Move forward on your knees!

Ute stormar det idag. Inomhus löper mitt schema amok. Den här veckan är nämligen stormen före lugnet. Vi har flera deadlines den här veckan: fonologi, sociolingvistik och i grammatiken är det vårt lilla Swahili-projekt som ska redovisas. Lugnet hägrar dock, i form av en “mid-term break” nästa vecka.

Jag håller på att förfärdiga ett sociolingvistiskt arbete om Etiopiens språk. Sociolingvistik handlar om språks status och människors attityder till olika språk. Det är väldigt spännande och en essentiell del av allt seriöst bibelöversättningsarbete. Om man inte tar hänsyn till sociolingvistiska aspekter kan en bibelöversättning ligga oanvänd på hyllor för att till slut bli uppäten av termiter (det har hänt! enligt vår lärare Francoise). Människor vill inte läsa bibeln på ett språk/dialekt som de förknippar med förtryck. Då är risken att Gud  upplevs som en distanserad Gud som inte kan tala med dem på det språk som är närmast hjärtat. För att undvika oanvända biblar måste man noggrant utreda hur språkattityder ser ut i området, inkludera och samarbeta väl med alla partners i översättningsprojektet, få människor att engagera sig i de bibliska berättelserna genom sånger/draman och dessutom skynda långsamt. Viktiga frågor i sammanhanget är: Vilket språk i ett visst område har högst status? Vilka attityder har minoritetsgrupper till det språket? Vilken dialekt, vilken ortografi, dvs. vilket alfabet och vilka stavningskonventioner, ska man använda sig av? Francoise gav oss rådet att inte rusa fram utan istället noggrant överväga varje steg och ägna mycket tid åt bön. Hon sa: “Move forward on your knees!” (“Gå framåt på dina knän!” Ett uttalande som tydligen har sitt ursprung i en viss Dr. Hudson Taylor från Kinas inlandsmission).

Under fonologilektionerna den här veckan har vi ägnat oss åt ton-språk och lärarna har gjort sitt bästa för att förklara de (till synes helt oförklarliga) principer som reglerar hur/var/varför vissa stavelser får olika toner i ett visst ton-språk. Det är en djungel….Vid ett enda tillfälle under dagens lektion, nämligen när vi tittade på ett data-set från det Västafrikanska Mende-språket, tyckte jag att jag äntligen började upptäcka mönstren – fantastiskt! …..OM det inte varit för det faktum att läraren upptäckte flera skrivfel i just det exemplet  – vissa ord hade inte fått ton fast de skulle ha det. Så de mönster jag upptäckt var inte mönster. Så kan det vara ibland – den enda gången man förstår är när datan är felaktig! Haha :)

Men men, med lite tid ska jag nog få rätsida på principerna.

Det är intressant, för vissa av de regler och principer vi lär oss fungerar bara, i sin helhet, som idéer/teorier. När dessa principer sedan ska uttryckas i “den verkliga världen”, som är så mycket mer komplex, så förändras de något. I idéernas värld kanske ett visst trestavigt ord består av tre höga toner, men i verkligheten, när hänsyn tas till människans fysionomi, så uttalas den sista stavelsen med lite lägre ton än de andra två. Så är det. Världen, i all sin komplexitet, förändrar idéerna litegrand. Detta får mig osökt att tänka på evangeliet och hur tacksamma vi kan vara att det, dvs evangeliet, inte stannade i idéernas värld, utan att det har en kropp och tog sin boning bland oss. Evangeliet är inte en fin tanke, en teori, en andlig princip som inte kan/vill smutsa ner sig i verklighetens röriga myller, utan en påtaglig, gripbar verklighet som t o m vandrade omkring på denna jord i Jesus Kristus. Evangeliet, dvs Kristus, kan och vill bli involverad i våra liv, i våra kyrkor, i våra sammanhang, hur rörigt och stökigt vi än har det. Något annat evangelium, än detta verkliga, finns inte. Tack och lov för det! Det är också detta påtagliga, verkliga evangelium som är vårt ärende:

“Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord”.          1 Joh 1:1

Käraste hälsningar från

Sophia

4 Comments

Filed under Uncategorized

Tacksägelsedagen

Den dagen skall du säga:

Jag tackar dig, Herre.

Du var vred på mig,

men din vrede lade sig

och du gav mig tröst.

Ja, Gud är min räddning,

jag är trygg och utan fruktan.

Min kraft och mitt värn är Herren,

han räddade mig.

 

Jes 12:1-2

 

I söndagens GT-text finns en ledtråd till hur det hebreiska gudsnamnet (JHWH – tetragrammaton kallat) uttalades. Denna kunskap försvann ett par generationer efter andra templets fall (år 70) då det inte längre fanns något tempel att ropa ut det ifrån. Det skedde annars en gång om året på den stora försoningsdagen att översteprästen utropade det annars osägbara gudsnamnet hela sju gånger. Den sjunde gången över den killing eller det lamm som skulle offras på brännofferaltaret till Herren (JHWH). Över den andra utropade han namnet Asasel, som sändes ut till sin undergång i öknen, 3 Mos 16.

Tyvärr syns det inte i Bibel 2000 men i vers 2 finns en (i Bibeln lite då och då använd) förkortning: ”JAH”. Det står ordagrant: ”Ja, JAH JHWH är min räddning.” Detta för att tydligt slå fast med dubbla (och egentligen identiska) tillmälen vem det är som räddar så att det inte skall råda något tvivel om saken.

Detta lilla ”jah” är förstås mycket spännande för alla som undrar hur det egentligen lät när översteprästen ropade (så högt att det hördes ända till Jeriko – i våra västerländska öron en rejäl överdrift – kan rabbi Ben Hana i Talmud dessutom berätta). Idag är de flesta överens om att det lät Jahveh – bland annat med ledning av denna jah-förkortning.

De allra flesta är också överens om att det inte uttalades Jehova (vilket ibland har påståtts med stöd av den sentida vokaliseringen som finns i de flesta hebreiska biblar idag): detta är en tydligt förvrängd vokalisering (på typiskt judiskt manér) med de hebreiska vokalerna från substitutet adonaj (Herren) som man redan innan Jesu tid sade istället för gudsnamnet när man läste bibeltexten. Så har det också i de allra flesta översättningar kommit att stå ”Herren” eller HERREN där gudsnamnet står.

I texten ges dock inte bara ledtrådar: det skrivs också mycket svart på vitt hur saker förhåller sig: Denne Herre har blivit sångarens ”räddning”, på hebreiska jeshua.

När Jesus får namnet Jesus (Jeshua) är det just för att han skall göra det som profeteras om här: bli till räddning. En kristens (och med svenskan lite kreativ) översättning av profetian/sångtexten skulle alltså lugnt kunna låta såhär: Herren har blivit min Jesus, hans vrede har lagt sig för han har jesusat mig.

 

Leave a comment

Filed under Inför helgen

Humanist –> Naturvetare/ART

Hej alla fina vänner!

Den lite kryptiska rubriken får ni en förklaring till längre ner.

Ja, nu är det fredag och det känns mer än välkommet. Den här veckan har gått väldigt snabbt och varit väldigt bra. Gabriel och Josef har nu verkligen börjat trivas i skolan och är i full fart med sin långläxa: att hitta på och bygga ett eget romerskt brädspel. De har många läxor som ska göras varje dag och utöver dessa alltså även en långläxa som sträcker sig över nästan hela terminen. De är väldigt exalterade över spelbygget- fantasin flödar! Ska visa resultatet om en dryg månad när den är färdig.

I min värld (dvs ART-kursen: Assignment Related Training) är det formler för hela slanten. Nästan. Med undantag för sociolingvistiken som vi började med idag. Vi har diskuterat den minst sagt svårgreppbara skillnaden mellan språk och dialekter. Den amerikanska lingvisten Einar Haugen har den mest klockrena definitionen:”Ett språk är en dialekt med en armé och en flotta”. Blir bättre ju mer jag tänker på det!

Men annars går mitt liv i formlernas tecken. I grammatiken lär vi oss hur meningars ordföljd och struktur (syntax) kan länkas ihop med ords mening (semantik). Länkarna däremellan är (för mig) en outforskad värld som beskrivs med hjälp av matematiska formler – ju mer kompakta desto elegantare! I fonologin är det samma visa. Där lär vi oss regler för hur ljud förändras för att bli mer lika sin omgivning. Där är det dock inga universella regler, alla språk har sina egna. En enkel regel som finns i svenskan är att aspirerade p:n, som i ordet potta (uttalas pʰotta med ett litet h efter p:et), blir oaspirerade (dvs uttalas utan h) när det föregås av s, som i spotta. Detta uttrycks med följande formel:

pʰ –>p/s_    vilket utläses pʰ blir till p i miljön av ett föregående s.

Ja, ni förstår att det är en utmaning för en humanist som jag. Jag är ju van vid humaniora och samhällsvetenskapliga studier och matten trodde jag att jag hade lagt bakom mig i åk 2 på gymnasiet när jag läste min sista mattekurs. Men nu har den återvänt till mitt liv med buller och bong. Och det är jag glad för!

Så, nu kanske ni kan utläsa rubriken. :)

Dagens bibelord kommer från Daniel 1:17:

“Gud hade gett de fyra unga männen kunskap och insikt i skrifter och vishet av alla slag, och Daniel förstod sig på allt vad syner och drömmar heter.”

Det är bra att bli påmind om ibland, att det är Gud som skänker oss människor alla våra olika kunskaper och färdigheter. Ingenting har vi, som inte är givet av Honom, som är källan till all kunskap och allt liv.

Auf Wiedersehen!

//Sophia

Trött –> Utvilad/helg_

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Smarta lösningar #3

20140920_152242fårgrind120140920_152257fårgrind2

 

 

 

 

 

Sådana här fårgrindar finns det överallt här. Ingen risk att nåt får smiter ut genom att plötsligt rusa mot öppningen. För en sådan finns ju liksom inte. Våra svenska stättor (som väl också måste anses väldigt smarta) har vi dock inte sett några. Däremot gott om färister.

Det var dock INTE sådana här Jesus syftade på i Joh 10:1ff (Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.) Riktigt så sofistikerat var det nämligen inte.

På Jesu tid var fårfållan oftast en uppmurad vägg med öppning framför en av alla otaliga halvgrottor i kalkstenen som hela halva Israel består av eller en enkelt uppmurad stenmur i ring. Också den med en enkel öppning i. Genom öppningen motade man in fåren på kvällen till skydd för rovdjur och tjuvar och i öppningen lade sig helt enkelt herden själv: han blev “dörren”/”grinden” (på grekiska thyra). Rövare (vers 10:1) är de som försöker komma in till fåren utan att gå via Jesus (alla andra religioners förkunnare) som skyddar fåren med sin egen kropp/sitt eget liv. Han är också den som öppnar upp i rätt tid för att gå ut att finna bete på bra och rätta platser så att hjorden växer till och mår bra (v. 10:9).

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Den Helige Mikaels Dag

 Herren har rest sin tron i himlen,

allt är underlagt hans välde.

Lova Herren, ni hans änglar,

starka hjältar, som gör vad han befallt!

Lova Herren, hela hans härskara,

ni som tjänar honom och gör hans vilja!

Lova Herren, alla hans verk,

överallt i hans välde!

Lova Herren, min själ!  – Ps 103:19-22

Det kristna svaret på varför människan finns till – ja varför något alls finns till – är för att ära alltings Herre och Gud. Meningen med livet är helt enkelt lovsång. Är det inte så att klarast och ärligast ljuder lovsången från den som också upplever sig förlåten, befriad eller räddad? Då finns ju en personlig erfarenhet och grund för utsagan att Gud är god. Det är därför det är så viktigt att vi ständigt påminner varandra om och tydligt målar bilden av hur vår lidande Herre öppnar vägen till räddning för oss alla: på så sätt blir lovsången inte bara något vi gör för att änglarna och alla fromma människor gör det. Det blir något vi gör för att vi uppriktigt älskar Honom som räddar oss. Uppmaningen från psalmisten som går från det outsägligt stora till det personliga och lilla hugger tag och rycker oss med i den enorma kören inför Hans tron: Lova Herren min själ!

Vill därmed länka vidare till Livets Ords alldeles fantastiskt roliga bioreklam som visualiserar hur vi ju dessutom mår bra av att göra det vi är skapta för :)

Leave a comment

Filed under Inför helgen

Jul i Gloucester?

image

Är de lika på tårna i kyrkan som på varuhusen här kommer vi väl sjunga ‘Det är en ros utsprungen’ i morgondagens gudstjänst. Fast det är nog bara Church of Mammon som kan sätta årstiderna så fullständigt ur spel utan att förlora medlemmar. Hur profeterar vi Leviticus 23 o ordet om bestämma tider in i detta? Genom att åtminstone inte handla på söndagar i alla fall kanske :) /Elias

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Churchdown Hill

image

När man sitter inne och läser så mycket på dagarna så är det rätt frustrerande att vädret den senaste månaden har varit helt otroligt vackert. Något regnigt England har det då sannerligen inte varit.  Så när solen sken även idag kände jag att det gällde att ta vara på den. Snart är det nämligen slut på  govädret och de försenade höstregnen kommer vältra in. Säger de i alla fall. Resultatet blev en cykeltur alldeles solo till en fantastiskt vacker och 155 m hög kulle med en ännu mer fantastiskt vacker liten kyrka på. Churchdown Hill heter kullen. Fast den borde ju heta Churchup Hill tänkte jag då jag stod och slet på lägsta växeln, m tanke på att kyrkan ligger högst upp på toppen. Hemåt igen var det dock riktigt rejält nerför. Hu så ljuvligt! Och bra betalt efter att ha suttit still och läst International Critical Commentary en hel förmiddag :) Däruppe vid kyrkan fanns det utsikt o ensamhet nog att fundera vidare ordentligt på Jeremias åkerköp som varit föremålet för dagens exegetiska research. (Jer 32). Visste ni att förklaringen till 32:31 (att Herren är vred på Jerusalem allt sedan starten så att säga) enligt rabbinska traditioner för att Salomo gifte sig med faraos dotter samma dag templet stod klart. Vilket ju inte var nåt bra förstås. Båda uppgifterna solklart utombibliska. Men ändå :) Med tanke på Jeremias känslor inför Egypten så är det kanske en förklaring han själv skulle komma med :) / Elias

image

 

3 Comments

Filed under Uncategorized

Mat vi inte visste fanns #2

2014-09-24 19.49.17

Detta är ett ätbart björnhuvud gjord på köttet av kalkon (de ljusa fälten) och gris (de lite mer rosa). Tänkt att läggas på toasten förstås.

Leave a comment

Filed under Mat vi inte visste fanns

Hur vet du det?

Ur ett översättningsperspektiv är det spännande att vissa språk måste markera informationskälla, dvs. varifrån de fått en viss information. Om jag vill säga “Hanna spelar fotboll” på Hixkaryana (ett språk som talas i Brasilien) måste jag indikera om jag vet detta för att jag har sett det  eller om jag vet det för att någon har sagt det till mig (hörsägen). Som bibelöversättare ställs man inför en del spännande val när man ska översätta t ex. evangelierna till detta språk. Man måste helt enkelt välja hur evangelisterna själva, och alla de personer som talar i evangelierna, kan veta det de vet. Är det för att de sett det med egna ögon eller för att någon annan berättat det för dem?

Jag är nu inne på den tredje veckan i min kurs och om jag ska välja två adjektiv som beskriver mitt tillstånd just nu blir det nog: Intresserad och trött. Det är mycket nytt att ta in på kort tid och dessutom ska allt processas på ett andraspråk (för min del). Det märks att min hjärna är långsammare på engelska än på svenska. Efter en dags föreläsningar och läxor har min hjärna antagit ett amöbaliknande tillstånd. Då är det skönt att ha sinnen att aktivera. Det slår mig hur viktiga människans sinnen är för rekreation. Att uppleva skapelsen, supa in den holistiskt (utan att nödvändigtvis analysera dess olika element)  är ljuvligt. Att få lämna biblioteket och gå ut och höra, känna och se Guds skapelse – tack och lov för det!

För ett par helger sedan var vi och hälsade på Lena Harris och hennes (relativt) nyblivne make Steve i den lilla pittoreska byn Avoncliff. Det var verkligen roligt att träffas!

bildGabriel och Josef och vi vuxna njöt av att plocka björnbär och ta in allt det gröna vi såg. Det blir tydligt i sådana ögonblick, att hela skapelsen prisar Herren, att Han ÄR DEN HAN ÄR:

“Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla strålande stjärnor.
Prisa honom, du himlarnas himmel,
du vatten ovanför himlen.
De skall prisa Herrens namn,
ty han befallde och de skapades.
Han gav dem deras plats för evig tid,
bestämde en ordning som aldrig förgår.
Prisa Herren på jorden,
havsdjur och väldiga djup,
blixt och hagel, snö och dimma,
du stormvind som gör vad han befaller,
alla höjder och berg,
alla fruktträd och cedrar,
1vilda djur och boskap,
kräldjur och flygande fåglar,
alla jordens kungar och folk,
alla dess furstar och domare,
ynglingar och flickor,
gamla och unga.
De skall prisa Herrens namn,
hans namn är det enda upphöjda,
över jord och himmel är hans majestät.”      Ps 148
Chau!
//Sophia

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Eusebius och vad Petrus hade i Rom att göra

Det är typ 12 år sedan jag läste Eusebius kyrkohistoria sist. Och då var det den svenska översättningen. Så det är helt klart tid att damma av denna eminenta grundkälla till så mycket vetande. Då hans grekiska är så SJUKT svår (Paulus är inte ens att jämföra med utan man måste gå till de klassiska författarna för att hitta jämlike i krångligheter) att det inte finns på kartan att ens försöka läsa den på grundspråk annat än styckvis när man vill kolla upp ett särskilt ord eller så, så håller jag mig till G.A Williamsons utmärkta engelska översättning från 1969 (i ett tjusigt nytryck från 2011).

Det bli en ganska lång lista intressanta anteckningar medan läsningen fortskrider. En mycket trevlig upplysning som det är ganska pinsamt att jag inte hade koll på (särskilt som jag ju läst Eusebius förut) var hur Petrus hamnade i Rom egentligen. Att han slutade sina dagar där tillsammans med Paulus vet ju alla som sett ”Quo Vadis” fr 1951, men vad gjorde han där egentligen?

Jo, Eusebius kan berätta att Ireneus upplyser om att Petrus kände sig tvungen att åka till Rom för att reda upp i de heresier som spreds av Simon Trollkarlen (ofta referrerad till som Simon Magus) som omnämns i Apg 8:9ff. I Apg ser man inte riktigt vad som egentligen händer med denne Simon efter att han blivit tillrättavisad av Apostlarna. Men ett flertal tidiga källor vet att berätta att han aldrig slutade sina trolldomskonster och heretiska kristologier samt att utnyttja godtrogna människor för att göra honom rik (därav f.ö den fördömda synden ”simoni”). Även Eusebius nämner alltså detta och redogör för hur Petrus åkte till Rom i syfte att sätta stopp för denne Simons framfart. Iklädd ”den andliga rustningen” lyckades han alldeles utmärkt med att vända folks blickar bort från Simon och hans vansinnigheter (som i Eusebius redogörelse är OERHÖRT likt det ”pastor” TB Joshua och Benny Hinn mfl sysslar med – intressant!!!) och istället vända blickarna mot det sanna evangeliet. Utom kejsar Nero då som istället fick upp ögonen för Petrus… vilket ju inte var så bra med tanke på hur Nero fungerade. Även den storyn är ganska fin läsning hos Eusebius. Online kan man läsa honom bland annat här:

Leave a comment

Filed under Uncategorized