Mat vi inte visste fanns #1

image

…men här är den “classic”
:)

1 Comment

Filed under Mat vi inte visste fanns

Trettode söndagen efter trefaldighet

_DSC3729Gammaltestamentlig läsning: Jer 38:7-13

Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: ”Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: ”Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.” Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: ”Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!” Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården. Jer 38:

Jeremia är på det stora hela en ganska dyster läsning kan tyckas: både som mänskligt livsöde och som profetia betraktad. Landsförvisning, ockupation och förödelse är ett stadigt och orubbligt tema boken igenom: Herren kommer inte att ändra på beslutet att låta folket gå i exil hur mycket falska profeter än predikar något annat. Och Jeremia har inget annat val än att predika sanningen.

Rättskaffens, bildad och högt uppsatt som han är känner han ansvar för att måla upp den nära framtiden som den verkligen kommer att se ut och inte som folk hoppas att den skall se ut. Det gör att de andra stormännen som vill få tyst på Jeremias modlösa profetior placerar honom i en av Jerusalems många (tomma) vattencisterner för att få tyst på honom.

På det sättet får vi en av Bibelns finaste och tydligaste ögonblicksutsnitt av en sedan länge svunnen tid: leran i botten på cisternen, den smarta lösningen att vaddera repen i Jeremias armhålor med gamla kläder, sparsamheten i dåtidens samhälle vad gällde textilier och hur kungen hade ett särskilt förråd för dem dit man som anställd vid hovet kunde få tillträde.

Men vi får också en ordentlig tankeställare. Det är inte så att man i Jerusalem är oeniga om vem som är fienden: Babylon. De är däremot djupt oeniga om vitsen av att kämpa emot denne fiende eller inte och vad roten till problemen i staden är.

De flesta av de styrande i Jerusalem tycker att man skall anropa Gud och strida och hoppas på att han som så många gånger förut i Israels historia skall strida för sitt folk. För resten av stormännen blir Jeremia därför ett tydligt problem för staden: med sina tydliga profetior om Babylonisk seger gröper han ur folkets stridsvilja. För Jeremia däremot är det stormännen som är stadens problem.

De har inte lett folket så som de borde: i sann efterföljelse av Herrens bud i lovsång och tillbedjan och barmhärtighet. I stället har de satt avgudar, sig själva och pengar före Gud och sin nästa. Och då hjälper inte någon stridsvilja i världen.

Räddning kommer istället alltid ur omvändelse och pånyttfödd kärlek för Herren, Hans ord och därmed nästan. Den som söker försvara något i grunden korrupt kommer inte ha Gud på sin sida, utan tvärtom röra sig allt längre mot hans dom: hur mycket stridsvilja som än frammanas.

Därför är Jeremia kanske inte så deprimerande läsning som man först kanske känner: tvärtom befäster den återigen den bibliska principen av en rättvis Gud som inte kan tåla ondska. Därför är han en Gud som går att hålla sig till och lita på för den som längtar efter rättfärdighet och helighet.

Han är också den som gång på gång lovar att genom sin Messias öppna vägen för människan så att hon inte behöver strida den meningslösa kampen för sig själv utan istället får omvända sig och överlämna sig i Herrens nåd. Ävenså i Jeremia:

När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall Israels folk komma vandrande, och Judas folk tillsammans med dem. Gråtande skall de söka sig till Herren, sin Gud. De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas. Jer 50:4-5

Leave a comment

Filed under Inför helgen

Smarta lösningar #1

image

Alla smarta lösningar når inte Sverige. Men det gör ju inte att de är mindre smarta.
Busshållplatser med stänkskydd till exempel.  Någon skulle kanske tycka att de ser lite bakvända ut.  Ända tills det börjar regna och den närgågna trafiken tydligt berättar hur gärna man vill ha en glasskiva framför sig och inte bakom. De är dessutom väldigt flexibla här i England för man ser lika gärna väderskydd som är vända mot trafiken: någon har tydligen avgjort varifrån man behöver mest vind- och vatten- skydd. Inte vad som är fram och bak.

1 Comment

Filed under Uncategorized

Skola och bibliotek

20140822_141405Igår började skolan för Gabriel o Josef. De är så tjusiga i sina skoluniformer: Klarblå pullover med skolemblemet, vit skjorta och svarta kostymbyxor!

Det betydde att jag (Elias) för första gången kunde påbörja mina studier ordentligt i biblioteket här på Redcliffe College. Det är ett fantastiskt fint bibliotek, trots den ganska ringa storleken och mycket stimulerande att få sitta där och gräva. Mycket läsa kommer det att bli! Och förhoppningsvis spiller det över på bloggen.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Liten gris på grönt papper

- Ta upp den lilla grisen och lägg den på det gröna pappret!

- Var är den gröna klänningen? Sätt klänningen på flickan!

- Spring till fönstret!

Vi sitter sex personer runt ett bord och lyssnar på olika kommandon som vår armenisktalande lärare säger. Sedan gäller det att utföra rätt handling, ta upp rätt objekt och ibland kombinera ihop föremål. Det är hur kul som helst, men väldigt krävande! Vi måste verkligen fokusera till max för att förstå alla saker som vår lärare ber oss göra. På 10 timmar har vi lärt oss ca 140 ord och på fredagslektionen kunde vi sätta samman en liten historia och berätta för de andra (om än ganska trevande) med hjälp av ett dockhus med olika föremål. 

Målet med vårt language practicum är inte att vi ska lära oss så mycket armeniska som möjligt på tre veckor (även om det är en trevlig bieffekt) utan att vi ska prova olika språkinlärningsmetoder. Förhoppningsvis ska denna erfarenhet hjälpa oss med den språkinlärning som ligger framför oss. 

Här är en video som vi vill dela med er. Stämband in action! Tänk hur fantastisk människokroppen är!  Det dröjer ca 1 min in i klippet innan det blir riktigt häftigt. 

https://www.youtube.com/watch?v=-XGds2GAvGQ

Nu ska det bli riktigt skönt med helg. Jag (Sophia) är alldeles utpumpad efter veckans alla lärdomar. Elias och pojkarna har haft en fin vecka och börjar göra sig hemmastadda i Gloucester. De har bland annat hittat en riktig guldgruva i den närmaste lilla bäcken. Det har visat sig att den alldeles svämmar över av fossler! 

Idag avslutar vi med en viktig påminnelse från Paulus:

“Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.”

1 Kor. 13:1

Kramar

Elias och Sophia

 

1 Comment

Filed under Uncategorized

Fyra av fyra på plats

Nu är vi äntligen på plats i Gloucester alla fyra! Liten rundtur till mataffär och katedral har vi hunnit med. Finns det något mer fulländat ljuvligt än sakralgotik?

image

4 Comments

Filed under Uncategorized

Brorson eller Halsband gjort av hundben?

Kära läsare!

bild

Prövningens timme är slagen. I morgon är det dags för vårt första prov i fonetik. Provet består dels av diktamen och dels av efterhärmning. Vår lärare, den eminente Hannu från Finland, kommer att läsa upp ett antal ord som vi sedan ska transkribera till fonetiska bokstäver. Vi måste bestämma oss för om det vi nyss hört är en palatal klusil eller en velar klusil, aspirerad eller oaspirerad, om det är en halvöppen bakre rundad vokal eller en halvstängd…och med eller utan nasalisering? Ah, det är svårt, men väldigt kul! Den andra delen av provet består i att härma läraren. Vi ska helt enkelt (hrmm) upprepa det som läraren nyss sagt. Det är lättare sagt än gjort. Hjärnan måste lära sig att urskilja ljud som varken gör till eller från i vårt eget modersmål. Det är faktiskt på många sätt lättare att urskilja ljud man aldrig tidigare hört än ljud man kanske hört men lärt sig att inte reagera på. Ett exempel är när Hannu skulle lära oss glottisstöt, en liten stöt gjord av stämbanden, som man t ex hör i det engelska “uh-oh”. Vi kan ha det i svenskan i ord som börjar med vokal, men det gör ingen betydelseskillnad om vi har med den lilla stöten eller ej. I alla fall, vi skulle upprepa ett ord som betydde “brorson” på ett visst språk (minns tyvärr inte vilket). Hannu sa ordet, utan att förklara vad vi skulle lyssna efter, och alla i gruppen fick i tur och ordning upprepa vad han nyss sagt. Till vissa sa han: “Bra, du sa brorson”. Till andra, inklusive undertecknad, sa han: “Nej, nu sa du “halsband gjort av hundben””.  Det var lite som att leka “Kejsaren av Kina tycker inte om te. Vad tycker han då om?” om ni har lekt den leken. I början förstår man inte vad som avgör om det blir rätt eller fel.

Att studera fonetik är att öva upp sin medvetenhet och urskillningsförmåga. Det är kul! 

Det här hoppas jag kan sägas om mig i morgon:

“Mitt hjärta brusar av härliga ord,
jag sjunger en sång till kungens ära,
min tunga är en snabb skrivares penna.”   Ps. 45:2
 
Varma hälsningar
Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Att hedra en människa

Hej vänner!

Här är en länk till ett youtube-klipp som en av våra lärare visade oss under veckan. Filmen berörde mig på djupet, i synnerhet när jag kopplade ihop innehållet med heder- och skambegreppen. 

Kanske Gud kallar oss att idag hedra en människa som annars aldrig blir hedrad, och på så vis uppenbara något av Guds karaktär. Jag avslutar med en passage från Hannas lovsång:

 Den hjälplöse reser han ur gruset,

den fattige lyfter han ur dyn.

Han ger dem rum bland furstar

och låter dem trona på hedersplats.

1 Sam 2:8

Ha det fint!

//Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Goda intentioner…

God afton kära läsare!

I kväll tänkte jag dela med mig av en liten berättelse som finns att hämta i en bok vid namn Cross-Cultural Servanthood: Serving the World in Christlike Humility (ung. Tvärkulturellt tjänande: Att tjäna världen med Kristuslik ödmjukhet), skriven av Duane Elmer. Den lyder så här:

“En tyfon hade tillfälligt strandsatt en apa på en ö. Medan han satt på en skyddad plats på stranden, i väntan på att de rasande vattnen skulle dra sig tillbaka, fick han syn på en fisk som simmade mot strömmen. Apan tyckte att det var uppenbart att fisken kämpade och behövde hjälp. Eftersom apan var en godhjärtat varelse bestämde han sig för att hjälpa fisken.

Ett av träden på stranden hade grenar som hängde ner över platsen där fisken verkade kämpa för sitt liv. Med risk för sitt eget liv, kravlade sig apan längst ut på en av grenarna och sträckte sig sedan ner och ryckte till sig fisken, bort från den farliga strömmen. Han hoppade sedan tillbaka till den lugna stranden och lade försiktigt ner fisken på marken. I några sekunder hoppade fisken av glädje och upphetsning men blev snart stilla och fridfull. Apan fylldes av glädje och tillfredsställelse. Han hade lyckats hjälpa en annan varelse!”

Den berättelsen kan man ju fundera på ett tag – ett helt liv eller så….

Vår lärare Hazel kopplade ihop denna berättelse med bibelberättelsen från Joh. 13 där Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Jesus säger där till sina lärljungar:

Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.    Joh. 13:14

Hur kan vi på ett bra och klokt sätt tjäna människorna i de sammanhang vi rör oss i? Vilka behov finns bland människorna i vår närhet? Tar vi oss tid att reflektera över på vilka sätt vi verkligen kan nå människor med det glada buskapet? Och om vi, likt apan, plötsligt befinner oss i en miljö som är okänd för oss, hur gör man för att inte misstolka det man ser och därmed kanske ge hjälp på ett sätt som i slutändan förvärrar situationen? Är det någon av er som har egna erfarenheter av detta får ni gärna dela med er i kommentarsfältet!

Jag är glad och tacksam över att få gå den här kursen!

Frid och kärlek!

//Sophia

 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

“Att bli en människa som andra kan tala med”

Kära vänner!

Idag tänkte jag börja med en fråga:

Vilket är det största översättningsarbete som någonsin gjorts i världshistorien?

……….

En av veckans föreläsare, David Morgan, ställde denna fråga till oss under sin föreläsning på ämnet “Bibelöversättning, teologi och mission”. Svaret hittar ni längre ner i dagens inlägg. 

Den här veckan har handlat mycket om att bli en människa som andra kan tala med. Vilken slags kompetens krävs för att bli en sådan människa? Mina tankar går direkt till flickan “Momo” i Michael Endes bok “Momo eller kampen om tiden” (ett hett boktips förresten!). Momo kunde verkligen konsten att lyssna.

Faktum är att det krävs flera olika kompetenser för att bli en sådan människa. Detta är något som blir särskilt tydligt när man ska bo och leva i en kultur som man inte känner så väl. För det första behöver man ha kunskaper i språket som talas. Man måste lära sig att uttala nya ljud, forma nya ord och kombinera orden till meningar. Dessutom måste man förstå människornas kultur, dvs. den delade kunskap/de delade värderingar ett folk har som får dem att agera och tänka på vissa sätt. Problemet är dock att det bara är en liten del av kulturen, likt toppen av ett isberg, som är synlig. Den största delen ligger dold i djupen, ofta på en omedveten nivå.

 En förutsättning för att kunna lära känna andra kulturer och deras värderingssystem är att först lära känna sin egen. Att, så långt det är möjligt, dra upp ens egna grundläggande kulturella värderingar ur de omedvetna bråddjupen upp till ljuset och vända och vrida på dem. Det är en ganska jobbig och utmanande operation men samtidigt intressant och skrattframkallande. Vi har ägnat den här veckan åt att utforska oss själva och våra hemkulturer och sedan jämfört med varandra i gruppen. Vi har bland annat jämfört språkljud (Mexikos språk är inte att leka med!), grammatik, tidsuppfattning, självuppfattning, kommunikationsstilar samt uppfattningar om rättvisa/skuld och skam/heder.

 Det är intressant och lärorikt att alltmer upptäcka att mycket som man upplever som självklarheter  egentligen inte är det. Ta bara definitionen av ”fusk”. Vår lärare berättade ett exempel med en brittisk lärare som undervisade i Kamerun och som skulle dela ut sitt första prov. Han instruerade sina elever att inte fuska och delade sedan ut proven. Eleverna började direkt skriva av varandras papper varpå läraren konfronterade dem och sa att han ju sagt åt dem att inte fuska. Eleverna såg ut som levande frågetecken och fortsatte som de gjort innan. Senare under dagen rådfrågade den brittiske läraren, på telefon, en vän som gav honom rådet att fråga en av eleverna vad fusk innebär. Läraren gjorde som vännen föreslagit, frågade en av eleverna och fick då svaret:

”Fusk är att undanhålla från din broder det som han behöver”.

 Summa summarum är att det är knepigt med språk och kultur –  men ack så roligt! Och precis som Gud från början levt i gemenskap, Fader, Son och Ande, (tre personligheter som definieras genom sättet de relaterar till varandra), är vi kallade att involvera oss i andra människor, kommunicera med dem, bygga relationer.

På bilden här ser ni hur vår grupp idag, under fredagen, sammanfattade allt vi gjort och lärt oss under veckan (Utöver de djuplodande insikterna ni hittar på blädderblocket, observera volleybollnätet! En populär fritidsaktivitet).

bild

Ok. Svaret på frågan då? Historiens största översättningsarbete? Vulgata? Septuaginta? Odysèen? “Jag är Zlatan”?

Nej, det finns ett som är så gigantiskt mycket större:

Inkarnationen – Evangeliet som blev människa och kom och tog sin boning bland oss här på jorden. Jesus Kristus, Han som verkligen blev någon vi människor kan tala med.

”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”     Joh. 1:14

 

Önskar eder alla en fröjdefuller helg! 

//Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized