter jag det vara okommenterat huruvida detta är bra eller dåligt, bibliskt eller obibliskt, önskvärt eller icke och noterar bara att det är så det förhåller sig men också att det då rakt inte såg ut så på Luthers tid. Det fick han också sannerligen känna av, så bannlyst och utdefinierad han blev.

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521. Anton von Werner hade kanske inte exakt koll på alla ansiktsuttryck däremot på könsfördelningen :)

Kanske inte lika mycket feststämning bland kardinalerna (och kejsare) den där aprildagen 1521 när Luther lystes i bann. Och inget gored-gored heller. En sorglig dag.

 

 

Ytterligare en fråga borde väl ställas här: nu när verkligheten ser så radikalt annorlunda ut på den allmänneliga fronten; vari ligger egentligen den verkliga vinsten eller vitsen med att kalla oss ”lutherska” och ”protestanter” (något vi kallar oss så gott som varje dag här skall ni veta :) ) och hur långt kommer vi med den definitionen inför allas vår domare och kung? Står vi inte alla där som rätt “allmänneliga” när allt kommer omkring: och då inte enligt vår egen definition utan enligt Hans?

Låt inte din vrede rasa, Herre,

minns inte för evigt våra synder.

Se på oss, vi är alla ditt folk.

Jes 64:9

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Vi vann!!!

stafett

Stafettlag!

Under två dagar, idag och igår, har Binghams årliga ”field days” gått av stapeln. Under dessa dagar samlas alla Binghams elever för att tävla i olika friidrottsgrenar. Bland dessa återfinns klassiska grenar såsom längdhopp, höjdhopp, spjutkastning, stafett, diskus och olika sprintlopp men även lite mer annorlunda tilltag, såsom säckhoppning, hinderbana och trebens-race. Eftersom elevernas familjer är där blir det verkligen riktigt festliga dagar. Skolan är indelad i tre elevhem som fått sina namn efter tre framstående missionärer: Carey, Scott och Taylor. Gabriel och Josef tillhör Taylor, som det tyvärr inte gått så bra för den senaste tiden. Faktum är att de innan årets tävlingar inte vunnit elevhemspokalen på femton långa år! Men! I år, sanna mina ord, fick ett mycket glatt Taylor-gäng springa ärovarvet med pokalen! Yes! Gabriel och Josef är MYCKET glada som ni förstår och de har verkligen bidragit till att Taylor kammade hem priset i år med mycket fina placeringar i grenar som 400 m, 3-legged race, stafett, kast med liten boll och 100 m. Vissa dagar är det extra roligt att vara missionärsbarn.

Efter två hela dagar i solen är vi mer än trötta och ser fram emot vilodagen mer än någonsin tror jag. Fast ändå inte helt och hållet eftersom min mamma, som varit här i två månader, åker hem imorgon kväll. Det har varit mycket fint att ha henne här. På dagarna har hon hängt med i vår vardag och på kvällarna har vi tittat på DVD:er helt i min smak: I Claudius, Helgonet och Murder she wrote (inte de allra nyaste serierna som ni märker…). Ja, nu åker hon i alla fall, och blir djupt saknad av både stora som små. Hejdå lilla mamma!

mamma

Mamma och jag

“Att ära sina mor är som att samla skatter.”  Syr. 3:4

1 Comment

Filed under Uncategorized